Glädjande nyheter!

Lördagens hundvandringen har fått fin sponsring från Djurmagazinet i Arninge! Idag var jag och hämtade innehållet i hundvandrarnas doggie bags. Jag tror att de fyrbenta kommer vara mycket nöjda med innehållet...!

Tänker inte berätta vad det är i...
Då blir det ju ingen överraskning för deltagarna ju..

Det var då på tiden!

Typ en månad senare har jag äntligen fått tummen ur röven för att uppdatera om paddlingen i Testeboån!
Håll till godo, kära vänner!

Högst upp

Häromdagen skrev jag ett inlägg om viljan att runda saker.

Men det finns dem som hellre klättrar högst upp.

Edurne Pasaban är den första kvinnan i världen som bestigit alla 8000-meters toppar.

Edurne siktar högst.
Bild lånad från hennes hemsida.

Anneli Pompe siktar både högst och lägst.

Annelie klättrar högst....
Bild lånad från hennes blogg.

..och dyker djupast.
Bild lånad från hennes blogg. 

Och en del siktar på att nå högsta punkten i varje landskap i Sverige.

Vad det än är du strävar efter så ger de oss människor någon slags tillfredsställelse att få stå längst upp på saker. Små barn ska prompt klättra upp på stolen fast de inte får och de äldre kidsen leker herre-man-på-täppan. Tonåringar står rent allmänt på toppen av världen (tror de själva iallafall) och när vi blir medelålders bestiger vi Sveriges högsta berg, Kebnekaise för att motbevisa ålderskrisen.

Vad är det som gör att vi så väldigt gärna vill stå längst upp och skåda utsikten? Är det en undran om hur det ser ut på andra sidan? Eller vill man bara få andra perspektiv på tillvaron?

Vad tror du?

På lördag smäller det!

Japp, då är det dags för den årliga hundvandringen som blivit väldigt populär nu! Det finns några enstaka platser kvar om du vill hänga med min din fyrfota vän!

Anmälan till info@52adventures.se snarast isåfall!

Läs mer här! 

Bild från förra årets lyckade vandring i härligt höstväder! 

Men liiite trött blir jag...

...ändå när det visar sig att vår nybyggda lägenhet har en fet mögelskada i sovrummet! Det var ju inte så att jag hoppade högt och slog klackarna i taket direkt när det uppdagades. 

Nu ska det saneras och vi ska flytta ut varenda pinal ur sovrummet. Och det råkar vara just där som ALLA äventyrsattiraljer bor när de inte är ute och äventyrar. Vete fåglarna var vi ska ha pryttlarna? Kanske ska ut och äventyra med alla prylar samtidigt. Kan ju bli en utmaning. Paddla kajak med mountainbiken på släp? Eller vandra med skidor på fötterna? Hahaha..! 

Vi ska dessutom flytta ut oss själva under en period. Så det lär väl bli tält då rå...

På ost är det gott med mögel, men inte i sovrummet tack. 

Skördat i Skövde

När jag var i Skövde så skördades det en hel del naturreservat. Kunde ju liksom inte låta bli när det bjuds på silverfat!

Det började med Billingekleven som jag hamnade i på mina mountainbiketurer, men där glömde jag helt att dokumentera för det var så kul att cykla!
På väg någon annanstans blev det ett snabbt stopp i Ulveksbackarna och på vägen hem plockade jag några till.

Vackra hagar i Garparör. 

På väg till Silverfallet och förväntningarna är enorma!

Hade läst om 60 meters vattenfall, men vet inte om jag läst fel.
För inte var det 60 meter
och den torra sommaren hade strypt vattenflödet rejält...
Men det var vackert ändå! 

Fler vackra hagar och ängar i Högsböla.

Vilse på Vallevägen

Självklart körde jag lite fel på vägen hem från Skövde. Inget ovanligt när det kommer till mig. Men det är inte alltid fel att vara lite vilse. Det kan faktiskt bli ganska bra trots allt. 

För mitt i snurrandet för att hitta rätt så hittade jag Vallevägen. Tydligen världens vackraste väg enligt broschyren som fanns vid vägkanten där jag stannade för att pinka. 

Charmiga gärdsgårdar, små bondgårdar, konstutställningar i varje korsning, vackra naturreservat med finfin vandring och lantliga boenden fladdrade förbi mitt bilfönster bland den lummiga grönskan som nästan tog över vägen. 

Inte helt fel att vara vilse på Vallevägen med andra ord. Här är jag gärna vilse igen. 

Vallevägen, världens vackraste väg!?!