 |
| Först lunch på Gällnö |
 |
| ..sen njutning i Säck, och en och annan geocach! |
 |
| Mys i Säck-lagunen |
 |
| Äventyrshunden samlar ved?! |
 |
| Fantastik dag på sjön! |
 |
| Efter en middag på Grinda for vi hem i solnedgången! |
Visar inlägg med etikett Geocaching. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Geocaching. Visa alla inlägg
söndag 12 juni 2016
Skärgårdsäventyr
söndag 5 juni 2016
En skulle kunna göra det lätt för sig....
...men då blir det inte lika roligt!
Så istället för att enkelt ta färjan över till Kastellet för att plocka en cache blev det på detta viset:
Ni ser, mycket roligare att göra det mer komplicerat än vad det behöver vara!
Så istället för att enkelt ta färjan över till Kastellet för att plocka en cache blev det på detta viset:
 |
| Jag, Äventyrshunden och geocachkompisen Sandra tog kajakerna i sommarvädret. |
 |
| Vi mellanlandade på Badholmen i förhoppning om att ta en cache. Men där gick vi bet. Antingen är vi blindstyren eller så var den borta... |
 |
| Vi tröstade oss med våffelbuffé på Kastellet istället. Och fick sällskap av Emma och Diesels kompis Texas. |
 |
| Med ny energi tog vi oss an mysterycachen på Kastellet! Och lyckades!! Vår första mystery! |
 |
| Sen paddlade vi vidare till Gruvudden för bad, grillmiddag, tältövernattning... |
 |
| ...och brasmys ända in på småtimmarna! |
Ni ser, mycket roligare att göra det mer komplicerat än vad det behöver vara!
torsdag 12 maj 2016
En guldkantad dag
Att vara frilans kan vara högst osäkert ibland om en ser till den ekonomiska biten, men friheten att styra sina dagar är värt det. Och att få göra det jag älskar, att få vara ute i naturen och skriva om det. Och att jag dessutom kan dela så mycket av min tid med Äventyrshunden. Det betyder så mycket mer än pengar på banken.
Idag var en riktigt härlig dag på jobbet. Jag och Äventyrshunden hojade över grannön för att ta Waxholmsbåten till Grinda.
Och väl på Grinda fick vi oss en skön pratstund med skärgårdsbonden och tillsynsmannen på ön.
Reportaget kommer i tidningen Stångmärkets nästa nummer. Håll utkik!
PS. Jag hann med att plocka en geocach också!
Idag var en riktigt härlig dag på jobbet. Jag och Äventyrshunden hojade över grannön för att ta Waxholmsbåten till Grinda.
Och väl på Grinda fick vi oss en skön pratstund med skärgårdsbonden och tillsynsmannen på ön.
Reportaget kommer i tidningen Stångmärkets nästa nummer. Håll utkik!
PS. Jag hann med att plocka en geocach också!
lördag 7 maj 2016
Plötsligt händer det...
....att en tar tag i de där geocasherna som har legat och gäckat en i flera år....
 |
| ....så idag när det var bleke på havet bar det av.... |
 |
| ...ut på geocashinguppdrag på de närliggande öarna. |
 |
| Sandra var min partner in crime och vi plockade totalt 4 stycken på 3 olika öar! Stinas grund, Tynningöx2 och Rindöbaden hittade vi idag! |
 |
| På Tynningö hittade vi en insjö också, Maren, superfin och tydligen varm att bada i! Här hittade vi också massa vandringsleder. Så nu måste vi komma tillbaka och upptäcka mer! |
 |
| Våra fynd firade vi med långlunch i solen på Björnholmen. |
 |
| En helt fantastisk dag där jag och Äventyrshunden njöt i fulla drag av att vi bor just där vi bor. |
söndag 24 april 2016
onsdag 3 juni 2015
En oväntad kväll
 |
| Paula och jag skulle ju bara äta middag och snacka skit, men så visade det sig att Paula också har blivit hooked på geocaching! Hon nosade upp en i närheten och rakt ut i skogen gick vi. |
 |
| Vi hittade en jättefin sjö som jag inte hade en aning om att den låg där fast jag knallat de flesta stigar i området förut. Spännande! |
 |
| Och självklart hittade vi cachen, det måste dokumenteras så klart! |
söndag 27 oktober 2013
Min nya (?) höst-aktivitet!
Det här med geocaching alltså, jag är fast. Jag har blivit beroende.
Jag testade ju för första gången under 52:s äventyrsår. Sen har det liksom legat lite i träda ett tag, men alltid funnits i bakhuvudet.
På senare tid har jag kommit igång igen, och det är så makalöst kul! Det känns lite som om det här är min nya höstaktivitet. Var jag än ska numera så letar jag inte bara efter naturreservat, utan även efter geocacher.
Idén med att jaga naturreservat har jag lånat från Eva-Marie. En mycket bra idé som har lett till att hunden och jag alltid får fina promenader även om jag är bortrest i jobbet. Lite som att piffa vardagen med en dos äventyr.
Geocaching är lite samma sak. Du kryddar vardagen med lite spänning och en gnutta äventyr. Plus att man upptäcker platser som inte visste om.
Idag var jag på't igen, letade plastburkar i naturen. Fattar inte att det kan vara så kul!
Jag testade ju för första gången under 52:s äventyrsår. Sen har det liksom legat lite i träda ett tag, men alltid funnits i bakhuvudet.
På senare tid har jag kommit igång igen, och det är så makalöst kul! Det känns lite som om det här är min nya höstaktivitet. Var jag än ska numera så letar jag inte bara efter naturreservat, utan även efter geocacher.
Idén med att jaga naturreservat har jag lånat från Eva-Marie. En mycket bra idé som har lett till att hunden och jag alltid får fina promenader även om jag är bortrest i jobbet. Lite som att piffa vardagen med en dos äventyr.
Geocaching är lite samma sak. Du kryddar vardagen med lite spänning och en gnutta äventyr. Plus att man upptäcker platser som inte visste om.
Idag var jag på't igen, letade plastburkar i naturen. Fattar inte att det kan vara så kul!
 |
| Vid hörnstenen ska den här skatten finnas.... |
söndag 20 oktober 2013
Skattjakt!
Jorå, idag hände det. Det som jag länge snackat om men som inte blivit av på grund av diverse dåliga ursäkter... Jag, Darling och Äventyrshunden geocashade på hemmaplan! Vi tog sikte på gamla fästningar och militära kvarlevor, rattade in gps:en och körde igång!
Tadaa! Vi hittade den innan Darling tappade tålamodet och innan Äventyrshunden rivit upp hela öronen på taggbuskarna som växte i anslutning till skattgömman. Innan vi gav oss på nästa så tog vi en fika i fästningen.
Laddade med ny energi satte vi fart mot nästa geocache, planen var att plocka fyra stycken idag. Vi hittade den gamla batterilinjen där cachen skulle vara gömd, och då dog gps:en.... Damn. Blev till att strosa runt i den gamla försvarsanläggningen. Rätt ballt ställe som jag inte hade en aning låg där. Sånt är kul, med nya upptäckter på hemmaplan. Cacherna som ligger där får vi plocka på en annan hundpromenad...
Det är detta som är så kul med geocaching, att upptäcka platser som man inte vet finns alldeles nära inpå.
 |
| Roligt med nya upptäckter på hemmaplan! |
 |
| Äventyrshunden beundrar utsikten medan Darling letar febrilt. |
 |
| Den ska ju vara här någonstans?! |
Tadaa! Vi hittade den innan Darling tappade tålamodet och innan Äventyrshunden rivit upp hela öronen på taggbuskarna som växte i anslutning till skattgömman. Innan vi gav oss på nästa så tog vi en fika i fästningen.
 |
| Rätt schysst utsikt från fikastället. |
Laddade med ny energi satte vi fart mot nästa geocache, planen var att plocka fyra stycken idag. Vi hittade den gamla batterilinjen där cachen skulle vara gömd, och då dog gps:en.... Damn. Blev till att strosa runt i den gamla försvarsanläggningen. Rätt ballt ställe som jag inte hade en aning låg där. Sånt är kul, med nya upptäckter på hemmaplan. Cacherna som ligger där får vi plocka på en annan hundpromenad...
Det är detta som är så kul med geocaching, att upptäcka platser som man inte vet finns alldeles nära inpå.
söndag 20 november 2011
Äventyr 46: En värld full av skatter
Mitt och Darlings lättsamma samtal om ditt och datt tystnar snabbt när gps:en indikerar att vi börjar närma oss målet. Vi fokuserar istället på den lilla knappnålen på displayen som visar var skatten, eller cachen, är gömd. Någonstans i Knuthöjdsmossens naturreservat i trolska Bergslagen finns den glimrande skatten, det är vi helt säkra på. Spänningen stiger, håret på armarna reser sig och håret på huvudet har blivit elektrifierat av den intensifierade stämningen. Vi smyger sakta närmare skattgömman under största möjliga tystnad.
-Jag fattar inte, den ska ju vara här, utropar min Darling och stirrar ännu mer intensivt på gps-displayen ifall han inte har missat någon liten detalj. Jag trampar runt honom i den blöta myrmarken och letar efter något som jag inte har en aning om hur det ser ut. Jag vet inte ens om det är gömt på marken bland skvattrammen eller högt uppe i en tall. Äventyrshunden tycker att den här nya sporten var suverän, han har kopplat på nosen och sonderar glädjefullt terrängen efter något som han heller inte har en aning om vad det är. Vi surfar in på Geocahingens hemsida och läser på lite om det vi letar efter. Det står att en gravt synskadad har hittat cachen för bara ett par veckor sedan(!). Frustrationen stiger, vad fan, hur svårt kan det vara?
Det finns olika sorters cacher, den vanligaste är den traditionella cachen där gps-koordinaterna anger den exakta positionen för en låda av varierande storlek. I lådan finns en loggbok och några "skatter". Reglerna säger att man ska skriva i loggboken och om man tar någon av skatterna ska man lägga i en annan. Men det finns även multi-cacher där den första "skatten" är ledtrådar som leder till nästa som kanske också innehåller ledtrådar som till slut leder till själva cachen. Är man riktigt klurig kan man ge sig på en "Mystery Cache" där man först måste lösa en gåta eller ett pussel för att få tag i koordinaterna. Men det finns mer, mycket mer olika cacher.
Vår tidiga elektriska spänning har nu mer förbytts mot ilsken desperation. Vi letar febrilt och äventyrshunden letar ännu intensivare. Var är den där fördömda skatten? Vi vill ju inte ge upp heller.
-Här är den, jublar Darling och drar fram en plastlåda från underjorden. Äventyrshunden är snabbt framme och nosar på det som vi har letat efter i snart en timme. Haha! Skam den som ger sig! Vi öppnar locket med förväntan om guld och gröna skogar, men hittar bara torra skogsattribut i form av några ekollon och lite annat smått och gott. Vi skriver i loggboken att vi hittat vår första cache och konstaterar att det bara är en miljon femhundra åttiotusen åtta hundra fjorton kvar att hitta i världen! Vi bestämmer oss för att inte ta med oss någon av skatterna, mest för att vi inte har något lika värdefullt att byta med, och vi vill ju inte bryta mot reglerna det första vi gör.
Under fikapausen i den soliga gläntan inser vi att vi redan är beroende av denna högteknologiska skattjakt. Vi har redan börjat söka efter fler cacher via gps som ligger gömda i närheten. När chokladen landat i vår magar far vi vidare mot Hällefors kyrka för att leta reda på nästa skatt. Gps:en pekar mot en övergiven tranformatorstation. Det känns skumt och ser läskigt ut och jag är allmänt skeptisk. Jag tänker på det Sofia brukar säga om att det finns yxmördare med mörkerkikare på just såna här ställen som bara väntar på att hoppa på en när man minst anar det. Men är det skattjakt så är det. Jag tar ett djupt andetag och kryper in efter Darling. Mina ögon vänjer sig sakta vid mörkret. Jag hoppar högt när en duva flaxar upp alldeles intill mig. Hjärtat hamrar i bröstet medan mina ögon sveper över rostiga turbiner som slumrar i mörkret.
Fågelskit, plastpåsar, rostiga ölburkar, krossat glas och massor av plastlådor hittar vi, men ingen låda som är vår cache. Vi ger upp för den här gången, men vi har definitivt inte gett upp det här med geocaching. Vi retirerar till vår herrgårdssvit, för att ändå fira vår första hittade cache! Som reglerna säger skriver vi om våra upplevelser av cachen även på loggen på internet. Vi är segerrusiga och mycket nöjda med dagens jakt. Gott vin och god mat förgyller känslan av succé.
Från och med nu kommer hundpromenaderna få en helt ny dimension, för vi har redan lokaliserat flera skatter längs våra vanliga promenadstråk hemmavid. Tänk att det har funnits så många skatter i världen utan att jag registrerat det förut! Från och med nu kommer all vandring, klättring och mountainbiking få en annan innebörd. Framtida resor som kommer att företas kommer kryddas med skattjakt. Det kommer finnas ett utmanande mål med ute-upplevelserna och resorna till nya spännande platser. Att resa är att nå ett mål, eller var det så att lyckan inte är målet utan resan dit...?!
 |
| GPS, skatternas vägvisare |
-Jag fattar inte, den ska ju vara här, utropar min Darling och stirrar ännu mer intensivt på gps-displayen ifall han inte har missat någon liten detalj. Jag trampar runt honom i den blöta myrmarken och letar efter något som jag inte har en aning om hur det ser ut. Jag vet inte ens om det är gömt på marken bland skvattrammen eller högt uppe i en tall. Äventyrshunden tycker att den här nya sporten var suverän, han har kopplat på nosen och sonderar glädjefullt terrängen efter något som han heller inte har en aning om vad det är. Vi surfar in på Geocahingens hemsida och läser på lite om det vi letar efter. Det står att en gravt synskadad har hittat cachen för bara ett par veckor sedan(!). Frustrationen stiger, vad fan, hur svårt kan det vara?
 |
| Äventyrshunden söker efter skatten tillsammans med Darling |
Det finns olika sorters cacher, den vanligaste är den traditionella cachen där gps-koordinaterna anger den exakta positionen för en låda av varierande storlek. I lådan finns en loggbok och några "skatter". Reglerna säger att man ska skriva i loggboken och om man tar någon av skatterna ska man lägga i en annan. Men det finns även multi-cacher där den första "skatten" är ledtrådar som leder till nästa som kanske också innehåller ledtrådar som till slut leder till själva cachen. Är man riktigt klurig kan man ge sig på en "Mystery Cache" där man först måste lösa en gåta eller ett pussel för att få tag i koordinaterna. Men det finns mer, mycket mer olika cacher.
Vår tidiga elektriska spänning har nu mer förbytts mot ilsken desperation. Vi letar febrilt och äventyrshunden letar ännu intensivare. Var är den där fördömda skatten? Vi vill ju inte ge upp heller.
-Här är den, jublar Darling och drar fram en plastlåda från underjorden. Äventyrshunden är snabbt framme och nosar på det som vi har letat efter i snart en timme. Haha! Skam den som ger sig! Vi öppnar locket med förväntan om guld och gröna skogar, men hittar bara torra skogsattribut i form av några ekollon och lite annat smått och gott. Vi skriver i loggboken att vi hittat vår första cache och konstaterar att det bara är en miljon femhundra åttiotusen åtta hundra fjorton kvar att hitta i världen! Vi bestämmer oss för att inte ta med oss någon av skatterna, mest för att vi inte har något lika värdefullt att byta med, och vi vill ju inte bryta mot reglerna det första vi gör.
 |
| Skatter i olika former |
Under fikapausen i den soliga gläntan inser vi att vi redan är beroende av denna högteknologiska skattjakt. Vi har redan börjat söka efter fler cacher via gps som ligger gömda i närheten. När chokladen landat i vår magar far vi vidare mot Hällefors kyrka för att leta reda på nästa skatt. Gps:en pekar mot en övergiven tranformatorstation. Det känns skumt och ser läskigt ut och jag är allmänt skeptisk. Jag tänker på det Sofia brukar säga om att det finns yxmördare med mörkerkikare på just såna här ställen som bara väntar på att hoppa på en när man minst anar det. Men är det skattjakt så är det. Jag tar ett djupt andetag och kryper in efter Darling. Mina ögon vänjer sig sakta vid mörkret. Jag hoppar högt när en duva flaxar upp alldeles intill mig. Hjärtat hamrar i bröstet medan mina ögon sveper över rostiga turbiner som slumrar i mörkret.
 |
| Läskig skattgömma |
Fågelskit, plastpåsar, rostiga ölburkar, krossat glas och massor av plastlådor hittar vi, men ingen låda som är vår cache. Vi ger upp för den här gången, men vi har definitivt inte gett upp det här med geocaching. Vi retirerar till vår herrgårdssvit, för att ändå fira vår första hittade cache! Som reglerna säger skriver vi om våra upplevelser av cachen även på loggen på internet. Vi är segerrusiga och mycket nöjda med dagens jakt. Gott vin och god mat förgyller känslan av succé.
 |
| Högt skattat firande på Hellefors Herrgård |
Från och med nu kommer hundpromenaderna få en helt ny dimension, för vi har redan lokaliserat flera skatter längs våra vanliga promenadstråk hemmavid. Tänk att det har funnits så många skatter i världen utan att jag registrerat det förut! Från och med nu kommer all vandring, klättring och mountainbiking få en annan innebörd. Framtida resor som kommer att företas kommer kryddas med skattjakt. Det kommer finnas ett utmanande mål med ute-upplevelserna och resorna till nya spännande platser. Att resa är att nå ett mål, eller var det så att lyckan inte är målet utan resan dit...?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)