Dax för hundvandring igen!

Japp, det börjar dra ihop sig för årets hundhappening!

Hundvandringen är populär och i år vandrar vi i vackra Rydboholm och med oss som hundcoach har vi Susanne Jaczewski, känd freestyleprofil som driver företaget Made to move. Susanne och hennes hundar hittar du på hemsidan Freestylehundar. Temat på årets vandring är alltså Freestyle! En rolig sport som passar alla hundar! Häng med och prova vetja! Ta del av smarta tips från Susanne och kom och ha kul med oss en dag i naturen!

Här hittar du mer information! Lördag 7 september klockan 10 är det dags!

Vill du hänga med? Skicka ett mail till info@52adventures.se och anmäl dig på en gång!

Följ med 52adventures: Hundvandring i Roslagen

Klockan 10:03 står alla ekipage förväntansfullt samlade på parkeringsplatsen vid Angarnssjöängen. Ryggsäckarna är packade med hundleksaker, hundgodis och fika till mattarna. Det är lördag och väderleksrapporten har lovat sol, men molnen på himlen säger annorlunda. Det är äventyrsdax, men det här äventyret är annorlunda. Idag är det inte jag som ska ut och upptäcka. Idag har jag äran att få visa andra vad jag redan upptäckt. Äventyrshunden är självklart med, men han har också fått sällskap av ett gäng andra hundar som han ska få guida runt Angarnssjöängen. Med oss på turen har vi Hundredas proffsiga hundtränare som ska hjälpa till att aktivera de lurviga pajsarna med fyra ben.

Hundvandring på Angarnssjöängen

Jag presenterar Angarnssjöängen för deltagarna och de visar sig att trots att de flesta bor hyfsat nära, så har de aldrig varit här och promenerat med sina hundar. Angarnssjöängen är kanske Stockholms viktigaste fågelsjö med över 100 häckande arter i en salig blandning av änder, vadare och rovfåglar. Räknar man med de arter som bara stannar en stund och pustar ut innan fortsatt färd till andra breddgrader, så slutar siffran på 250 olika arter. Och då ska tilläggas att det finns 250 häckande arter i Sverige och 500 arter som passerar landets gränser och därmed har observerats av inbitna fågelskådare. Ryktena säger att den 500:e arten observerades i Sverige för inte alls så länge sedan, en gråhuvad sparv från Sibirien fick landets ornitologer att göra i brallan under Valborgshelgen. Chansen att vi ska få se en sådan idag är minimal, så jag ber hundarna att inte jaga fåglarna och de två benta deltagarna att hålla utkik efter gulärlan istället. En vacker släkting till sädesärlan med gyllengult bröst.

Vi ska gå sjöängsslingan som cirklar sig sju km över åkermark, genom skogsdungar och över vitsippshav med ständig närvaro av Angarnssjöns glittrande vatten. Vi går åt sydväst medan jag pratar om de olika gårdarna här omkring som har funnits i flera hundra år och som tillsammans sänkte vattennivån med 1,5 meter i slutet på 1800-talet för att skapa mer åkermark till sig själva. Fågellivet blev så klart lidande i längden av ingreppet, och i början på 1990-talet rensade man vass och byggde damm för att kunna kontrollera vattennivåerna och efterlikna årstidernas naturliga variationer.

Hundcoachen Emma pratar om friskvård som är dagens tema för hundvandringen. Hon berättar att de är viktigt att träna även de små musklerna hos hunden och de görs bäst genom att balansera på stenar eller smala ikullfallna träd. Vi passar på att träna på balansen på spängerna som dyker upp längs vår färd.

Inte bara balansen tränas, utan även att gå bakom matte! 

I en skogsdunge mellan spång-passagerna dyker några lämpliga stenar och just ikullfallna träd upp där våra hundar kan träna ännu mer balans.

Bim leker klätterapa med matte Elinore

Solen tittar fram lagom tills vi når Klosterbacken där Emma har planerat en nos-övning för hundarna. För det är viktigt att inte bara aktivera hundarna fysiskt, det mentala behöver också aktiveras för att våra pälsklingar ska må bra. Emma lånar Äventyrshunden för att visa vad hon vill att vi ska göra med våra hundar. Längs en stig slänger hon ut mina vantar och min kåsa. Jag och Äventyrshunden har inte en aning om var grejerna ligger i terrängen och när det är dax för oss att gå samma sträcka som Emma ska jag enbart genom att titta på Diesels reaktioner se var han markerar min doft från föremålen. Då ska jag släppa på honom i den riktning han markerat och låta honom hämta upp mina vantar. Första gången jag släpper mitt yrväder drar han iväg och snurrar runt över allt utom där vantarna är. Emma ber mig börja om och låta honom riktigt få in lukten i nosen denna gång och nu går det bättre! Han hittar kåsan, och snart även vantarna! De andra hundarna får också prova och det hörs lyckliga skratt från skogsdungen när Emma går runt och hjälper de andra ekipagen.

Taniko och Taiyou väntar på att få börja leta
efter matte Anns "borttappade" föremål
Foto: Emma Hammar

Solen tittar fram mellan molnen och värmer våra näsor och får våra ögon att kisas. Jag tror att samtligas magar börjar kurra ungefär samtidigt. Vi slår oss ner i gröngräset och lunchar i vårsolen medan hundarna får välbehövlig vila.

Lunchdax i vårsolen

Emma berättar mer om friskvård och efter lunchen är det dags att öva på det hon just pratat om. Vi går upp för den branta Klosterbacken och spanar på utsikten, samtidigt som jag berättar att Angarnsjöängen tidigare faktiskt varit en havsvik. På bronsåldern var vattennivån 10 meter högre än vad den är idag, vilket gjorde att vikingarna kunde segla från Östersjön via Långhundraleden, som Angarnssjön då var ansluten till, och vidare till dåvarande huvudstaden Östra Aros eller Uppsala som det heter numera. Därför var det läge att på den tiden också bygga fornborgar här för att försvara inloppet till huvudstaden. Två stycken låg på höjden i Klosterbacken, Olhamra och Lingsberg. Det går att se rester från den ena borgen som en onaturligt rak stenlinje på åsen. På järnåldern gjorde landhöjningen att vattnet snörptes av och blev den sjö som det är idag.

Svårt att tro att detta har varit ett hav en gång i tiden?
Foto: Emma Hammar

När vi beskådat utsikten färdigt är vi redo att träna våra hundar, och oss själva. Vi ska nämligen gå sakta nedför den branta backen för att träna hundarnas framparti. Muskler som ofta glöms bort och faktiskt är våra hundar också ofta svaga här. Hundar som är svaga i fram vill gärna skutta nedför branta backar för att det är lättare för dem, men om man går sakta så tränas musklerna istället, så det är det vi gör. Backen är stenig, så höga benlyft blir det också som även det tränar hundarnas muskler.

Först upp för att sen gå sakta ner.
Lollo och Ann stretar på med sina shibor!

Lagom svettiga fortsätter vi vår färd över broar och längs vasskanten. Samtalen flyter på mellan alla i gruppen och handlar om allt mellan himmel och hundar. Plötsligt skriker Emma till. Hon pekar mot staketstolpen med gulmålad topp. Och mycket riktigt där sitter en gulärla! Svår att se fast den är så nära, eftersom den nästan försvinner i det gula på stolpen.

Ser ni den gula fågeln?
Foto: Emma Hammar

Stigen leder oss in i en oemotståndligt vacker skogsdunge pyntad med yppiga vitsippor. Det vore olagligt att inte stanna här en stund. Så det gör vi och övar lite mer på balansen. Vi gömmer godis i barken på träden som hundarna får sträcka sig efter för att få tag i.

Taiyou får sträcka sig för att nå
Foto: Emma Hammar

Snart har vi rundat hela sjön och tränat koordinationen på alla färistar som vi varit tvungna att passera längs vandringen. Hundarna har varit jätteduktiga och har kanske tyckt att dagen har varit lite spännande med nya övningar och nya kompisar.

Mia lotsar Bella nedför färisten
Foto: Emma Hammar

Sista biten förbi Midsommarberget blåser det så mycket att vi inte hör vad vi säger till varann, men vi pratar ändå! Solen skiner och det verkar vara ett glatt gäng som till slut landar på parkeringen där vi började i morse. Det är svårt att avgöra vilka som egentligen är tröttast, hundarna eller mattarna? Men ett är säkert iallafall, alla är lika nöjda.

Lollo njuter av naturen den sista biten
Foto: Emma Hammar

Alla som har deltagit i vandringen får varsin "Doggie Bag" med sig hem med godsaker till hunden och rabattcheck hos Petdesign som har sponsrat vandringen.

Bim undersöker vad som finns i hennes Doggie Bag,
medan Bowie spelar mer oberörd. 

Att få dela 52 adventures första hundvandring med alla som var med på turen var ren lyx för mig. Tack alla för att ni ville vara med och hoppas att vi ses i september igen då det är dags för nästa hundvandring! Då med ett nytt tema och på ett nytt ställe ute i vår vackra natur.

PS. Även hussar är så klart välkomna på hundvandringen! :) 

Äventyrshunden är hemma!

Diesel är hemma, han lever. Ordningen är återställd. :)

Stackars Äventyrshunden

Har väldigt svårt med koncentrationen för tillfället då jag just lämnat äventyrshunden hos veterinären. Han har varit kräkig till och från i över en vecka, så nu ville jag kolla upp det ordentligt innan han och jag ska dra till fjällen. Eller ja, om det nu blir några fjäll vill säga.... Äventyrshundens röntgenplåtar visade något skumt i bröstkorgsområdet som de ville titta närmare på, dessutom var han uttorkad av allt kräkande. Så för tillfället ligger han på dropp och får i sig vätska medan de utreder honom närmare. Det var sjukligt jobbigt att behöva lämna honom där på kliniken eftersom jag inte fick följa med in i det sterila rummet där han ska vara resten av dagen. Så som sagt, koncentrationen är det sisådär med..... Frågan är om det blir något vettigt gjort idag eller inte....

Apparaten som talade om för veterinären
att något är knas inuti Äventyrshunden

Första och andra hjälpen

Kvällen har spenderats i Stockholm med riktig ABC-anda. Ja alltså, jag har lärt mig om första hjälpen om olyckan är framme om man är ute på äventyr, så jag har inte sjungit karaoke till Anna Books megahit om det nu var någon som trodde det... Den här gången var det hundens ABC som gicks igenom, mycket nyttigt för mig som alltid släpar med min äventyrshund på alla möjliga mer eller mindre galna upptåg. Efter skidolyckan i påskas kände jag att jag borde veta mer om hur man tar hand som sin bäste vän. Veterinär Ylva Trygger guidade oss genom det mesta som kan hända och nu vet jag mer hur jag ska bete mig om äventyrshunden skulle förolyckas igen.

Föreläsning om första hjälpen för hund hos Dogma

Vill man lära sig om hur man tar hand om människor som skadas när man är ute och frilufsar så håller NOLS bra kurser runt om i landet för just det!

Två äventyrshundar?

Nämen har äventyrshunden förökat sig? Näe, han har bara träffat sin syster för första gången sen de var riktigt, riktigt små...

Äventyr 45: Det enkla äventyret

Ibland behöver det inte vara så komplicerat. Ibland är det bara så enkelt som det alltid borde vara. Ibland finns äventyret runt hörnet. Ibland gömmer sig äventyret bakom knuten. Så var det för mig den här helgen.

Jag tittade på kartan igår kväll och insåg att platsen där jag och äventyrshunden ska gå på spårläger med Hundreda, ligger väldigt nära en liten sjö som heter Issjön. Jag har passerat platsen miljoner gånger på motorvägen men aldrig riktigt fattat att det legat en sjö här. Nyfikenheten har gjort att jag nu sitter vid sjöns södra ände och betraktar dimman som dansar över den stilla vattenytan. Äventyrshunden sitter bredvid mig och vädrar med nosen i den fuktiga luften. Vi har suttit här en bra stund nu. Bara njutit av att få vara vid den här sjön just nu. I just det här ögonblicket.

Enkel ute-njutning

Mina andetag när jag drar in den kalla luften genom näsborrarna är det enda som hörs. Plötsligt inser jag att gryningen äntligen har släppt taget och gett plats för dagen. Jag huttrar till och börjar gå igen. Några upp-och nervända båtar kantar stranden. Tallarna reser sig majestätiskt över mitt huvud. Den taniga vassen sticker trotsigt upp ur den svarta sjön. Det är bara jag och Diesel som rör oss i skogen idag. Allt annat än mina tankar är fullkomligt stilla. Tänk att den här sjön har legat här hela tiden, utan att jag vetat om det. Så nära där jag växt upp och levt halva mitt liv. Jag och äventyrshunden har skogen för oss själva denna tidiga morgon. Just nu har jag inga problem alls i hela världen. Jag är hel. Jag är lycklig. Och att döma av äventyrshundens skuttande på den krusiga stigen känner han likadant.

Lycklig äventyrshund

Äventyrshunden är taggad till tusen när jag släpper på honom på hans första spår för dagen. Han piper upphetsat och håller på att hoppa ur pälsen för han är så förväntansfull. Emma och Camilla har gett några korta instruktioner som jag inte alls följer eftersom jag är lika ivrig att komma igång som min hund. De andra deltagarna på spårlägret följer tätt efter oss när vi sätter iväg i skogen. Diesel har nosen mot backen och söker efter de föremål som jag gömt i terrängen. Han älskar det här! Det går ganska bra för mig och Diesel, han hittar de saker som jag gömt och hans glädje över att klara av uppgiften smittar av sig på mig.

Emma och Camilla från Hundreda stöttar och peppar
alla ekipage till framgång i spårarbetet..

Vi fortsätter med ett teoripass där alla ekipage får goda råd hur de ska komma vidare i sin träning.
Vi är alla här för att vi gillar att umgås med våra hundar och för att vi älskar utmaningar och att utveckla oss själva tillsammans med våra hundar.

Camilla hjälper Diesel med träningen

Utmaningarna i spårträningen fortsätter och varje gång tror jag att detta är för svårt för Diesel, men varje gång överraskar han mig och klarar av det galant. Det är givande att utvecklas tillsammans.
Solen tittar fram en stund sista dagen och värmer mina frusna kinder. Diesel öser på och tar ett dygn gammalt spår av bara farten. Fasen, vad härligt det är att få vara ute!

Ibland behöver man inte åka så långt för att få utmaningar. Ibland behöver det inte vara så avancerat för att man ska känna sig lycklig. Ibland är det bara enkelt.

Äventyr 38: Ett jäkla hundliv i fjällen

Det är beckmörkt när jag och äventyrshunden anländer till Grövelsjön. Vi har egentligen ingen aning om hur det ser ut här och vi smyger så tyst vi kan in i vandrarhemmet och packar upp våra grejer. Diesel står förväntansfullt med nosen i dörrspringan och vädrar in alla de andra hundarna som han vet finns i samma korridor. Det här är hans äventyr. Denna gång har han fått välja, och då blev det hundläger i Grövelsjön.

Första dagen öser regnet ner, både jag och hunden är tokblöta på ungefär tre och en halv sekund. Vi träffar de andra hundarna med ägare och bekantar oss med varann så gott det går i spöregnet. Vi kör ett träningspass där lydnad står på schemat. Vi försöker verkligen hålla humöret uppe, men det är svårt när regnet sipprar ner längs ryggraden innanför jackan/pälsen. På eftermiddagen får vi låna ett garage av den snälla personalen på STF Grövelsjön för att träna "specialsök". Det går ut på att hitta specifika ämnen som man ber hunden lukta på. Duktiga hundar kan nosa fram narkotika och olika sprängämnen, men vi nybörjare får lära oss att sniffa fram vanligt te. 

Hela hundgänget

Dagen efter artar det sig vädermässigt. Solen tittar fram och jag får äntligen se hur det ser ut i Grövelsjön. Det är snälla fjäll som omger mig. Bergen skiftar i grågrönt och ramas in av varma höstfärger från träden. Sjön Grövelsjön glittrar i dalgången och vinden ruskar lätt i tallarna kring fjällstationen där vi bor. Jag och Diesel tar en fjälltur upp på Jakobshöjden för att spana in utsikten. Backen upp är plätt-lätt jämfört med norska vandringsleder. Det känns knappt att jag har gått uppför och ändå får jag milsvid vy över de böljande fjällen. Solen värmer och det är ren njutning att strosa på fjället denna dag. 

Fjälltur på Jakobshöjden

Vi hinner ändå med lite hundträning senare på dagen. Jag och Diesel väljer att prova på "sök". Det innebär att äventyrshunden får nosa upp en person i skogen och sen visa mig var personen befinner sig. Diesel verkar älska den här nya sporten. Han kan knappt sitta still innan jag släpper iväg honom på uppgiften. Sen studsar han fram i skogen som en känguru innan han hittar den gömda personen.

Fjällguiden Björn vill ta med sig hela hundgänget på guidad tur till Norge nästa dag, och det får han gärna göra! Upp på Brännhammaren tar han oss. Tunga regndroppar följer oss hela vägen (någon som är förvånad över att det regnar i Norge?), men toppen bjuder ändå på en magnifik utsikt över Norge. Och lagom tills vi kommer ner för berget kommer solen. 

Hundvandring med regn i Norge

Det är roligt att vara i fjällen på hundläger. Dagarna får en behaglig lunk. Vi tränar med hundarna på förmiddagen, en lång lunchpromenad på fjället med matsäck, eftermiddagsträning och sen avslutas det hela på kvällen med teorisnack. Och däremellan snackar vi deltagare om hundar med varann. Allt som allt, väldigt mycket hund. Ett jäkla hundliv egentligen. Eller mera som ett härligt hundliv! 

Det är stressigt nu...!

Sista dagen på lägret bestämmer sig hundgänget för att ta en båttur över Grövelsjön för att sedan vandra tillbaka över fjället. Himlen är fullständigt blå och solen skapar riktig sensommarvärme. Det tar ett tag, men till slut har vi fått ombord alla rädda och orädda hundar på båten. 

Diesel slappnar av under båtturen med M/S Sylöra över Grövelsjön
Foto: Niclas Öyen

Turen är vacker och lättvandrad. Jag får inte, hör och häpna, ont någonstans av att vandra i Grövelsjöfjällen. Röda, oranga och gula färger är utklickade längs sjösluttningarna och smeker ögat. Vinden för med sig frihetskänsla.  Hundarna jagar lämlar eller varandra och vi ägare pratar hund och hundträning. Det blir många pauser med fika längs vägen. En av deltagarna, Solveig, bjuder på pepparkakor som är formade som, så klart, hundar! Det smakar ljuvligt och hon berättar om sitt spännande liv som tagit henne till avlägsna delar i världen som Nepal och Afrika.

Tur med utsikt över Grövelsjön

Det är ändå rätt härligt det här jäkla hundlivet! 

Hundhelg

Hundvandring