Det går bra nu!

Ibland händer det att en liksom är på rätt plats vid rätt tillfälle
och då bara att alla pusselbitar faller på plats. 

Ni vet att livet går upp och ner, det liksom gör det. Någon sa till mig att det måste vara så för att en liksom ska känna de där topparna och dalarna, annars blir det bara ett monotont surr...

Så i en djup formsvacka, så visade det sig att jag skulle spurta rakt upp till turens topp. Och tamejtusan om det inte känns just liiite bättre att vara på lyckans topp när botten var så nära inpå.

För vet ni, jag har just fått ett ärofyllt uppdrag: jag ska bli tillsynskvinna för Roslagsleden!
Hajar ni vad kul!?! På arbetstid (iallafall på vårkanten) ska jag lufsa längs leden och se till att den sköter sig och släpper förbi vandrare och inte envisas med att fälla träd över stigen, sudda ut ledmarkeringar och kastar bort skyltar som visar riktningen. Jag är så glad, och kanske ändå gladare är Äventyrshunden!

Och liksom genom ett trollslag så råkade jag vara på en plats jag egentligen inte var inbjuden till men som jag liksom halkade in på ett bananskal. Och så liksom råkade jag få ett uppdrag där jag ska inventera behovet av nya leder som kan sammanföra Stockholms gröna kilar och göra det tillgängligt för fler. Är inte det fantastiskt? Jag som drömmer om att få göra en ny vandringsled inte så långt från där jag bor!
Det är som om mina drömmar slår in samtidigt som jag får betalt för det.....OCH får vistas utomhus på kuppen!  Och Äventyrshunden hoppar högt av glädje av just det senaste faktumet!

Tänk om, tänk om mitt tjat på mitt förlag också resulterar i att jag får skriva en till bok? Det vore ju för bra för att vara sant i så fall!