söndag 31 mars 2013

Äventyr 2013:1 Med skidor över havsisen


Redan på kajen i Vaxholm förstår vi att vi är de enda som hoppas på skidföre i skärgården. Det är många undrande blickar som följer oss och vårt skidfodral där vi försöker zickzacka oss mellan alla de påskfirare som ska ut i Stockholms skärgård denna långfredag. Kajen är proppfull med ölbackar, resväskor, trunkar och människor i alla storlekar. En och annan skridskoskena sticker upp ur en ryggsäck här och där.

Det är inte jätteofta
man står med ett skidfodral på axeln
och ska gå ombord på en skärgårdsbåt....
Foto: Tomas Almbo
Men vi har andra planer, rykten går om stora snömängder i skärgården och vi hoppas på att vi kan ta oss runt öarna på skidor. Om vi har valt rätt utrustning eller inte kommer snart visa sig.
Turen ut till Grinda, som är vårt stopp, tar en timme längre än vad det brukar på grund av det svåra isläget. Trots att solen har skinit konstant i snart en månad har inte isen gett med sig. Nätterna är fortfarande för kalla. Båten stånkar och knuffar sig fram genom den tjocka isen och utnyttjar rännor där det finns.

När vi kliver i land på Grinda möter en fyrhjuling oss och tar vårt bagage till hotellet på ön där vi ska bo. Han som kör fyrhjulingen är lika nyfiken på oss som vi är på att få veta om det går att åka här någonstans. Medan han lassar upp de övriga gästernas packning förhör vi oss om snöläget. Han tror nog att det ska gå att åka på ängarna på ön, men han föreslår istället isen. Och det är klart. Det har vi inte ens tänkt på. Isen ligger fortfarande tjock så långt ögat når och den är täckt med snö. Så varför inte?

Upprymda småspringer vi på den leriga grusvägen upp till hotellet för att checka in. Vi får nyckeln till rum 28, även kallat Strömmingen, kastar på oss pjäxorna och laddar ryggsäckarna med matsäck och beger oss ut i den strålande solen.

Strömmingen blir vår bas
för årets första äventyr
Foto: Tomas Almbo

Första skären är lite trevande, det är ändå havsis vi rör oss på. Den ser stabil ut, men isar är lömska. Längre ut ser vi en öppen ränna där vattnet glittrar i solen. Men dit behöver vi ju inte åka. Ett tunt lager skare på isen gör att skidorna glider lätt. Och snart vågar vi ta ut skären. Vi flyger fram över isen. Det är sånt före som man inte behöver någon valla överhuvudtaget. Det bara glider så lätt, så lätt. Vi blir snabbt andfådda, men det märker vi knappt i vårt glädjerus.

Glada skäjtskär på isen

Vi svänger in mot en brygga för en paus och en försenad lunch. En yrvaken fluga spatserar vingligt på bryggräcket och fåglarna har stämt upp i vårserenad bara för oss. Det är vindstilla och livet kan inte bli bättre.

Att dingla med benen från en brygga
är lika härligt oavsett årstid.
Foto: Tomas Almbo

Eftermiddagen spenderar vi i den lilla viken. Antingen vilandes på rygg på liggunderlaget eller lekandes med Äventyrshunden som är alldeles prillig av att äntligen vara på äventyr. Vi leker med bojarna som har frusit fast i isen. Att det kan vara så kul att lattja med en boj hade jag ingen aning om. Plötsligt har eftermiddagen övergått i kväll och det är dags att ta sig tillbaka och svida om inför middagen.

Grindas värdshus är känt för sin goda mat
Foto: Tomas Almbo

Vi har bokat påskpaketet, det vill säga förutom det mysiga rummet vi bor på med klassiska fönsterluckor och havsutsikt, så ingår frukost och middag. Och Grindas värdshus har flera gånger blivit omnämnt i White guide så det känns som om vi är i trygga händer vad gäller proteinpåfyllnaden inför morgondagens strapatser. Ingen av oss blir inte heller besviken, Tomas tar lammracks och jag äter rökt lax som är så mör att den smälter i munnen. Med mätta magar såsar vi oss tillbaka till hotellrummet och alla tre har nog somnat innan klockan har slagit nio.

Påskafton och ägg ska intas. 

Påskafton väcker oss med trevande solstrålar som letar sig in mellan fönsterluckorna och kittlar oss på ögonlocken. Äventyrshunden är snabbt med på noterna och skuttar upp ur sängen med ett vigt språng. Två sekunder senare är han redo för äventyr och sitter förväntansfullt vid ytterdörren.
Frukosten på hotellet intas ganska snabbt för nu vill vi ut i det fina vädret. Men några ägg hinner vi trycka i oss innan vi återigen kliver nedför hotelltrappan med skidorna på axeln.

Föret är lika bra som igår. Den klassiska åkstilen byts snart mot svepande skäjtskär. Morgonens blåsiga väder har fått isrännan att komma närmare, men vi rundar av åt andra hållet, in mellan öarna på norra sidan av Grinda. Snötäckt is överallt där vi ser. Det är en märklig känsla att ta sig fram på det frusna vattnet, det känns nästan lite onaturligt. Men oj, vilken frihetskänsla det ger!

På isen finns inga dragna spår som styr var du ska åka.
Foto: Tomas Almbo

När vi passerar huset som tillhör familjen som driver Grinda, får vi syn på en manick på isen som vi inte riktigt vet vad det är. Men ägaren med son kommer ner och förklarar att det är en hydrokopter, som lätt tar sig fram på isen och över råkar. Vi tackar för informationen och skidar norrut. Vi kikar in under Grindas norra brygga, bara för att vi kan, innan vi fortsätter vår färd.
Vi försöker hålla oss nära land, men ibland tar äventyrslusten över och vi bara måste treva oss ut till en liten holme för att se efter vad det var för knotigt träd som stack upp där borta. En räv har raskat över isen och vi följer spåret en stund innan vi tycker att vi kommer för långt bort från land. Undrar var hen var på väg? Mot nya harmarker kanske? Äventyrshunden är fullständigt tossig och rusar som en galning över isen, upp och ner på holmarna, in under granar och ut under stenar. Han sticker ner huvudet i snön bara för att titta upp och se alldeles tokig ut. Han rullar runt och knorrar lyckligt över att få vara ute en hel dag på äventyr.
Vi hittar en rastplats med bänkar och det får bli vårt lunchställe. Solen gassar och mössan åker upp i pannan för att åstadkomma en sån jämn solbränna som möjligt.

Lunch i det fria smakar alltid bäst!
Foto: Tomas Almbo

Jag riktigt känner hur fräknarna trycker sig fram ur skinnet och det är långt fram på eftermiddagen innan vi skidar sista biten runt Grinda. Vi möter någon enstaka som har vågat sig runt Grinda till fots. Men annars är vi ensamma på isen. Vid södra bryggan är det öppet vatten, för det är här som Vaxholmsbåten lägger till. Så därifrån blir det till att gå tillbaka till hotellet.
Med skidorna på axeln och solbrända, med betoning på brända, näsor ser vi fram emot ännu en gourmetmiddag på värdshuset.

Inte heller den här kvällen blir vi besvikna. Köket har gjort sig till och bjuder på trerätters med italiensk touch om man som jag är vegeterian.
Efter middagen tar vi med oss Äventyrshunden på en stjärnklar promenad. Inga pannlampor behövs, stjärnorna lyser upp så det räcker. Vi går sakta genom skärgårdsnatten och slår oss ner på bryggan i gästhamnen och böjer nackarna bakåt. Det är lustigt det där med stjärnhimlar, ju mer man tittar ju fler stjärnor framträder. Vi sitter en lång stund och till slut ser även jag Orions bälte.

Inte heller påskdagen bjuder på något annat än sol. Efter frukost bestämmer vi oss för att utforska själva ön vi är på. Hittills har vi bara varit på isen runt om. Vi följer Grindastigen som ska ta oss runt nästan hela ön. Snön ligger djup i skogen och Äventyrshunden kör agility över de fallna träden. Skogen öppnar upp sig i en glänta och vi lirkar oss ut till utsiktsplatsen på östra sidan. Högt över havet står vi och spanar. Det känns som om vi ser till världens ände. Längst bort i horisonten glimrar det öppna havet.

Förstklassig utsikt
Foto: Tomas Almbo

Stigen vindlar vidare genom skogen och vi följer en hage tills vi når Grinda gård och fåren som har nyfödda lamm vid sin sida. Lammen ser ut som pandor med vita huvuden och inramade svarta ögon. Aldrig förr har jag sett pandafår! Men på Grinda finns de!

Pandafår à la Grinda!
Foto: Tomas Almbo

Vi slår oss ner på en bar klippa och breder ut liggunderlaget. Lunchvilan är skön och det är nästan så att klippan blivit varm under dagen. Vi slumrar i solen en stund, innan Äventyrshunden försiktigt buffar med nosen på min arm och talar om att han är sugen på mer äventyr nu. Vi bestämmer oss för att se efter om det finns en geocach gömd här. Och det finns det. Så vi går på jakt. Det är spännande att följa gps:en och samtidigt upptäcka naturen man färdas i. Vi hittar till stället den ska vara gömd på. Ledtråden säger att skatten är gömd under en sten där massor av små granar växer. Problemet är att snön ligger minst en meter djup i skogen så de små granarna syns liksom inte. Och inte heller vill vi gräva genom den hårda skaren med bara händerna. Så vi ger upp, vi får komma tillbaka en annan gång och hitta skatten på Grinda.
Fast egentligen har vi ju redan hittat skatten. I form av perfekt skidbar havsis, mysiga tallskogar, välsmakande middagar och den nya arten pandafår!

fredag 29 mars 2013

Glad påsk!

Önskar er alla en glad påsk, må den vara fylld av härliga uteäventyr! Jag loggar ut från cyberrymden ett par dagar för att till fullo kunna njuta av solen, skidåkningen, skärgården och sambon. Och äventyrshunden så klart. Ha det gott vänner!

52 adventures föredrar frigående hönor! :)
Foto: Tomas Almbo

torsdag 28 mars 2013

Grillad

Jomen, då har man varit och blivit grillad i en jättestor mikrofonugn då. Eller ja, mer rätt är att säga att jag har magnetröntgat mig. Får se om det kan ge några svar på varför det gör så satans ont i höften och foten.

Nygrillat

I himmelriket

Roslagsledsböckerna slaggar i himmelriket! Jo, det är sant! I sin väntan på att bli handplockade av en butik, och sedermera uppraggade av dig, så vilar böckerna tryggt i himmelriket. Tillsammans med klätterprylar från hela världens hörn. Jag har varit och besökt dem. Böckerna alltså. Men kunde inte låta bli att klämma lite på klättergrejerna och drömma mig bort till en värld med dammiga klippor, hett solsken och kritiga fingrar. Jag erbjöd mig på stående fot att börja jobba där pronto om de behövde hjälp i lagret. De behövde de inte. Men  Per lovade att höra av sig om så var fallet. 

MASSOR av Roslagsledsböcker...!

MASSOR av klätterprylar...! 
 
Ja just det, jag fick med mig ett gäng böcker hem, så vill någon köpa boken av mig och dessutom få den signerad så maila mig på info@52adventures.se så löser vi det. 

onsdag 27 mars 2013

2013 års äventyr är ute nu!

Nu är hemsidan uppdaterad med årets äventyr man kan hänga med på. Kolla in här.

Nytt för i år är att du kan hänga med på författarvandring där man får höra mig orera om vikingar, självklart följer vi Roslagsleden under tiden jag pratar och dagen börjas med en överdådig frukost på Såstaholms hotell.

Vikingavandring
med författaren till guideboken Vandra Roslagsleden

Nytt är även att du kan klättra på krigslämningar i Stockholms skärgård med 52 adventures. Ta med tjejgänget eller jobbarkompisarna och testa något annorlunda, vet ja!

Klänga på krigslämningar kanske är din grej? 

Tillsammans med Utematlagarna ordnar vi en kajakexpedition runt Fårö där vi besöker gutiska pärlor och käkar gudomligt god utemat. Lokalt producerat så långt det går. Häng med på en spännande expedition under trygga former! 5-10 augusti är datumet som du ska planera in i semesterkalendern!

Om du inte har upplevt Fårö från havssidan än
så är det dags i sommar! 


Dessutom fortsätter samarbetet med Emma V Larsson och i år startar vi skrivarvandringar i Tyresta nationalpark. Den första går av stapeln 6 april, läge att anmäla sig nu om man vill delta!

Skrivarvandringar
för dig som vill utvecklas i  gröngräset! 

De guidade mountainbiketurerna fortsätter vi med och den populära hundvandringen återkommer i höst, närmare bestämt den 7 september. Temat den här gången blir freestyle och instruktör är Susanne Jaczewski från Freestylehundar.se. 

Testa mountainbike med 52 adventures i vackra Roslagen!

Några fasta datum har vi även i år för turerna, men vi försöker jobba mer med att grupper om minst 4 får boka in sig för att en tur ska bli av.
Anmäler sig gör man till info@52adventures.se

Varmt välkomna!

tisdag 26 mars 2013

Datum för hundvandring spikat!

Då var datumet för årets hundvandring spikat! 7 september blir det och jag hoppas på en lika magisk höstdag som vi hade förra året. Känns lite konstigt att göra reklam för det nu, när vi alla mest längtar efter våren. Men vis av erfarenhet är det bättre att vara ute i god tid så att ingen har bokat upp sig på annat.

Hundvandring i höst! Något för dig kanske? 

Platsen blir den här gången i närheten av Vaxholm, och sjöutsikt utlovas även denna gång! Temat är freestyle och instruktören som ska guida oss genom trix-djungeln är Susanne Jaczewski från Freestylehundar. Som vanligt får ni lite goodiebags (doggiebags) att ta med er hem.
Mer information hittar ni här.

Anmälan gör ni till info@52adventures.se. Varmt välkomna!

Bild från Susannes blogg. 





måndag 25 mars 2013

Det här med mål...

...känner jag att jag måste ta tag i nu. 52 adventures 2011 klarade ju alla sina mål utom ett, att få se ett lodjur i det vilda. Att se dem på Skansen räknades inte. 2012 var lodjursfritt så det sjöng om det.


Kom då kissen, och visa sig för mig!
Foto: Wikipedia

Så nu är det dags att på allvar ta tag i det där igen. Så idag har jag beställt en bok som ska hjälpa mig på traven att uppnå mitt mål att få se ett lodjur i det vilda. En varg eller järv får gärna också visa sig om de känner att de har lust.

Från Svenska rovdjursföreningen
beställer du den här boken. 

Om jag kan spåra dem så är ju chansen större att jag får se dem? Eller? Så tänker jag iallafall. Jag bor ju tydligen i Sveriges lodjurstätaste område så jag BORDE ju ha en rimlig chans att snubbla över ett förr eller senare.

Foto: Bernard Landgraf

I mars är deras brunst-tid och har man tur kan man höra dem skrika efter en lämplig partner i vårvinternatten.  I slutet på maj och början av juni föds ungarna i en klippskreva eller under en rotvälta. Då följer en tid då honan inte rör sig över så stora områden och ungarna för de mesta stannar där de föddes. Så då kanske jag har en chans att få syn på dem? Vem vet, och skam den som ger sig.

Dessutom fick jag lära mig idag att ett lodjur tar cirka 60 hjortdjur om året, så våra 1400-1900 lodjur tillsammans käkar upp 114 000 hjortdjur om man räknar att det är närmare 1900 lodjur vi har i Sverige. Det kanske låter mycket men då tror jag att om man räknar ihop de 300 000-400 000 älgarna som finns i Sverige med de 300 000 kronhjortarna, 120 000 dovhjortarna, 350 000 vildsvinen och de cirka 2 miljoner rådjur som lever här så tror jag det räcker åt både lodjuren, järvarna, björnarna och vargarna också för den delen.

Foto:Skogens konung

En vargflock, inte en enskild individ, utan en hel flock tar 90 älgar per år. Forskarna tror att det lever cirkus 300 vargar i Sverige och om man då antar att de är ungefär 5 vargar i varje flock så kan man snabbt räkna ut att de 60 vargflockarna käkar upp 5400 älgar om året. Det räcker alltså med älg åt jägarna som skjuter 100 000 stycken per år.

Mycket siffror blidde det nu, men jag tycker att det är ganska intressant att sätta saker i perspektiv i bland. Och summa kardemumma så finns det rum för fler rovdjur i Sverige, vilket innebär större chans för mig att faktiskt få syn på ett när jag är ute i naturen. Tänk vad spännande!

Nu längtar jag till spår-boken kommer och så hoppas jag att det finns lite snö kvar så att jag kan öva mina spårningskills!


söndag 24 mars 2013

Förbeställ boken "Vandra Roslagsleden"

Guideboken om Roslagsleden hade ju premiär på Vildmarksmässan i början på mars, men det dröjer ett tag innan den börjar säljas i butikerna. MEN nu går det att förhandsbeställa böcker genom mig.
Jag kommer inom en snar framtid att nästla mig in i Calazos lager i bästa "Mission Impossible-stil" och roffa åt mig ett gäng. Vill du vara en av dem som får din bok före alla andra ska du skicka ett mail till info@52adventures.se och tala om det!


Naturens eget plockepinn

Blir inte du också lite sugen på att dra ut några grenar
bara för att se hur länge de dröjer innan allt rasar?
Jag blir det iallafall... 

lördag 23 mars 2013

Jordtimme

Halv nio ikväll ska det släckas här hos oss, hur är det hemma hos dig? 


Action på hemmaplan

Alltså nu händer det grejer här på ön. Ena grannen har sett norrsken och den andra har sett en livs levande varg! Här på ön alltså, där jag bor! Wow! Snacka om att man inte behöver gå långt för att få sig ett litet äventyr.

Däremot har jag som vanligt inte sett skymten av något av de ovanstående. Jag måste ju gå med skygglappar när jag är ute, eller djupt försjunken i mina egna tankar. För jag missar då det mesta.

Men från och med nu har jag alltid ett litet getöga på den här sidan, där det rapporteras in om våra rovdjur har visat sig. En del inrapporteringar blir bekräftade, andra inte. Återstår att se om vi får ut någon länsstyrelse-spårare som kan bekräfta att det är en varg som smyger i buskarna här...

fredag 22 mars 2013

Från ett annat perspektiv




När allt känns trist och man dragit på sig den andra dunderförkylningen innan man ens blivit frisk från den första man hade, och när man inser att man spenderat en månad med att vara brädad av en simpel förkylning och har att se fram emot ännu en månad innan man är helt frisk igen kanske, då är det skönt att kunna se saker från ett annat perspektiv. Från rymden till exempel, då blir baskilusker ett bagatellproblem, och man känner sig bara tacksam för att man får leva på en sån här vacker planet. 

torsdag 21 mars 2013

Föreläsningskickar

Har precis kommit ut från Norrtäljes vuxenutbildning där jag idag haft förmånen att föreläsa för ett gäng glada människor. De ville att jag skulle komma förbi och inspirera dem till mer friskvård i vardagen, och det gjorde jag så gärna. Det verkade som om det gillade vad de hörde och de studsade ut ur salen med ny energi och flera tjog med inspiration till uteliv.

Det lustiga är att jag blir lika inspirerad tillbaka när jag föreläser. Det är en sån kick att se poletten trilla ner. Det handlar inte alltid om prestationer och att cykla längst, gå snabbast, springa längst. Det är mycket enklare än så, det viktiga är att komma ut. Sen hur långt du går är skit samma, friskluften är den samma efter 50  meter som efter 5000 meter i skogen. Det viktiga är att må bra och det gör de flesta när de befinner sig utomhus och får i sig lite D-vitamin från solen strålar. 
Det är lika kul varje gång, att se när aha-upplevelsen drabbar dem som sitter i salongen. Alltid lika kul och alltid lika inspirerande! Tack för att jag fick bli inspirerad idag av er som lyssnade på min föreläsning! 

Äventyrshunden och jag alldeles utanför föreläsningslokalen,
mysigt ställe att begrunda det här med inspiration på. 

onsdag 20 mars 2013

Inställd mässa

Fick meddelande om att mässan Upplev Sverige ställs in, trist. Se pressmeddelandet nedan.


tisdag 19 mars 2013

Tonåringar på äventyr?!?

När jag är ute och berättar om mitt äventyrsår, alltså 52 adventures 2011 då jag gjorde ett äventyr varje helg, så får jag ofta höra att "jaja, men du har ju inga barn så det där var ju inte så svårt..." Och nej, jag har inga barn så jag kan liksom inte besvara den frågan, för jag vet inte hur det är att äventyra med barn eller att ha dem att skylla på för att man själv inte kommer ut och äventyrar.

Men jag vet en familj som har bevisat motsatsen och gör precis om jag, satsar på näräventyren och tar med sig sina tonåringar ut! Åtminstonde en gång i månaden. De kallar sig Team Vildmark och har i år blivit finalister i Light my fires sponsortävling!

2011 blev det inspirerade av någon som gjorde 52 äventyr på ett år (kan ha varit undertecknad..) och satte själva igång, här kan ni hitta deras äventyrsår 2011.
Läs och njut och hoppas att ni hittar inspiration på deras blogg ni som har tonåringar! Och alla andra också för den delen!

Team Vildmark, hoppas att de vinner! 

måndag 18 mars 2013

Men nu rasslar det till igen!

Nu rasslar det alldeles väldigt mycket i 52 adventures-påsen. På torsdag drar jag till Norrtälje igen och föreläser! Kul ska det bli!

Föreläsning hos FXM

52 adventures är bokad till föreläsning hos Försvarsexportmyndigheten. Ska bli riktigt kul att få inspirera och motivera dem till äventyr i vardagen. I slutet av april ska de få sig en dos äventyrskänsla!

Jaha, då är vi igång igen!

Den här gången vill pressen åt mig för bokens skull. Torsdag blir det intervju och fotosession någonstans på Roslagsleden för tidningarna Mitt i. Spännande!

söndag 17 mars 2013

Havsis+skare+längdskidor=KÄRLEK!

Idag fick jag för mig att testa om havsisen höll att skäjta på,
så jag begav mig till Säbyviken utanför Vaxholm. 

Äventyrshunden var med idag också
och han var den som fick testa om isen bar eller inte.

Men innan vi nådde havsviken
skäjtade vi över en åker
där jag tror att vi hittade vargspår.
Det var alldeles för raka och målmedvetna
för att vara spår av en hund.
Två stycken spår jämte varann,
med rätt storlek på tassarna och långa klomärken.
Har Riala-vargarna begett sig till
skärgården på semester tro? 

Inne i skogen hittade Äventyrshunden spåren
av ett fluffigt djur som fått sätta livet till.
Kanske att vargarna var hungriga och plockade åt sig en hare? 

Jag tog mig en kopp varm choklad
och funderade över saken. 

När jag satt där och filosoferade om vargar,
upptäckte jag att bävern hade varit framme
och  fällt några träd i strandkanten. 

Äventyrshunden och jag fortsatte vår färd
över isen med långa skäjt-skär.
Det var nästan svårt att hålla hastighetsbegränsningen
på 5 knop ibland.... 

För det mesta var det perfekt skare på isen,
men ibland blev det lite knöligare att ta sig fram.

Ibland knorrade det lite väl mycket i isen...


....då valde vi att gå igenom skogen istället.

Till slut hittade vi den ö som vi ville fika på,
 så att vi kunde inta standardäventyrspositionen.
Samma ö som min kusin tappade sin tandborste i havets djup 1985.
Samma ö som var första anhalt när familjen skulle ut på båtsemester
och själva ipackningen av båten tagit för lång tid
med hundar, ungar och stressade föräldrar,
och det inte fanns energi att ta sig längre än rakt över viken från båtklubben.
Samma vik där vår gamla båt "Fuling" ligger på botten,
tryggt vaggad till sömns av havets brus. 





lördag 16 mars 2013

Härliga skare!

Idag lockade solen mig till Angarnssjöängen.
Och tänk, där var det skare
så det gick alldeles utmärkt att skäjta
på den frusna sjön! 
Äventyrshunden var med så klart.
Vi tyckte båda att det var härligt
att få sträcka ut benen i långa glidande skär.

Jag har alltid undrat hur det ser ut i mitten av sjön,
där man inte får vara när det är fågelskydd på sommaren. 
Lite mer av en boxningsmatch med vassen blev det,
men ändå spännande att skida i mitten.
Om någon månad är det här stället fyllt av
häckande fåglar och kanske några fågelungar.

Självklart blev det många pauser i solen
med varm choklad och apelsiner.
Det är pausen som är halva äventyret!