Time off från skogen

Idag har jag lite ledigt från skogen. (Jag vet, det kändes knasigt att skriva den meningen, det brukar ju vara tvärtom!) Men iallafall, idag hänger jag i stan med Lillasyster hela dagen lång. Chill i SoFo och många inspirationstimmar på Fotografiska på utställningen som min syster varit med och jobbat i: Ikoner! Extra kul att få höra storyn bakom alla bilder...

Den här rosa skapelsen har syrran sytt! 

En galen favorit! 

En skogsälva!

Två av favoriterna

Absoluta favoriten!

Nick Brant ställde också ut,
en fotograf som fick mig att börja intressera mig för foto
när jag såg hans första utställning på Fotografiska..

Han gav en hemsk påminnelse
om vad vi gör med vår vackra värld...
Hur kan människan klassas som smart
när vi gör allt för att förstöra vår planet? 

Efter en heldag i stan känner jag att jag längtar tillbaka till skogen. Även om det var supertrevligt att få fylla på inspirationsdepåerna lite så är jag en skogsmupp i själ och hjärta!

Hur luktar ditt kontor idag?

Mitt kontor luktar liljekonvalj!! 

En epok är över

En epok är över. Min kära, kära Äventyrsbil gick inte genom besiktningen och att laga den var liksom inte lönsamt mot vad den är värd. Tyvärr. Den har varit med mig så länge och vi har upplevt många äventyr tillsammans. Det är med vemod jag skiljs från "Tulippa". Men nu var det alltså dags, dagen var kommen, den gick inte att rädda längre.  

Så det var dags för en ny Äventyrsbil. En Subaru Outback blev det till slut. Och ett stort hål i plånboken. 

Någon som har förslag på vad nya Äventyrsbilen ska heta?

Glad Valborg!

Glad Valborg! 

Jag firar i tystheten för skotträdda Äventyrshundens skull
och konstaterar att nu är våren här.
Citronfjärilen har nämligen kommit! 

Magisk kväll

Det går bra nu!

Ibland händer det att en liksom är på rätt plats vid rätt tillfälle
och då bara att alla pusselbitar faller på plats. 

Ni vet att livet går upp och ner, det liksom gör det. Någon sa till mig att det måste vara så för att en liksom ska känna de där topparna och dalarna, annars blir det bara ett monotont surr...

Så i en djup formsvacka, så visade det sig att jag skulle spurta rakt upp till turens topp. Och tamejtusan om det inte känns just liiite bättre att vara på lyckans topp när botten var så nära inpå.

För vet ni, jag har just fått ett ärofyllt uppdrag: jag ska bli tillsynskvinna för Roslagsleden!
Hajar ni vad kul!?! På arbetstid (iallafall på vårkanten) ska jag lufsa längs leden och se till att den sköter sig och släpper förbi vandrare och inte envisas med att fälla träd över stigen, sudda ut ledmarkeringar och kastar bort skyltar som visar riktningen. Jag är så glad, och kanske ändå gladare är Äventyrshunden!

Och liksom genom ett trollslag så råkade jag vara på en plats jag egentligen inte var inbjuden till men som jag liksom halkade in på ett bananskal. Och så liksom råkade jag få ett uppdrag där jag ska inventera behovet av nya leder som kan sammanföra Stockholms gröna kilar och göra det tillgängligt för fler. Är inte det fantastiskt? Jag som drömmer om att få göra en ny vandringsled inte så långt från där jag bor!
Det är som om mina drömmar slår in samtidigt som jag får betalt för det.....OCH får vistas utomhus på kuppen!  Och Äventyrshunden hoppar högt av glädje av just det senaste faktumet!

Tänk om, tänk om mitt tjat på mitt förlag också resulterar i att jag får skriva en till bok? Det vore ju för bra för att vara sant i så fall!

Min älskade skugga

Var jag än går följer min gråa skugga mig.
En väldigt trevlig skugga.
Min alldeles fantastiska Äventyrshund! 

Snor, nyår och den som väntar på något gott...

Ja fy fan. Det var en redig förkylning. Igen. Feber i en vecka och fortfarande halsont. Hostar slembollar och längtar ut i naturen.
Känns som om vintern är emot mig nu. Orättvist, för jag har inget emot vintern.
Först Diesels skada som satte käppar i hjulet för vinterlek och nu när han är frisk så passar jag tydligen på att vara däckad av feber.
Det går liksom inget bra för min vinter. Eller för vintern heller för den delen. För sist jag tittade ut så hade den regnat bort...
Hoppas den kommer igen, för jag är inte klar med vintern än!

Men den som väntar på något gott, har nu väntat färdigt. Jag har ÄNTLIGEN uppdaterat bloggen om nyårsäventyret. Det tog sin tid, men det kom lite annat emellan. Något som heter livet...
Anyway, nyårsäventyret hittar ni här. Håll till godo!

Här vill jag hellre vara än däckad i min säng med feber...

Den årliga konferensen...

...för Vaxholms hamnfåglar har börjat...

Dags igen!

Då var det dags igen.
Äventyrsbilen är hen känner sig hemma.
På bilverkstaden.
Den här gången var det visserligen bara motorvärmarsladden som fått sig en kyss
och behövde bytas.
Tur man har en sån pålitlig mekaniker som fixar det mesta på typ en kvart..

Det är bra vackert där jag bor!

Och sooolen!!
Så härligt att den är tillbaka! 

Ville bara säga att...

...det är så härligt att det äntligen är vinter!

Vintersimulering

Just nu skriver jag på en guide om naturreservat,
den ska publiceras i vinter. 

Så idag skulle det fotas vinterbilder....
Lite svårt när det ser ut såhär ute!

Men tycker ändå att vi lyckades få till
liiite vintrig känsla! 

God morgon!

Underbar morgon
och jag börjar äntligen känna mig lite bättre.....

Världens finaste höst...

...och jag missar det, känns det som.

Så himla härligt ute just nu! 

Jag är sällan sjuk, men när jag blir det är det som om jag samlar på mig all tid av friskhet och det exploderar i en mastodontförkylning utan dess like.
Så just nu när hösten är sådär stilla och tyst, de sista löven singlar ner och naturen förbereder sig för vintern, då ligger jag inne och trycker i sängen med huvudvärken från Mordor, och halsont från helvetet. Har till och med dragit på mig träningsvärk i magen av allt hostande som inte går att stoppa. Antingen är jag sjukt dåligt tränad eller så är det hostan from hell. Dessutom hade jag ingen aning om att jag var kapabel att producera så mycket snor! Lite lätt fascinerande faktiskt....
Lägg därtill 40 graders feber i fem dagar, så kanske ni förstår att jag inte är överdrivet rask för tillfället...

Så istället för att vandra runt i det här härliga....

...spenderar jag tid med de här kompisarna inomhus.... Suck. 

Höstfärger

Alla dessa färger gör mig glad! 

Tänk att det finns så många olika nyanser...

.....av samma färg.
Precis som i livet. 

Och tänk vad lycklig jag är
som får dela höstens alla färger
med min alldeles väldigt speciella
Äventyrshund! 

Hösten gör mig lycklig!

Det är bara så härligt att vara ute på hösten! 

Dagens mantra!

Ibland måste en bara...

....pausa och få bara vara. Idag är en sån dag.

Sofia, Reka, Äventyrshunden och jag hade en trevlig eftermiddag i höstsolen. Promenix och fika. Ibland är det inte svårare än så för att en ska må lite bra.

God kväll!

Ibland råkar en gå lite vilse och då kan det hända att en hittar det här!
Vilse är inte alltid dåligt....:)