onsdag 21 maj 2014

Äventyr 2014:6 Raka spåret i Gullspång

Vår blåa farkost står parkerad vid sidan av rälsen tillsammans med sina blåa kompisar. Vi kliver i dressinen och lyfter den på rätt spår.

Blå fartvidunder på Gullspångs station

Jag och Lillasyster är i Gullspång och idag har vi tagit oss an Torvedsbanan med dressin. Solen skiner och svetten lackar på ryggen när jag trampar upp för den kilometerlånga uppförsbacken som tar oss ut ur Gullspång. Lillasyster sitter bredvid och hejar på mig som trampar. Rälsen planar så småningom ut, så även mitt flås.
Fartvinden tar tag i håret, hjulen skramlar mot rälsen och vid varje skarv smäller det till och skakar om oss en smula.
Några sniglar stryker med där vi far fram och vi hinner inte bromsa innan vi kör rakt över grenen som ramlat över rälsen. Vi inser att bromssträckan är längre än vad vi trott.

Dressin med älv-vy.

Gullspångsälven flankerar oss på vänster sida och ger en behaglig utsikt för vår färd. En kraftigt trafikerad myrstig stryker med när vi rullar högljutt över rälsen. Vi har bytt trampare och jag får sitta bredvid och njuta av utsikten och vinden.
Vid vägövergångarna kliver vi av dressinen och rullar över asfalten, djupa spår har skapats i asfalten och vi fattar rätt snart att dressinen vill dra åt höger.

-Svänger åt vänster, säger min Lillasyster som puttar på bakom.

Jag skrattar högt och frågar henne hur hon tänkte sig den manövern..... Hon börjar själv garva och inser att det går ju inte att svänga en sån här mackapär, den följer som raka spåret.
Vi kommer över vägen och hoppar upp på dressinen och fortsätter mot Midskog som är halvvägs efter banan. Vassen börjar ta över älven och ängarna breder ut sig tillsammans med lador och röda små torp. Kossorna i hagarna mumsar gräs och tittar frågande på oss där vi fladdrar förbi. En fågel flyger framför oss och pausar på hagarnas stolpar. Precis innan vi skjuter förbi lyfter fågeln och flyger till nästa stolpe. Det känns nästan som om han retas med oss.

Ängar och vass längs rälsen.

Vi vänder strax innan Midskog när myggen håller på att äta upp Lillasyster i den skuggiga skogen. Vi har inte märkt att banan har sluttat svagt uppåt, men nu när vi vänt går det lättare att trampa. Vi far fram som oljade blixtar och älven glittrar snart i ögonvrån igen.
Jag sitter på bänken bredvid och sköter gps:en, för nu är vi på geocachejakt. De ligger tätt efter rälsen och vi hittar fyra stycken innan lunchhungern slår till och vi stannar på badplatsen för bad och picknick.

Kan det vara en microcache här? 

Vi såsar i solen efter lunchen och jag tror att vi båda somnar en stund. Gräset kittlar i nacken och jag inser att solen har bränt mig i pannan när jag kvicknar till.
Vi rullar det sista kilometrarna in till Gullspång i hiskelig fart och tar en extra sväng på Otterbäcksbanan. Vid den mäktiga laxtrappan stannar vi till och letar efter en geocache, men går bet och cyklar tillbaka till vandrarhemmet och den väntande middagen.

Laxtrappan för Gullspångslaxen
får avsluta vår dressinfärd.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar