Klockan 10:03 står alla ekipage förväntansfullt samlade på parkeringsplatsen vid
Angarnssjöängen. Ryggsäckarna är packade med hundleksaker, hundgodis och fika till mattarna. Det är lördag och väderleksrapporten har lovat sol, men molnen på himlen säger annorlunda. Det är äventyrsdax, men det här äventyret är annorlunda. Idag är det inte jag som ska ut och upptäcka. Idag har jag äran att få visa andra vad jag redan upptäckt. Äventyrshunden är självklart med, men han har också fått sällskap av ett gäng andra hundar som han ska få guida runt Angarnssjöängen. Med oss på turen har vi
Hundredas proffsiga hundtränare som ska hjälpa till att aktivera de lurviga pajsarna med fyra ben.
 |
| Hundvandring på Angarnssjöängen |
Jag presenterar Angarnssjöängen för deltagarna och de visar sig att trots att de flesta bor hyfsat nära, så har de aldrig varit här och promenerat med sina hundar. Angarnssjöängen är kanske Stockholms viktigaste fågelsjö med över 100 häckande arter i en salig blandning av änder, vadare och rovfåglar. Räknar man med de arter som bara stannar en stund och pustar ut innan fortsatt färd till andra breddgrader, så slutar siffran på 250 olika arter. Och då ska tilläggas att det finns 250 häckande arter i Sverige och 500 arter som passerar landets gränser och därmed har observerats av inbitna fågelskådare. Ryktena säger att den 500:e arten observerades i Sverige för inte alls så länge sedan, en gråhuvad sparv från Sibirien fick landets ornitologer att göra i brallan under Valborgshelgen. Chansen att vi ska få se en sådan idag är minimal, så jag ber hundarna att inte jaga fåglarna och de två benta deltagarna att hålla utkik efter gulärlan istället. En vacker släkting till sädesärlan med gyllengult bröst.
Vi ska gå sjöängsslingan som cirklar sig sju km över åkermark, genom skogsdungar och över vitsippshav med ständig närvaro av Angarnssjöns glittrande vatten. Vi går åt sydväst medan jag pratar om de olika gårdarna här omkring som har funnits i flera hundra år och som tillsammans sänkte vattennivån med 1,5 meter i slutet på 1800-talet för att skapa mer åkermark till sig själva. Fågellivet blev så klart lidande i längden av ingreppet, och i början på 1990-talet rensade man vass och byggde damm för att kunna kontrollera vattennivåerna och efterlikna årstidernas naturliga variationer.
Hundcoachen Emma pratar om friskvård som är dagens tema för hundvandringen. Hon berättar att de är viktigt att träna även de små musklerna hos hunden och de görs bäst genom att balansera på stenar eller smala ikullfallna träd. Vi passar på att träna på balansen på spängerna som dyker upp längs vår färd.
 |
| Inte bara balansen tränas, utan även att gå bakom matte! |
I en skogsdunge mellan spång-passagerna dyker några lämpliga stenar och just ikullfallna träd upp där våra hundar kan träna ännu mer balans.
 |
| Bim leker klätterapa med matte Elinore |
Solen tittar fram lagom tills vi når Klosterbacken där Emma har planerat en nos-övning för hundarna. För det är viktigt att inte bara aktivera hundarna fysiskt, det mentala behöver också aktiveras för att våra pälsklingar ska må bra. Emma lånar Äventyrshunden för att visa vad hon vill att vi ska göra med våra hundar. Längs en stig slänger hon ut mina vantar och min kåsa. Jag och Äventyrshunden har inte en aning om var grejerna ligger i terrängen och när det är dax för oss att gå samma sträcka som Emma ska jag enbart genom att titta på Diesels reaktioner se var han markerar min doft från föremålen. Då ska jag släppa på honom i den riktning han markerat och låta honom hämta upp mina vantar. Första gången jag släpper mitt yrväder drar han iväg och snurrar runt över allt utom där vantarna är. Emma ber mig börja om och låta honom riktigt få in lukten i nosen denna gång och nu går det bättre! Han hittar kåsan, och snart även vantarna! De andra hundarna får också prova och det hörs lyckliga skratt från skogsdungen när Emma går runt och hjälper de andra ekipagen.
 |
Taniko och Taiyou väntar på att få börja leta
efter matte Anns "borttappade" föremål
Foto: Emma Hammar |
Solen tittar fram mellan molnen och värmer våra näsor och får våra ögon att kisas. Jag tror att samtligas magar börjar kurra ungefär samtidigt. Vi slår oss ner i gröngräset och lunchar i vårsolen medan hundarna får välbehövlig vila.
 |
| Lunchdax i vårsolen |
Emma berättar mer om friskvård och efter lunchen är det dags att öva på det hon just pratat om. Vi går upp för den branta Klosterbacken och spanar på utsikten, samtidigt som jag berättar att Angarnsjöängen tidigare faktiskt varit en havsvik. På bronsåldern var vattennivån 10 meter högre än vad den är idag, vilket gjorde att vikingarna kunde segla från Östersjön via Långhundraleden, som Angarnssjön då var ansluten till, och vidare till dåvarande huvudstaden Östra Aros eller Uppsala som det heter numera. Därför var det läge att på den tiden också bygga fornborgar här för att försvara inloppet till huvudstaden. Två stycken låg på höjden i Klosterbacken, Olhamra och Lingsberg. Det går att se rester från den ena borgen som en onaturligt rak stenlinje på åsen. På järnåldern gjorde landhöjningen att vattnet snörptes av och blev den sjö som det är idag.
 |
Svårt att tro att detta har varit ett hav en gång i tiden?
Foto: Emma Hammar |
När vi beskådat utsikten färdigt är vi redo att träna våra hundar, och oss själva. Vi ska nämligen gå sakta nedför den branta backen för att träna hundarnas framparti. Muskler som ofta glöms bort och faktiskt är våra hundar också ofta svaga här. Hundar som är svaga i fram vill gärna skutta nedför branta backar för att det är lättare för dem, men om man går sakta så tränas musklerna istället, så det är det vi gör. Backen är stenig, så höga benlyft blir det också som även det tränar hundarnas muskler.
 |
Först upp för att sen gå sakta ner.
Lollo och Ann stretar på med sina shibor! |
Lagom svettiga fortsätter vi vår färd över broar och längs vasskanten. Samtalen flyter på mellan alla i gruppen och handlar om allt mellan himmel och hundar. Plötsligt skriker Emma till. Hon pekar mot staketstolpen med gulmålad topp. Och mycket riktigt där sitter en gulärla! Svår att se fast den är så nära, eftersom den nästan försvinner i det gula på stolpen.
 |
Ser ni den gula fågeln?
Foto: Emma Hammar |
Stigen leder oss in i en oemotståndligt vacker skogsdunge pyntad med yppiga vitsippor. Det vore olagligt att inte stanna här en stund. Så det gör vi och övar lite mer på balansen. Vi gömmer godis i barken på träden som hundarna får sträcka sig efter för att få tag i.
 |
Taiyou får sträcka sig för att nå
Foto: Emma Hammar |
Snart har vi rundat hela sjön och tränat koordinationen på alla färistar som vi varit tvungna att passera längs vandringen. Hundarna har varit jätteduktiga och har kanske tyckt att dagen har varit lite spännande med nya övningar och nya kompisar.
 |
Mia lotsar Bella nedför färisten
Foto: Emma Hammar |
Sista biten förbi Midsommarberget blåser det så mycket att vi inte hör vad vi säger till varann, men vi pratar ändå! Solen skiner och det verkar vara ett glatt gäng som till slut landar på parkeringen där vi började i morse. Det är svårt att avgöra vilka som egentligen är tröttast, hundarna eller mattarna? Men ett är säkert iallafall, alla är lika nöjda.
 |
Lollo njuter av naturen den sista biten
Foto: Emma Hammar |
Alla som har deltagit i vandringen får varsin "Doggie Bag" med sig hem med godsaker till hunden och rabattcheck hos
Petdesign som har sponsrat vandringen.
 |
Bim undersöker vad som finns i hennes Doggie Bag,
medan Bowie spelar mer oberörd. |
Att få dela 52 adventures första hundvandring med alla som var med på turen var ren lyx för mig. Tack alla för att ni ville vara med och hoppas att vi ses i september igen då det är dags för nästa hundvandring! Då med ett nytt tema och på ett nytt ställe ute i vår vackra natur.
PS. Även hussar är så klart välkomna på hundvandringen! :)
