lördag 30 juni 2012

Äventyr 2012:11 Vardagsäventyr på den Blå leden

Den Blå Leden är 3,5 mil lång och börjar (eller slutar) i Vaxholm och slutar (eller börjar) i Åkersberga, med anknytning till Roslagsleden för den som önskar vandra lite längre. Den Blå Leden passar den som vill göra kortare turer och inte vill gå så långt. Alltså passar den mig. För i veckan som gått har jag ägnat mig åt effektivt friluftsliv på hög nivå, kombinerat med lika effektivt arbetsliv. Originalplanen var att ta mig an leden med mountainbike, men med hojen på reparation blev det aningens trixigt. I brist på rullande fordon får jag  ta till fötterna. Med mig är Äventyrshunden så klart, spralligare än någonsin.



En del skulle nog säga att det jag ägnat mig åt, nästan varje förmiddag denna vecka, är en vanlig reguljär hundpromenad. Men jag hävdar annorlunda. Av tre orsaker. 
1) Jag och Äventyrshunden är på upptäcksfärd, vi vandrar i terräng som är ny för oss. Även fast vi bor ett stenkast bort är vi på spännande färd genom outforskade marker för oss. 
2) Vi har ett uppdrag, att vandra hela Blå Leden. Det är osäkert om vi kommer att lyckas, men vi är på väg att utforska den Blå Leden. 
3) Jag vandrar med en Äventyrshund, bara det gör detta till ett äventyr!

Slår man upp ordet "Expedition" så står det att det är en organiserad forskningsresa, även om inte forskningen behöver vara vetenskaplig utan lika gärna kan vara utforskning av naturen, kulturen eller den egna förmågan. Slår man upp ordet "Äventyr" står det att det är en aktivitet som innebär osäkert utfall men ger starka upplevelser. 
Därför hävdar jag att vi både är på expedition och äventyr! Punkt. 


Tisdag: Vaxholm-Bogesund 
Den Blå Leden börjar på kajen i Vaxholm, precis där Vaxholmsbåtarna lägger till. Idag när regnet öser ner så är jag och Äventyrshunden nästan ensamma på kajen när vi börjar vår vandring. Leden går längs med bryggorna och vidare upp på Vaxholms finaste gata. En dröm för hemnetknarkare. 

Very pittoresque!

Jag strosar förbi Roddarhuset där jag självklart måste springa in och utforska kulturen lite granna innan jag fortsätter på lummiga stigar som går längs med vattnet till Pålsundsbron. 

Det regnar, men vad gör det när man är på äventyr?
På Bogesundslandet vänder jag, det får räcka med äventyr för idag. Måste ju jobbas lite också. 

Spanar längtansfullt efter morgondagens etapp,
som tar vid efter Pålsundsbron



Onsdag: Bogesund-Kulla vägskäl
Vädret talar till sin fördel denna morgon då både jag och Äventyrshunden skuttar glatt ur sängen eftersom vi får börja denna dag med äventyr istället för jobb. 
Stigen ut mot Montebello-udden på Bogesund är så satans fin att jag mest går och grämer mig över att jag inte har hojen med mig. Snart är jag framme vid Tenö havsbad och Morfars café. Klockan är alldeles för tidigt för att det ska vara öppet, men jag lägger på minnet att hit ska jag gå någon annan gång. Jag traskar vidare i den gröna lummigheten, stigen slingrar sig längs med Karlsuddsviken och det är för fint för att inte stanna för en andra frukost här. 

Frukostsalongen

En pampig allé leder mig upp mot Bogesunds slott och Slottsvandrarhemmet och det är frestande att stanna på Parkvillan för deras välrenommerade sopplunch, men Äventyrshunden har redan skuttat vidare så jag följer hans spår. För första gången blir det nu lite snårigt längs leden, men framförallt lerigt. Jag funderar kring om leden heter just Blå Leden för att den går längs det blåa havet eller om det betyder att det är väldigt mycket vatten på stigen? Vid Ekefjärden kan vi inte låta bli att stanna för ett dopp. Det är nog därför den heter Blå Leden, för att den inbjuder till blåa dopp! 

Bad-dags! 

Leden ringlar sig över Bogesundslandet, genom tät skog och över Roslagsklipphällar. Ibland längs asfaltsväg och ibland på grusväg mitt i skogen. Förbi hästhagar och röda ladugårdar. 

Myspys i skogen
Leden är vältrampad och lättgången  på de flesta ställen (och helt perfekt att cykla på!) men väldigt geggig. 

Lerigt värre! 

På sista delen mot Kulla vägskäl kommer det. Kalhygget. Jaha. Här slipper jag det inte heller. Jag travar på och lyfter fötterna högt för att komma fram. Jag följer de blåa markeringarna och noterar inte när de blåa färgduttarna övergår till att vara blåa plastband. Plötsligt tar markeringarna bara slut. Mitt på kalhygget. Fan också. Precis som på Upplandsleden. Tur man har GPS i telefonen, hur gjorde man innan den fanns? Sakta går det upp för mig att de plastband jag följt den senaste kvarten är träd som är utmärkta att få vara kvar på kalhygget. Suck. Bara att gå tillbaka samma väg och börja om. 

Var de tvungna att markera med just BLÅ plastband? 

Leden går ju inte alls över kalhygget egentligen får jag snart erfara när jag hittar rätt igen. Den går ju naturskönt i Roslagsterräng ju. Snart är jag framme vid Kulla vägskäl och tar bussen tillbaka hemåt för dagens jobbskörd. Aaaah, jag gillar att vara effektiv!



Torsdag Kulla vägskäl-Stava
Ännu finare väder idag, vilket gör att trötta fötter och ömma höfter snabbt glöms bort. Det är bara tre kilometer till Rydbo och det går som en dans genom skogen och över ängarna. Jag drar fingrarna i de höga gräset och riktigt känner hur sommaridyllen tränger in i varenda por. 

Äventyrshunden försvinner nästan i spenaten
Jag tappar bort mig vid Västralunds gård för att leden är så dåligt utmärkt där och för att jag har huvudet någon annanstans. Men bonden som meckar med sin traktor på gårdsplanen hjälper mig rätt igen. Det är sankt i skogen och jag får gå långa omvägar för att inte bli blöt upp över knäskålarna. Vid Rydbo korsar jag Roslagsbanan och fortsätter på den hemliga grusvägen mot Stava. Det är lite tråkigt att vandra på grusväg, men det går iallafall fort. Kilometrarna avverkas i ett huj samtidigt som jag ringer några jobbsamtal för att maximera tiden som finns på ett dygn. Solen steker och det är nödvändigt med paus och brunch i skuggan ackompanjerat av fåglarnas kuttrande. 

Lämpligt nog dök en jättelik lunchstol upp precis då! 

När jag vandrar sista biten mot Stava hör jag hela tiden trafikens tjutande, leden går precis bredvid bilvägen. Visserligen vackert med klipphällar och mysig skog längs åar och vattendrag, men fågelkvittret kommer liksom av sig. Men Diesel är så glad av att vara på äventyr att jag rycks med i hans spontana glädjeyttringar och bryr mig inte så mycket om det uteblivna fågelkvittret. Från Stava blir det buss hemåt för att ta tag i resten av dagen. 


Fredag Stava-Domarudden Åkersberga
Solen ler mot oss när vi hoppar ut ur bilen för att starta den sista och avslutande delen av Blå Leden. Idag börjar vi knata genom ett sommarstugeområde och vidare över hästhagar med prickiga hästar. Innan jag kliver in i villaomårdet korsas Åkers kanal. Det är inte helt lätt att hitta, GPS:en går varm för det mesta. 

Åkers kanal
Mysig vägar längs med fårhagar och hästhagar

Ängar, fårhagar och hästhagar dominerar vyn innan grusvägen vid Grindtorp leder mig in i skogen vid Domaruddens friluftsområde. En sluss dyker upp när jag som bäst går och funderar på var alla åar leder som jag passerat.

Inte bara Äventyrshund, utan även slussvakt! 

Jag går längs Drängsjöns strandlinje på väg till Blå ledens slutmål. Skogen omsluter mig i en trygg famn av mygg, lera och grönska. När jag närmar mig Domarudden hör jag bongotrummor eka genom skogen. Igen? Välkomstkommitté även här? Men det visar sig vara en skolklass som har läger i de stugor som går att hyra här. De övar på någon slags uppvisning verkar det som. 

Snart framme vid målet!

Jag smiter snabbt förbi badstranden där hundar inte får vistas (hur är det tänkt att man ska kunna gå Blå leden som går förbi där om man har hunden med sig?) och halvspringer vidare mot busshålllplatsen som ligger några kilometer bort på en tråkig asfaltsväg. 
På bussen tillbaka till Stava där jag har bilen hinner jag reflektera över vår expedition eller vårt äventyr. Man kan kalla det både och. Vi har utforskat naturen runt omkring oss med nyfikna ögon. Jag har utforskat lite kultur i Roddhuset, inte Äventyrshunden dock, han fick inte följa med in. Jag har utforskat min egen förmåga (eller icke-förmåga) att läsa karta, Äventyrshunden har mest låtit nosen styra på den fronten. Men överraskande ofta har han haft rätt i fråga om vägval! Jag har testat gränserna för vad min fot klarar av att gå och Äventyrshunden har känt efter hur mycket han orkar efter sin långdragna sjukdom. Det var osäkert om vi skulle klara hela Blå Leden, men det gjorde vi, och det gav starka och oförglömliga upplevelser! Ja, man kan säga att vi både har äventyrat och varit på expedition. Så lätt kan det vara! Och framförallt så tog vi oss tid till friluftsliv, fast vi egentligen inte hade det.




Finbesök i skärgården

Idag har jag haft äran att få besök av Chateaux Anna & Simon och numera även lilla prinsessan Tuva! Jag har ju hängt en hel del hos dem i Åre och idag var det alltså dax för mig att bjuda tillbaka lite. Men det gick ju åt skogen direkt när de prompt skulle bjuda mig på lunch på Ostmakeriet. Det enda jag egentligen fick bjuda på var trevligt sällskap och vacker vy över Stockholms skärgård. För Simon var det nog en rejäl nostalgi-tripp att komma hit igen, då han gjorde lumpen här 1996. I det hus som vi nu bor i!
En otroligt mysig dag har det varit! Tack kära vänner för besöket!

 Anna med prinsessan Tuva 


Tycker Tuva har en rätt skön sovstil
sådär på Simons arm

Rätt okej vy ändå! 

Hela familjen

Sista dagen. . .

. . . att tävla i 'gissa fotot' är det idag! Titta på kanten till höger i bloggen så hittar du foto och instruktioner hur du tävlar där. Lycka till!

fredag 29 juni 2012

Utsliten

Kängorna som införskaffades förra året inför Fjällräven Classic har redan sett sina bästa dagar.  Upplandsleden satte definitivt spiken i kistan. Så därför har det idag införskaffats ett par nya boots. Ett par exakt likadana, fast utan vattenläckage och mindre sur lukt från innanmätet. Jaaaa jag vet, dålig fantasi. Men har man hittat bra grejer så vill man liksom hålla fast vid det som funkar.

Kan du se vilka som är de nya paret?

Jag gillar tanken att jag har varit ute och frilufsat så mycket senaste året att jag har SLITIT UT ett par skor!!!

Cuben återställd

Ikväll fick jag återse min älskade Cube igen! Den fick utstå mycket skit under turen på Upplandsleden och har varit på rehab hos Pedalogerna i Bromma. Nu spinner den som en katt igen och kommer bära mig ut på nya äventyr!


Micha och Ola är grabbarna
som har gett min Cube den kärlek den förtjänade

Hos Pedalogerna finns mycket skoj,
man får hålla hårt i plånboken
så att man inte kommer hem med en hoj till under armen


torsdag 28 juni 2012

Nä, nu jävlar...

...brinner det i hjärnkontoret! Total kortslutning, kretsarna sönderfrätta... Först inhandlas belysning till lägenheten och nu inhandlas MÖBLER! Hur ska det här sluta? Nu kommer vi kanske vara klara med lägenheten redan till julen 2016 ju! Herrejistanes.

Fräna pallar va!?

Lunch med Lillasyster

Lillasyster har förärat mig med mysigt besök idag. Lunch på Ostmakeriet så klart och massa mer eller mindre oviktigt snack!

Världens bästa Lillasyster! 

Ljuset i tunneln

Nämen, det är ju helt fantastiskt! Efter bara 7 månader i nya lägenheten finns det nu belysning! Inte mindre än TVÅ kökslampor, finns nu i vår ägo. Eller ja, Lillasyster kom till undsättning och har fyndat i Norrtälje till Storasysters stora lycka. Nu fattas bara att de hängs upp och kopplas in så ska nog ljuset stråla även över oss. Kommer väl ta en sisådär 6-8 månader till bara... Inte stressa fram några beslut här inte..

Snygga va?! 

onsdag 27 juni 2012

På release-fest!

Näee, jag har inte skrivit någon egen bok i smyg, det här var inte min releasefest. Det var fest för Calazos nya guidebok "Mountainbike kring Stockholm". Hoppas på att få lite nya uppslag på MTB-turer inför träningen till Cykelvasan. Calazo har för övrigt väldigt många bra guideböcker om det mesta inom friluftsliv, jag tror jag har rätt många av dem... Lite som bibeln för mig.


Författaren signerar sina böcker på Cykloteket

Som eskort hade jag med mig Björn
som trivdes som fisken i vattnet
mellan cyklar, goda snittar och öl!

tisdag 26 juni 2012

Föreläsning i Grövelsjön, tjohoo!

Jajamen, jag drar till Grövelsjön i september och föreläser om 52 adventures! Ska bli skitskoj! Dessutom passar jag på att fira med Grövelsjöns fjällstation som firar 75-års jubileum just då! Självklart kommer jag vandra lite också i de vackra omgivningarna. Blir massa skoj som händer den veckan, häng på du med!

Foto från STF Grövelsjöns hemsida

Någon försöker...

..säga mig något tror jag! Ett evigt bärande av skor från hallen in till kontoret har pågått ett tag nu....

"Ta på dig skorna och gå ut med mig! 

måndag 25 juni 2012

Två flugor i en smäll

I september drar jag till Älvdalen för att slå två flugor i en smäll. Jag ska både föreläsa om 52 adventures för eleverna som pluggar till Natur-och äventyrsguider på Älvdalens utbildningscentrum och sen får jag förmånen att hänga med när de får utbildning i Första hjälpen av WMI of NOLS.  Det fina med den här första hjälpen-kursen är att den är inriktad mot friluftsliv! Hur bra som helst! Ser verkligen fram emot detta!

Foto från WMI of NOLS hemsida
En kurs i frilufts-första-hjälpen kanske är något för dig med? Det finns många olika kurser runt om i landet, kolla in här om någon passar dig. Är ni tillräckligt många kan de skräddarsy en kurs bara för er!

söndag 24 juni 2012

Tunt med semesterpengar?

Då kanske couchsurfing kan vara något för dig? Nej, alltså inte att sitta hemma och slöa i soffan, utan träffa nya människor i spännande delar av världen på ett mycket kostnadseffektivt sätt!

Kolla in couchsurfing!

Upplandsledens upprättelse

Nu tycker jag det är dax för Upplandsleden att få lite upprättelse. Jag har ju gnällt en hel del på leden, att den är mer eller mindre omöjlig att cykla på. Men å andra sidan är den inte gjord för att cykla på, den är gjord för att vandra på. Det är ju bara jag som haft lite tokiga idéer om att cykling på leden var en självklarhet.
Leden är dåligt röjd, det ska jag inte sticka under stol med, men vissa sträckor som jag svor över som går längs med sjöar och åar är ju egentligen jättefina om man har bra skor på fötterna (gummistövlar) och inte en cykel under armen. Det är  ingen nybörjarled, för terrängen är bökig ofta. Det är ingen led som man har ett högt tempo på, då det ibland är en del klättring över stora stenar. Det tråkiga med leden är att skogsbruket har gjort kalhyggen av många sträckor som jag tror en gång i tiden har gått genom natursköna skogar. Jag vet att Upplandsstifltelsen har planer på att dra om vissa delar av leden och det kanske just på grund av att kalhygge är föga inspirerande att vandra över. Men däremellan så passerar man pittoreska uppländska gårdar med uråldriga anor och vidsträckta fält breder ut sig i ett grönskande kultur-och jordbrukslandskap. Inte att förglömma är alla de vallonbruk leden passerar. Under det tidiga 1600-talet hade Sverige ett stort lån till Danmark för fredsföredragen där Sverige ville ha tillbaka Älvsborg fästning från danskarna. Svenska staten kunde inte betala, men den belgiske finansmannen Louis De Geer lånade ut pengarna och fick för besväret arrendera Finspångs bruk i Östergötland. Han var fascinerad av Sveriges naturtillgångar och det här var starten på de svenska brukens stora framgångar. Tidigare var tysksmide det som användes på bruken, men De Geer importerade vallonsmidet och järnet fick därmed bättre kvalité.Dannemora gruva försedde bruken med järnmalm.De Geer startade många bruk i Uppland och det är honom vi har att tacka för historien kring Sveriges bruksssamhälle.
Gör gärna en utflykt till något av bruken i sommar, det finns ofta boende och förstklassig mat eller charmiga caféer. Jag vill heller inte avråda någon att vandra Upplandsleden, men var beredd på att leden är dåligt röjd. Du kommer vandra ensam på leden, då den inte är speciellt välbesökt. Se det som ett riktigt vildmarksäventyr så kommer du inte bli besviken. Men för guds skull, ta inte med cykeln!

Lövstabruk, Louis De Geers hemvist i Sverige

300=nytt mål för 52!

Okej, jag sticker ut hakan och sätter ett högt mål att nå 300 likes på 52:s FB-sida innan sommaren är över! Vill ni hjälpa mig att nå målet? Dela 52 FB-sida bland dina vänner och få dem att också gilla 52! Alla nya och gamla som gillar sidan är med i utlottningen av en Shewee!

52 adventures Facebook-sida hittar du på www.facebook.com/52adventures


Överraskad...

...var vad jag blev när jag endast iförd shorts och t-shirt under, den till synes mycket varma och soliga, lunchpromenaden med Äventyrshunden blev påhoppad av ett skyfall med tillhörande åska.

Det var inte det här jag hade tänkt mig...

Närmsta gran fick funka som skydd tills det värsta var över..!
Don't mess with Mother Nature!

Sammanfattning Upplandsleden med MTB

Jag tänkte att det är på sin plats att göra en liten sammanfattning av Expedition 52 så här långt. Första delen av expeditionen som var på mountainbike längs Upplandsleden är nu avklarad och nästa vecka går jag in i fas två då det är dags att börja paddla längs Upplandskusten.

Etapp 1=12 maj Uppsala-Fjällnora 20,7 km
Etapp 2= 19 maj Fjällnora-Blomsteräng 18,24 km
Etapp 3= 27 maj Blomsteräng-Kasbol 41,72 km
Etapp 4= 9 juni Kasbol-Österbybruk 45,66 km
Etapp 5= 10 juni Österbybruk-Nybron 24,65 km
Etapp 6= 16 juni Nybron-Marma 39,69 km
Etapp 7=17 juni Marma-Älvkarleby 12, 56 km


  • 7 dagsetapper på mountainbike 
  • Första etappen 12 maj och sista den 17 juni
  • Den totala sträckan med mountainbike på Upplandsleden har blivit 203,22 km,alltså i runda slängar 20  mil. 
  • Medelhastigheten har legat på 5 km i timmen, vilket visar på att det hade gått fortare att gå utan cykeln  förmodligen..
  • Den totala sträckan jag cyklat på asfalt för att ta mig tillbaka till bilen är 85,94 km
  • Jag har spenderat 37 timmar, 34 minuter och 5 sekunder cyklandes på Upplandsleden, pauser inkluderat.
  • Föregående punkt är en sanning med modifikation, för cyklat har jag inte gjort längs hela Upplandsleden. Uppskattningsvis är ca 50 % cykelbart, resten har handlat om att leda/lyfta cykeln.
  • 2 gånger har jag tagit mig tillbaka till bilen med buss, 1 gång med tåg, 1 gång har jag blivit hämtad och 3 gånger har jag cyklat tillbaka på närmaste asfaltsväg
  • 4 timmar, 58 minuter, 5 sekunder har jag nött asfalt för att transportera mig tillbaka till bilen efter dagens terrängetapp. 
  • Uppskattad andel kalhyggen i procent=78 %
  • 1 borttappaad pryl, mammas rosa dricksflaska ligger någonstans längs sjön Vällen på etapp 3. 
  • Inte en enda punka! 
  • Ett skevt bakhjul till följd av hårda smällar i blockterrängen. 
  • Den jobbigaste delen var etapp 3, då i princip allt bestod av knölig blockterräng med ikullfallna träd över den obefintliga stigen!
  • Den tråkigaste sträckan var etapp 6 som mest bestod av kalhyggen.
  • Den absolut roligaste sträckan var etapp 7 från Marma till Älvkarleby, himmelskt kul cykling! 
  • Äventyrshunden hade tänkt att följa med på alla etapper men var bara med på den första då han sedan bestämde sig för att få tarminflammation. Skit-trist med uteblivet sällskap.
  • Planen var att göra detta på 12 dagsetapper och med kortare sträckor och mer njutning. Sova över och lyxa på de många vackra bruken Upplandsleden passerar. Men jag tappade det konceptet helt när Äventyrshundens sjukdom försinkade starten och utan sällskap är det lätt att bara ösa på. 
  • Cirka 27 135 gånger per etapp har jag frågat mig själv om det här var en så smart idé, att cykla längs Upplandsleden...
  • Upplandsleden är en mycket tålamodsprövande "vandringsled"
  • Under mina sju etapper hade jag bara shorts vid ett tillfälle, på etapp 2. Resterande etapper krävde regnställ! 
  • Tro inte på vad som står i broschyren om Upplandsleden
  • Det jag saknat mest under första delen av expeditionen är helt klart Äventyrshunden

Men för att avsluta detta inlägg så vill jag bara tillägga att jag inte kan inte vara något annat än nöjd med min prestation!



Film från Upplandsleden


Jag hade ju som mål att ta ett foto på mig själv cyklandes på de sista etapperna på Upplandsleden. 
Det lyckades jag med
Men när jag kände att det var avklarat ville jag vidareutveckla mina mål, för att överträffa mig själv. Så därför skapade jag även en liten film från etapp 6 och 7. Men egentligen beskriver den vilken etapp som helst på Upplandsleden. 





Jag vill poängtera att IT-teknikern INTE är inblandad i filmen överhuvudtaget, så som fallet brukar vara när det kommer till film på den här bloggen.  IT-teknikern är i USA och har inget som helst med den här filmen att göra. Det här är Äventyrerskans verk rakt igenom. Tror bannemej jag ska byta karriär och bli filmproducent istället..?!

lördag 23 juni 2012

Uppdaterat om de sista MTB-sträckorna!

Nu är det uppdaterat om de sista sträckorna på mountainbike-delen på Expedition 52.

Näst sista etappen hittar du här.

Och den sista hittar du här.

Önskar er alla en god midsommar-läsning!

Anja pratar ut

Min stora idol Anja Pärson som sommarpratare i P3!

Kolla in länken här!

Anja Pärson, världens starkaste kvinna!
Foto från P3:s hemsida

fredag 22 juni 2012

Äventyr 2012:10 Midsommar i skärgården

Såhär lätt som det är nu att ta sig ut i skärgården har det aldrig varit, det kanske är därför som det är så svårt? För trots att vi numera faktiskt bor i skärgården, så har vi varit väldigt dåliga på att ta tillvara på guldkornen. För mycket jobb och annat skrammel har legat i vägen. Men idag på självaste midsommar så ska båten och vi minsann ut och luftas.

Kapten rattar skutan tryggt och säkert

Vi börjar dagen med en regelrätt fajt för att ta oss över fjärden vid Vaxholm. Alla andra ska norrut och vi ska bara tvärs över, dålig ekvation. En smula sittkotesmärta och några skumpiga svordomar senare är vi över och glider in i Pålsundet. Vi fräser runt Eriksö, Kullö och zickzackar under broar och smala vassiga sund. Bara för att konstatera att ön vi letar efter inte finns där. Men skam den som ger sig och efter lite mer puttrande har vi hittat en ö med mystiska igloos samt en och annan militärbarack på. Något som bara måste undersökas!

Militär-igloo eller?

En betongväg är utlagd för våra fötter och vi hittar inte en levande kotte när vi smyger runt bland tentipi-tält och utedass. Ön verkar öde, så vi bestämmer oss för att luncha, bada och vila här. Diesel är ett yrväder av lycka över att vara på äventyr och skuttar som aldrig förr!

Inte en röd matta, men likväl en betongväg! 

Livet är gött i skärgården och med varsin tidning slumrar vi snart i solen medan Diesel går på egna upptäcktsfärder över ön.

Diesel på egna strövtåg

Han väcker oss med en blöt nos i knävecken och talar om att det är dags att åka hemåt, om vi ska hinna gå på "Sill & Grill" som vi är inbjudna till av våra trevliga grannar!

Dags att vakna! 

Tillbaka på vår ö kastas vi in i en brännbollsturnering som pågår på liv och död, det är den avgörande grenen i "Midsommarcupen". Äventyrerskan hoppar in som förstärkning i ett av lagen, men det är oklart om hon verkligen tillför något, snarare är det kanske så att hon puttar laget över kanten till den definitiva förlusten...


Brännboll är kul, varför spelar man inte det oftare?

Viveca och Rickard har dukat upp ett dignande bord av godsaker och på monstergrillen fräses det kött i olika former och smaker.

Det vattnas i munnen va?! 

Ska det vara en grill, så ska det vara en rejäl grill! 

Bordet är dukat! 

Det enda tråkiga med den här midsommaren var att pojkvännen var tvungen att åka till USA på jobb, typ precis nu.....

Glad midsommar!


torsdag 21 juni 2012

Tävling!

Nu är det dags för tävling igen på 52-bloggen! Kan du gissa vad fotot nedan föreställer?

Vad är detta?

Den som lyckas gissa vad det är kan vinna en liten ficklampa som drivs av solceller att hänga på nyckelknippan, skänkt av Vattenfall. Gissa före den 30 juni genom att kommentera inlägget eller skicka ett mail till info@52adventures.se. Lycka till!

Vinsten till den som kan gissa rätt! 
OBS! Svärföräldrar får inte delta i tävlingen!

För-firar

När får man ropa hej?
Hur "safe" måste man vara?

Sommarfrukost

Det är fina grejer när pojkvännen är hemma och fixar sommarfrukost på bryggan!

Alltid gröt, sommar som vinter!

Äventyrshunden gillar läget