Tid för söndagsäventyr!

Det är sol ute och jag kan inte sitta inne då. Som en vän till mig sagt en gång, det är slöseri med sol om en inte kan vara ute. Instämmer till fullo!

Så idag, fast jag inte har tid alls överhuvudtaget, så tar jag mig tid att höstcykla lite bland löven i den krispiga luften!

Brottningsmatch med skogen

Halvvägs in i den här dagen slutade mobilkameran att fungera och alla mina bilder var puts väck, så därför har jag inga bevis på dagens händelser, ni får helt enkelt ta mitt ord på att det jag skriver är sant!:)

Idag smygstartade jag mitt nästa uppdrag, att reka nya leder i Stockholms gröna kilar. Ett jobb som både Äventyrshunden och jag stormtrivs med! Tänk att få leka i skogen på arbetstid! Lyx!

Jag tog mountainbiken och Diesel tog sina fyra tassar och så drog vi och upptäckte skogarna på Värmdö. Fantastiskt! Vi hittade massor av nya bra MTB-stigar med sjöutsikt som kommer nyttjas flitigt framöver även privat. Men vi hittade också ett träsk som inte skulle vara där enligt kartan, obefintliga stigar som skulle vara där enligt kartan, meterhöga brännässlor med fästinggaranti, och en del privata vägar som vi sneakade oss fram på...
Både en del brottningsmatcher med skogen och en del böljande vackra stigar som bara var ren njutning för själen. En hel del felkörningar och stunder där jag var vilse, men som vanligt redde Äventyrshunden upp situationen då!
En riktigt rolig dag helt enkelt!

Vi får se vad det bli av det här, kanske en ny led, vem vet?

I'm a lucky bastard!

För tredje gången i mitt liv mountainbikar jag Roslagsleden. 

Första gången var under mitt äventyrsår, 52 adventures, när jag gjorde ett äventyr varje helg i ett år. Då var det för att jag var nyfiken om det gick att cykla hela leden från Danderyd till Grisslehamn. Det gjorde det! 

Andra gången var för att jag skulle skriva en guidebok om leden och jag behövde uppdatera mig om statusen på leden samt medbringa en fotograf som tog bilder till boken. 

Tredje gången, alltså nu, är det för att jag har blivit någon slags tillsynskvinna för leden. Jag ska vandra (mountainbika) från Danderyd till Norrtälje (inte riktigt hela leden alltså enligt detta uppdrag..) och se över ledmarkeringar, riktningsskyltar och framkomligheten. Så man kan säga att jag är ute i skogen dagarna i ända och får betalt för det. Som en sponsrad atlet. Typ. Det känns stort. 

Och framförallt:

I am a lucky bastard! 

Det känns så fint att få dela kvalitétstid med Äventyrshunden
som uppskattar det här jobbet lika mycket som jag. 

Det är en ära att få pyssla om Roslagsleden,
och det känns som säcken knyts ihop.
Roslagsleden ligger mig varmt om hjärtat och
jag njuter av varje sekund!
(Även när det spöregnar!)

MTB-premiär!

Hälften isgata, hälften lervälling! 

Men det trevliga sällskapet gjorde premiärturen
angenäm ändå! 

Tur att havet var alldeles intill
så vi kunde skölja bort den värsta leran...

Äventyr 16: Stjärnklart och stjärnstigar i Grisslehamn

Paula, Äventyrshunden och jag upptäcker Singös vandringsleder,
läs suveräna MTB-stigar.
Den fina havsutsikten måste så klart dokumenteras. 

Paula tyckte det var kallt om tårna...

Men lite varm choklad och fika med havsutsikt
rådde bot på det...

Stigarna var superroliga att cykla på
och välskyltade. Vi hittade runt utan karta första dagen. 

På kvällen checkade vi in på sandstranden vid
Albert Engström stuga i Grisslehamn.

Där grillade vi lax till middag
och njöt av dagens sista solstrålar. 

Hotellet är uppsatt och reda att mysa till i.
Natten kom med stjärnklar himmel och eldning
av varenda liten riskvist som fanns på stranden.
Det bor en pyroman i oss alla.... 

På söndagen cyklade vi bland pittoreska sommarstugor,
men vi var båda lite trötta i huvudet så vi hittade inte lika bra idag.
Ibland cyklade vi på leden och ibland tappade vi bort den.
Men det dök alltid upp någon pil och så plötsligt var vi på rätt spår igen! 

Sen var det bara att packa ihop hotellet
och åka hem.
Skön helg! 

Nyfiken på Dillingby

Någon eldsjäl har rekat ett nytt hällområde i Dillingby utanför Norrtälje, perfekt för mountainbike. Jag är supersugen på att åka dit och testa!

Kolla in här!

Äventyr 9: 2015 Simcykling i Gästriklands skogar

Det nionde äventyret var faktiskt helt oplanerat. 

Egentligen var jag i Gästrikland för att intervjua fotografen Sara Wennerqvist för ett reportage till Utemagasinet. Och för att få det hela att gå runt så passade jag även på att klämma in ett reportage om Trekking adventure Gästrikland, som liksom gick av stapeln på Saras bakgård den här helgen.  

Samtidigt som jag gör detta firar Gästrikleden 40 år med en del happenings och jag kunde inte motstå att hänga med Lingman ute & cyklar på en gudidad MTB-tur i Jädraås skogar. Och vips så blev alltihop till ett regnig cykeläventyr med övernattning hos världens vänligaste Järbo-bor; Sara och Henrik. 

Gästrikleden firar 40 år idag
och det firar jag med att hänga med på guidad tur på leden i närheten av Jädraås.

Vi cyklade nära Jädraån som har gröpt ur landskapet...

...och bildat höga sandbranter. Mäktigt! 

Guiden Henrik Lingman (Lingman ute & cyklar) kör fatbike.
Även jag fick testa, och det var inte "trögt" som jag trott... 

Gästrikeleden är fin och här cyklar vi nära Jädraån.
Kanonkul singletrack! 

Stundtals kändes det som om vi cyklade i ån, för regnet
ville aldrig ge med sig och det öste ner konstant.
Stigarna hade förvandlats till sjöar. 

Rundade av dagen med besök i Kungsbergets grottor. 

Gillbergs ide var ett jättehäftigt ställe,
kändes som en kuliss nästan. 

Special invited!

Idag är Paula specialinbjuden för att reka mtb-stigfyndet
som gjordes förra veckan!

Stigfynd på hemmaplan

Premiärtur får man ändå säga att det är idag
med hojen! 

En härlig dag som denna inbjuder till skön vila...

..och god fika!

Ryktena säger att Stenmark cyklar här på Bogesund...

...kanske att det är hans spår jag ser i leran? 

Med utsikt som denna framför styret
blir jag aldrig uttråkad! 

Osprey Tempest 9 - en suverän liten ryggsäck!

Sedan ett par månader tillbaka har jag testkört en 9-liters Tempest ryggsäck från Osprey.
I grund och botten är Osprey Tempest en vandringsryggsäck, men den lilla varianten på 9 liter har även finesser för cykling på ryggsäcken. Jag har mest använt den att cykla med, även om den fått hänga med på några kortare dagsvandringar också.

Syftet med Osprey Tempest 9 för mig var att ha den till att hoja mountainbike med. Så att jag får med mig det där lilla extra som alltid ska med av någon anledning.

Osprey Tempest finns i Magenta, Tourmaline Green och Stormcloud Grey.

Osprey Tempest är en ryggsäck, som hör och häpna, är framtagen för tjejers anatomi. Alltid när jag hör såna här påståenden så brukar jag dra öronen åt mig, för i tillverkarnas världar så brukar det betyda att de har designat produkten i en rosa färg.
MEN så är icke fallet med Osprey. Detta företag står verkligen för vad de lovar. Säger de att de har designat för tjejkroppen, ja då har de verkligen tänkt till och gjort det.
Jag älskar hur de har tänkt om med midjebältet! För det är nämligen vidare nedtill och smalare upptill, ungefär som en kon och detta, mina kvinnliga vänner och äventyrskolleger, gör att midjebältet faktiskt sitter där det ska! Det hamnar inte sådär högt i midjan som en ryggsäck gör som har designats för killar med små rumpor. Utan Tempest midjebälte sitter på höften, precis som det ska. Och dessutom stannar det där när jag rör mig ute i naturen. Visst är det fantastiskt!?! Jag är fortfarande lite chockad (men glad) över att det alltså går att designa en ryggsäck för mig som sitter som det är tänkt över min "kurviga" (muskler i vila) tjejrumpa. Midjebältet liksom smiter åt på ett helt annat sätt än vad jag är van vid från andra ryggsäckar.

Dessutom har Osprey tempest midjebälte
rymliga fickor på båda sidorna.
Perfekt! Här kan jag lägga mobilen eller lypsylen
och annat skräp som jag vill komma åt snabbt
utan att dra av mig ryggsäcken.
Fickorna stängs med dragkedja, vilket är bra annars
sprids tillhörigheter i skogen.
De är dessutom gjorda av något expanderade material
så det går nästan att stuva ner hur mycket småskrammel som helst i dem! 

 
Dessutom gillar jag att axelremmarna har flyttats något närmare varann, för mitt största problem med ryggsäckar brukar vara att bärremmarna glider ner från axeln. Men inte när jag hojar med Osprey Tempest 9, den sitter perfekt över mina smala axlar och stannar där. Bärremmarna är nog något smalare också och har säkert formats med avseende på oss tjejer. För axelremmarna sitter verkligen bra. Bröstremmen kan jag reglera i höjdled så att jag får den där jag vill ha den och inte rakt över brösten så som det brukar hamna med andra tillverkares ryggsäckar.

Justerbar bröstrem i höjdled på Osprey Tempest 9. 

Ospreys ryggsäckar sitter tajt mot ryggen, men har ändå en liten luftspalt, så det blir inte olidligt kladdigt av svett på ryggen när solen gassar på.

Lite luft bakom ryggen gör det lite svalare.

Förutom de midjebältet och axelremmarna som jag nog tycker är de största fördelarna med just Tempest-ryggsäcken (förutom att den är extremt lätt i sin vikt också så klart) så har väskan massor av små finesser. Men det har alla Ospreys ryggsäckar.

Ett lättåtkomligt ytterfack för saker som man måste ha snabbt, typ jägarsnuspåsen när energin tryter. Här finns även en nyckelknippefästare så att jag inte tjongar iväg bilnycklarna i skogen när jag drar ut den där jägarsnuspåsen lite för snabbt för att jag är huuungrig....

Smarta fack är Ospreys melodi!

Rymligt fack på insidan med plats för tunn regnjacka, pump och lite annat smått och gott. Även om det bara är 9 liter så får förvånansvärt mycket plats. Både matsäck, första förband och regnkläder för en heldagstur ryms. Ryggsäcken känns dock inte bylsig när den är opackad eller har lite packning i sig. Då blir den "liten" och nätt, och när packningen kommer i blir den "större". En flexibel ryggsäck helt enkelt.

Plats för saker i flera olika fack. 

 Ett litet fack på insidan för att kunna organisera småprylarna i packningen och hitta den där kedjebrytaren snabbt när jag behöver.

Finns även fack på utsidan för vattenflaskor eller dylikt som också expanderar när du trycker i större saker.

Mer praktiska fack. 

På ena axelremmen finns en ögla som är till för att bli dragen i om man håller på och multisportar, men jag har använt den till att hänga fast kameran i för att ha den lättillgängligt. Finns även ett fäste för stavar på framsidan, men jag har inte haft användning för det än.

Dragögla eller kameraögla? 

På framsidan finns också elastiska snoddar som går att fästa vindjackan i till exempel. Gillar också att Osprey har designat väskan med snygga reflexer som syns väl i mörkret. (Det senaste påståendet har polisen talat om för mig, men det är en helt annan historia...)

Smart extraförvaring.

Dessutom finns ett genialiskt hjälmfäste som är så genialiskt och enkelt konstruerat att det krävdes att jag kollade på instruktionsfilmen för att fatta hur den funkade. Men så är det ju oftast med de största uppfinningarna, de är så enkla att det blir komplicerade....

På senare tid har jag även testkört ryggsäcken med Ospreys vätskesystem. Tidigare har jag kört med vattenflaskor på hojen och tyckt att ha vatten på ryggen bara mest skvalpar omkring och är i vägen. Men då har jag inte haft en så bra ryggsäck som sitter så tajt som Osprey Tempest gör på mig. Efter att ha testat att hoja med vatten på ryggen ett par gånger nu kan jag absolut se fördelarna, jag dricker mer när jag tränar till exempel. Och det är ju bra har jag hört.
Det jag gillar med just Ospreys vätskesystem är att det finns en hård bakplatta vilket gör att ryggsäcken inte ändrar form mot ryggen till, utan oberoende hur mycket vatten jag fyller i påsen så behåller ryggsäcken den tajta passformen mot min rygg.
Vattenpåsen stoppas ned i en extern påse i ryggsäcken, vilket känns bra om jag skulle råka få läckage i en krasch eller så...
Dessutom så fäster man munstycket med en smart magnet på axelremmen, som vanligt har Osprey tänkt till i sin design!

Hård bakplatta håller formen. 

Den stora öppningen
är lätt att fylla på med vatten. 

Men det ultimata testet på om en vattenbehållare är bra eller inte, är om min Äventyrshund vill dricka det vatten som jag serverar från den. Tidigare vattenpåsar har han ratat direkt för att jag antar att vattnet har tagit smak av plasten.  (Men att dricka från ett grumligt dike är tydligen okej, kan inte se logiken i det här riktigt men ändå..) Jag hällde upp vatten från Ospreys vattensystem  i hans drick-kåsa, först luktade han bara, och gick därifrån. Men andra gången jag hällde upp vatten åt honom, lite senare under vår cykling tillsammans, så drack han faktiskt ett par klunkar! En seger för Ospreys vattenpåse skulle jag vilja säga!

Nöjd användare av Osprey Tempest 9!

Summa summarum kan jag konstatera att jag är väldigt nöjd med min Osprey Tempest 9, den är verkligen anpassad efter tjejers kroppar och superskön att ha på sig. Äntligen!
Dessutom så finns den i färgen grön som är en "könsneutral" färg. Men även i grått om man vill vara lite mer inkognito och självklart lila/rosa för den som vill ha det så.

Jag föredrar grönt jag och jag hoppas att min nya kompis kommer ackompanjera mig lääääänge och på många mountainbikeäventyr i skogen!

Jag måste bara säga...

....att jag älskar min nya cykelryggsäck från Osprey! Den är helt fantastisk i all sin enkelhet!

Jupp, Osprey Tempest 9 är allt en tjej kan önska sig faktiskt!

Äventyr 2014:7 Alvarsamt äventyr på Öland

Jag och Äventyrshunden drog till Öland
för att hänga lite med Karin, Marcus  och Sigge.
Solnedgångar och långa promenader längs strandens branta sandbankar
var temat för helgen.

En hel del strandhäng blev det
för att kunna studera den ädla konsten
kitesurfing. 

Lite trångt i Kalmar sund var det allt.

När vi inte hängde på stranden
hängde vi på Alvaret. Solen stekte som i en öken. Kalkstensöken.
 På förmiddagarna dallrade luften och vinden stod stilla.
Eftermiddagarna var det alltid motvind och brisen fläktade i håret. 

Ibland hojade vi...

...och ibland vandrade vi.

Det var ganska många murar att klättra över,
och vid just den här växte gräslök som doftade
på lång väg.

Och Diesel satte sig nästan på en orkidée,
en av få som inte frosten tagit.

Underlaget var minst sagt skiftande.
Sumpmark, stenhård kalkasfalt,
välfriserat gräs, brunröd dammig jord...
Kryddat med orkidéer, blomsterprakt och enar som rispade
våra ben när vi zickzackade över Alvaret. 

På kvällarna hängde vi på Strandnära.
Hela stället luktade neopren av surfarnas upphängda våtdräkter,
men maten var lika god för det.