Äventyrshunden tipsar!

Soooooom jag längtat efter att få skriva det här reportaget! Jag har legat på lurpass i flera år och bara inväntat rätt läge, och nu var det plötsligt det!

I senaste numret av Härliga Hund, nr 7-2017, får Äventyrshunden komma till tals och delar med sig av sina bästa äventyrstips inför sommaren. Yihaaa!

Det här med att inviga andra...

... i det en älskar att göra mest är inte alltid så lätt. För jag vill så gärna att den jag introducerar i friluftslivet förtrollande värld ska uppskatta det lika mycket som jag gör.

Idag var det premiär för pojkvän att gå på tur på fjället, jag hade lockat med flack och lätt tur och lååååång lunchrast med eld och korvgrillning. Från Ripfjället till Fallmoran var planen.

Äventyrshunden var eld och lågor över dagens äventyr och glömde helt av att hålla sig undan för husses skidor och ett praktfall med åtföljande svanskotedemolering blev resultatet efter bara 50 meters skidande. Åtskilliga ton med choklad, pussar (från både mig och Diesel) och tröstande ord gick åt innan humöret hade stabiliserats på vår premiärist.

Turen gick längs en porlande bäck och fjälllugnet infann sig direkt på mig och Äventyrshunden, och snart även på pojkvän.

En dryg timme senare hade vi lunkat oss fram till Fallmoran, en vacker gammal fäbodplats på fjället. Först fick vi skotta fram eldplatsen och till vår fasa var vedförrådet helt tomt, men vi fann på råd och hittade lite överblivet (?) byggmaterial som vi klöv upp och fick fyr på elden.
Att grilla korv med susande trädkronor omkring en på ett vackert fjäll med dem en gillar mest, de kan få även den mest motvillige att hålla med om att det här med turåkning inte är så dumt ändå...

Eldrök är den bästa parfymen! 

Förhoppningsvis blir det fler turer framöver! 

Äventyrshunden i fokus

Idag har Äventyrshunden varit i fokus. Ett par timmar hos fotograf Emma Hammar för att föreviga min diamant stod på schemat idag.

Foto: Emma Hammar

Hur en paddlar med en Äventyrshund

Såhär kan det se ut när jag och Äventyrshunden paddlar tillsammans.

Äventyr 14:2015 Jakten på sommaren

Jag huttrade mig igenom en regnig midsommar, jag hackade tänder av köld under finska paddlingsnätter, jag frös mig igenom ett vackert Island. Är månne temat för den här sommaren kyla?

Nej, jag vägrar acceptera faktum.

Ett sista ryck att få känna sommarvibbar måste göras. Kajakerna plockas fram och med mig tar jag Äventyrshunden och Paula. Tillsammans börjar vi jakten på den svenska sommaren.
Vi vill ha nakenbad, varma klipphällar, solbrända näsor, skitiga fötter och sand innanför sport-toppen.

Var ska vi åka för att hitta sommaren tro?

I regnet letade vi efter solen och en schysst sandstrand att tälta på. 

Paula invigde sin nya grillpinne som var sju meter lång
och väldigt avancerad....

Ungefär samtidigt som det gick upp för oss att Paula fyllde år,
kom solen! 

Det firade vi med lunch på Båtshaket på Ålö. 

Lax värdig ett födelsedagsbarn! 

Vi hittade en ö med branta klippor...

...och fin sandstrand där Paula fick "Baywatch-feeling"
och gjorde en väldigt precis härmning av Mitch Bucannon! 

Att gå runt den lilla ön tog tid
eftersom det inte fanns några stigar.
Men desto mer spännande! 

Äventyrshunden chillade på stranden
medan vi andra tog ett kallt dopp. 

Tält är kanske där en sover bäst
kom vi fram till. 

Det ser inte så svårt ut,
men det var svårt att komma ut med vågor stora som minivans
som slog rakt in mot stranden.
Jag och Äventyrshunden kantrade och fick börja om från början.
Äventyrshunden litade på sin något adrenalinstinna matte
och vi tog oss ut på andra försöket.
Dock helt dyngsura och utan kapell.
Paula var för ovanlighetens skull helt torr! 

I stark motvind tog vi oss till Nåttarö...

..där hittade vi en grotta
som en drottning gömt sig i under sin flykt till Danmark
för 500 år sedan. 

En geocach hittade vi också! 

Sen grillade vi halloumiburgare
och eldade oss genom sommarnatten.
Löste världsfreden och en del
andra större och mindre problem. 

Men var är sommaren?
Jakten på sommaren går vidare...
Kommer vi finna den?

Äventyr 10:2015 Så långt ifrån Pripps Blå-midsommar en kan komma

Vi tre, 52 adventures, Äventyrshunden och Paula,
hade gett sig fan på att vi skulle ut i skärgården.
Oavsett väder. Med kajaken.
Midsommar ska firas i skärgården. Punkt. 

Paddlingen blev kort och vi kom bara till
Stora killingholmen utanför Grinda.
Vi eldade som galningar för att hålla värmen
laga mat och torka skor.

Det blev mycket filosoferande under tarpen när regnet aldrig
slutade ösa ner.
Vi konstaterade att en aldrig lär sig.
Det är aldrig sådär Pripps Blå vackert på midsommar.
Det är kyla, regn och misär som gäller. Varje år. 

Vi gjorde ett tappert försök att utforska vår miniö
men vätan vann den matchen och vi gav snabbt upp
när skorna flödade över av vatten. 

Istället hamnade vi och Äventyrshunden  i klippstirret.

Regn eller inte, Hushållssysslorna måste skötas. 

För att lätta upp den grå stämningen paddlade vi till Grinda
för att delta i det tappra midsommarfirandet.
De stackars spelmännens instrument kommer inte kunna användas
på ett halvår innan de har torkat ut ordentligt. 

Vi tog ändå en långpromiss på Grinda i ösregnet.
Notera tjockvantarna trots juni månad. 

Sen paddlade vi tillbaka till vår ö.
Och ja, det regnade fortfarande. 

Vi försökte komma i midsommarstämning,
gjorde oss till och grillade lax med fetaostkräm,
toppad med risotto och spöregn. 

Sen sågade vi ved för att hålla värmen
och konstaterade att vi luktade illa.
Sent på midsommarnatten tog vi oss i kragen
och badade i det 11-gradiga vattnet. Hutter!
Det ska badas på midsommar! Punkt. 

Men se, sent på midsommardagen så kom solen ändå!
Vi passade på att torka kläder, tält, sovsäckar, Äventyrshundar...
För skorna fanns dock  ingen räddning. 

Paula tog en tupplur i solen på Stora sandön...

...medan Äventyrshunden och jag upptäckte ön
med de fina sandstränderna på!
Vilken pärla vi paddlade rakt på!
Lite Pripps Blå känsla fick vi allt. 

Först hade vi tänkt att paddla hem, men solen höll oss kvar en natt till.
Vi hittade en äventyrsö där våra tält fick plats bland soptunnorna.

Länge funderade vi om vi skulle våga klättra upp
i den väldigt höga höghöjdsbanan.
Men förnuftet fick bestämma till sist
och vi lät bli. 

Söndagens paddling blev äntligen sådär som en vill att de ska vara.
Bleke på havet och med sol i nyllet.
Närmare än så kom vi inte vår Pripss Blå midsommar. 

Nyårsplaner

Jo, ni läste rätt i rubriken! Mitt i sommaren sitter jag och funderar på vad jag ska göra på nyår. Kanske helt galet tycker ni, men inte alls säger jag. Har en som jag en väldigt fyrverkerirädd Äventyrshund så måste en planera långt i förväg för att hitta ställen som är befriade från dessa.

Äventyrshundar är i vanliga fall väldigt modiga,
men när det kommer till fyrverkerier är de ganska spaka. 

Då får en vara lite kreativ OCH planera långt i förväg, för det är nämligen ganska många hundar som har samma problem, och det har en tendens att bli fullt på de få ställen vi kan vistas på där det inte smäller på nyårsafton.

Såååå, jag har funderat lite.
Jag gillade verkligen stugturen jag gjorde tillsammans med Lina och Äventyrshunden i Hemavan i våras, blev liksom lite biten av enkelheten i det hela. Så jag kör en slags repris av det, fast på nyårsafton och på en annan plats i svenska fjällen.

Bild lånad från STF:s hemsida

Det är inte så många av STF-stugorna som är öppna på nyår, men några är det iallafall.
Jag kommer göra en tur med start i Vålådalen för att sen skida vidare till Lunndörrstugan, Vålådalsstugan, Stendalsstugan och sen tillbaka till Vålådalen. En härlig 4-dagars tur som jag ser fram emot, jag tror Äventyrshunden är nöjd med vårt nyårsval också! Garanterat fyrverkerifritt!

Kanske att jag kombinerar med besök hos Chateaux Anna i Åre för lite lyxliv, eller kanske lite längdskidåkning någonstans i fjällen, varför inte Säfsen? Har för mig att de har bra längdspår...

Bild lånad från Säfsens hemsida. 

Jupp, det här känns som en bra nyårsplan!

52 adventures skidar med Äventyrshunden

Jag såg en film häromdagen, med en husse som åkte skidor med sin hund på axlarna. Det såg kul ut tyckte jag och tänkte att jag måste testa med Äventyrshunden så klart!

Efter Kungsleden-turen fanns det tid för skidåkning i Hemavan och då passade jag på att ta med Äventyrshunden på en skidtur.

Liften är inga problem då vi åkt lift tillsammans förut.
Han bara vilar på mina stavar och ankarliftspinnen. 

Nöjd med livet hängde han glatt med
på höghöjdsskidåkning! 

Jag är så tacksam och glad för att jag har en sån modig hund, som inte bangar för något, alltid är med på de galenskaperna jag hittar på och bara är nöjd med livet!
Once-in-a-lifetime-dog!
Må vår tid tillsammans bli lång!