Så sant som det är sagt:

Uppmaningar!

Gillar´t!

Våffeldagen firas som våffeldagen bör!

Hur kan Våffeldagen bättre firas än med en tur över fjället i solen
till Samevistets våffelstuga?

Dessutom i sällskap med den här extremt
glada filuren som skuttar högst
av glädje eftersom två vilodagar och sårläkning
inomhus får honom att vilja krypa ur skinnet.

Sol, snö, våffla, hjortronsylt och nöjd Äventyrshund..

...bättre än så blir inte den här Våffeldagen! 

Såååååå nära.....

.... att mina bilder valdes till omslaget för kartan över Upplandsledens västra del...
Eftersom jag befann mig på fjället och inte hade täckning missade jag samtalet som behövdes av mig för att okeja att mina bilder gick till tryck på kartomslaget. Damn..!

 Hade blivit snyggt eller hur?!!

Äventyr 3:2015 Vilken tur!

Sofia, Jonas, Reka, Diesel och jag
kör en favorit i repris.
Kombinationen lyxigt boende, god mat, trevligt sällskap
och fina skidturer funkade förra året.
I år kör vi i Vemdalen. 

Uppdrag ett var att hitta snön. 

Liften upp på fjället
hoppades vi skulle råda bot på snöbristen. 

Och på kalfjället hittade vi snön...

..och en solgrop att fika i. 

Cyklisterna som kom cyklande över fjället,
hjälpte vi att hitta rätt igen. 

Skiddagen avslutades som sig bör
med varm choklad och marshmallows. 

För att spara på våra ben och Diesels skadade tass
tog vi vesslan uppför backen följande dag... 

...och skidade över kalfjället till nästa lyxiga palats. 

Äventyrshunden hade ont i tassen
och ville mest åka taxi med äventyrerskan. 

Vilan är halva skidturen,
brukar jag alltid säga.
Och många såna blev det idag. 

Vi firade med röding
efter vår lyckade tur! 

När det inte blir som en tänkt sig....

...då får man göra det bästa av saken!

Äventyrshundens skärsår behöver vilas och läkas ihop, inte Diesels favvosysselsättning, men ändock nödvändigt.

Vårt gemensamma turande får ersättas av stugmys för Diesel och utförsåkning för min del.

Här myser Diesel...

...medan jag carvar i Lofsdalens manchester...

..och försöker åka in mina nya telispjäxor.
Lättare sagt än gjort!
Snacka om Bambi på hal is! 

Men självklart tar vi korta promenader tillsammans
i fjällterrängen. Tur att skaren är så hård att det går att
gå överallt. 

Fika i solen kan man göra även om en har skärsår på tassarna! 

Utsidan säger allt?

Preliminär framsida för Upplandsledsboken!!

Stugmys med brasa, ett måste i fjällen!

Röjk underställ gör sig även vid brasan!

Äventyr 2: 2015 Dramatik på fjället

Jag och Äventyrshunden tog vesslan upp på fjället Sömlingshågna i Lofsdalen
för att slippa uppförsbackarna.
Chauffören underhöll med björnhistorier hela vägen upp! 

Solen sken och det var upplagt för en perfekt dag med
utförsåkning, solgropsmys och våffelfika. 

Men lagom till vi hoppade av bandvagn 206 hade molnen
parkerat över fjällvärlden. 

Det var verkligen som att simma i mjölk.
Såg knappt nästa ledkryss framför mig
och fick skicka Äventyrshunden på spaningsräder efter kryssen. 

Ett tag visste jag inte var vi befann oss.
Kryssen var ersatta av vägpinnar och jag kunde inte avläsa terrängen
i dimman och än mindre orientera mig på kartan.
Jag var osäker på om jag var på rätt väg men då dök en vägvisare upp.
Vi var spot on!
Men då händer det som inte får hända.
Diesel lämnar blodspår efter sig i snön....
Han har förmodligen skurit sig
på mina skidors stålkant då han sprungit nära mig
som den lydiga hund han är.
Jag bandagerar honom snabbt i kylan och bär honom två kilometer
till raststugan Hågntjärn.

Då bryter solen igenom och jag får äntligen se hur Sömlingshågna ser ut,
fjället som vi tänkte runda idag. 

Jag rengör Diesels sår och inser att det är rätt djupt, han får nytt bandage
medan jag funderar på hur vi ska ta oss härifrån.
Det är 1 mil till bilen över fjället....

Det är då änglarna kommer flygande över fjället.
Just när jag behövde dem som mest
så stod de bara där.
Fjällräddningen på skoter!
Vi får lift ner till bilen och gasar direkt till veterinären i Hede. 

Veterinären syr ihop Diesel och ger honom
ett supersnyggt bandage med hjärta på!

Upplandsledsbok på gång!

Första utkastet till Upplandsledsboken kom för ett par dagar sedan.
Dags att börja korra! 

Det här är ju min andra bok för Calazo, den första "Vandra Roslagsleden" fick ju ganska bra kritik. Och det ska bli spännande att se hur "Vandra Upplandsleden" tas emot. 

De här två böckerna har tillkommit under helt olika omständigheter. Roslagsleden skrevs i ett kreativt och lyckligt kaos, medan Upplandsleden skrivits i fullständig katastroftillstånd, men på ett feng-shui inspirerat kontor. Ska bli intressant och se vilken bok som blev bäst....

Här skrevs Roslagsledsboken,
i en blandning av snickeri, måleri, skrädderi, matbord och skrivarlya. 

Här skrevs Upplandsleden, i min nya skrivarlya som bara är just det. 

Måste stora verk tillkomma under stor smärta? Återstår att se när Upplandsleden kommer ut...! 

Plötsligt händer det!

Nyinvestering!

Ni som känner mig vet ju att jag vurmat för mina telispjäxor trots att alla andra dömt ut dem. Mina gamla telispjäxor har funnits med mig sedan 1997 då jag köpte dem begagnat av en vän. Många är de som hävdat att de har varit slut, over,done för länge sedan. Men jag har envist hävdat motsatsen. Och jag kan väl villigt erkänna att det mot slutet blev en princip, Nej jag ska inte köpa nya pjäxor. Punkt liksom.

Men så, när det var skitkallt i julas då sprack plasten över tårna, på båda pjäxorna. Jag lagade med silvertejp, men det blev lite frostigt ska erkännas.

Av en händelse så sprang jag förbi ett par telispjäxor på rea häromdagen. Det var liksom inga fel på dem, försäljaren sa att "det är ingen som åker telis längre så vi säljer ut dem väldigt billigt". Jag slog till så klart. Så nu är de här nya barba-blå pjäxorna mina!
Kommer få skavsår bigtime av att gå från tofflor till pjäxor. Frågan är om jag överhuvudtaget kommer kunna åka telis längre????

Mina vårtecken

Vår för mig och Äventyrshunden är...

...när vi kan sitta och filosofera på bryggan
utan att frysa....

..och att cykla till jobbet utan att
slira omkull på isiga stigar!