Jahapp, då har det gått ännu ett år i detta som kallas livet.
Idag är det nyårsafton och i vanlig ordning har jag och Äventyrshunden flytt fältet och försökt hitta lugn och ro långt från nyårsraketer och smällare. Lättare sagt än gjort, men vi gör vårt bästa.
Det är dags att stämma av nyårslöften och blicka framåt inför nästa år. Har jag lyckats klara av det jag lovade mig själv? Well, läs vidare så får du se.
Nyårslöftena inför 2017 kan du läsa
här.
För dig som inte orkar klicka vidare drar jag löften i korthet här nedan:
Jag hade två löften för året; ta vara på naturens skafferi och signa 3 (!) bokkontrakt.
Tillåt mig börja med det första: Naturskafferiet. Hur gick det? Käpprätt åt helvete. Jag hade inte det minsta tid att sylta, safta, skörda och plocka bär. Inte ett dyft. Det närmsta jag kom var att palla svärmors äpplen och sätta pojkvännen på att koka äppelmos. Så nej, big failure på den.
Anledningen till att jag misslyckades så kapitalt på första nyårslöftet? Jag var så himskans upptagen med att jaga det andra!
Jag hade satt upp för mig själv att försöka nå tre signade bokkontrakt under 2017, mest för att det var helt skvatt galet och fullständigt ouppnåeligt. Och jag tänkte i mitt stilla sinne, om jag sätter upp ett så skyhögt jävla mål så kommer jag jobba skiten ur mig för att nåt dit. Och OM jag då lyckas med att få ETT kontrakt kommer jag vara supernöjd. Det var lite så mina tankar gick när målet sattes. Sikta högt, kom halvvägs och va glad liksom.
Sååååå, hur gick det då med bokkontrakten då?
Jo, tack ganska bra faktiskt. Över förväntan. Rent ut sagt förbannat bra!
I april signade jag det första kontraktet, Vandra Gästrikeleden, och ingen var gladare än jag. Det här betydde ju massor av utetid under våren tillsammans med världens bästa stigfinnare, Äventyrshunden! Den här boken har legat lite på lurpass ett par år och jag hade gett upp hoppet om att det skulle bli av. Men så föll stjärnorna på plats och alla dominibrickor ramlade i ett svep. Yes! Bok ett! Mitt inofficiella mål var redan uppnått.
Sen gick det trögt under sommaren med anskaffningen av vidare bokkontrakt, mest för att jag var på Gästrikeleden största delen av min vakna tid. Men i september rasslade det till igen i bokpåsen.
Först hörde visserligen förlaget av sig och sa att mina tidigare böcker; Vandra Roslagsleden och Vandra Upplandsleden var slutsålda och en ny upplaga skulle ges ut. Dags att uppdatera alltså!
Sure, det här räknas inte in i själva målbilden om bokkontrakt, men jag nämner det för att det har med böcker att göra och för att jag blir så glad att det är så många som köper boken. Jag hoppas att det betyder att lika många också ger sig ut på leden!
Strax efter detta hörde förlaget av sig igen och frågade om jag ville bidra med lite text och bild till någon annans bok? Klart jag ville!! Så hipp som happ, gav jag mig ut och upptäckte Stockholmsnära vandring för boken Vandring kring Stockholm som kommer ut på Calazo förlag i vår. Tio texter fick jag med i boken. Okej, okej, det är inte ett bokkontrakt, men en liten bit på väg iallafall. Väl?
Men förlaget var inte klara där med mig, strax hörde de av sig igen och frågade om jag ville vara redaktör för en av deras böcker som behövde uppdateras. Jajamän sa jag! Okej, okej, det är inte ett bokkontrakt, men en liten bit på väg iallafall. Väl?
Men nu hade jag nog fastnat på förlagets speed-dial, för nästa gång de hörde av sig frågade de om jag ville göra boken Vandring kring Uppsala för dem. Och klart som fanken att jag ville det! Katjing! Bokkontrakt nummer 2! Tamdaramm!
Kontrakt två signades i november och nu började det liksom brinna lite i knutarna om jag skulle nå målet med tre. Det var ju snubblande nära och jag hade ju redan överträffat mig själv och var visserligen mer än nöjd. Men mycket vill ha mer.
Så samtidigt som jag svettas med att få ihop Gästrikeledsboken, jagar jag mitt tredje kontrakt.
Och ni vet när man outar vad man drömmer om, det är skitläskigt, men det betyder ju också att andra får nys om det och de flesta människor är goda och vill hjälpa. Jo, så är det faktiskt.
En bekant till mig nämnde att hen hade en annan bekant som sysslade med utveckling av vandring i ett annat län. Ett litet oskyldigt samtal ledde till diskussioner och vaga förhandlingar om en bok om vandring på just den leden som hen var involverad i. Lite (läs mycket) tjat på mitt förlag och några lösa boliner senare så är intresset väckt från allas håll. Ja, alltså något kontrakt finns inte. Än.
Meeeeen förlaget har sagt: "vi ser positivt på det här" och varje gång de har sagt det tidigare så har det liksom råkat bli ett kontrakt. Tekniskt sett är det bara några formaliteter som ska lösas....
Okej, okej, jag ska inte ropa hej förrän jag landat på andra sidan bäcken. Men en liten bit på väg iallafall får man väl ändå säga att det är?
Sååååå, summa summarum. Två bokkontrakt och ett tredje inom räckhåll. Bidrag till någon annans bok och redaktör för någon annans bok. Det måste väl ändå räknas som godkänt? Ska vi säga att jag nådde 2,5 bok av 3?
Jag trodde ju aldrig i min vildaste fantasi att det var möjligt, men ingenting verkar vara omöjligt om en bara ger sig faen på att lyckas. Och det allra bästa med hela kakan är att de två böcker som jag HADE TÄNKT skulle signas bara varit uppe och snuddat vid bokförhandlardiskussionerna. Alltså finns det utrymme för fler böcker....... Hehehe...
Men löftena inför 2018 då. I år kommer jag inte ha några grandiosa mål. Det har slitit på mig och varit hårt jobb att nå tre bokkontrakt. Så 2018 får ha ett generösare mål: jag vill tomglo mer i mitt liv.
För er som inte vet vad tomglo är, det är när en bara sitter ute i naturen och glor planlöst framför sig, utan mening eller mål och bara är. Min Äventyrshund är faktiskt väldigt bra på att tomspana, så jag ska lära mig av honom. Vi ska under 2018 tomglo tillsammans.
Jag kommer ju vara ute i naturen hela året nästan i och med det jobb jag har, och jag älskar mitt jobb och jag älskar att vara ute. Men under 2018 ska jag försöka vara utomhus bara för mig. Där inget foto ska tas, ingen text ska skrivas om mina upplevelser, jag ska bara njuta av att vara ute för min egen skull. Med dem jag tycker om.
Och skulle de ramla in fler bokkontrakt, jaaa, då blir jag så klart extra glad!
