Å där försvann...

... paddlingen i Luleå skärgård, lika snabbt som den kom in i planeringen... Suck.... Verkar som jag får fortsätta drömma vidare om den turen....

Strandade planer för Luleansk paddling

Akuta behov...

...av att grilla korv! Har varit alldeles för lite korvgrillar-äventyr på sistonde... Men vad gör man när regnet öser ner? Jo, man grillar i ugnen inomhus! Mums!

Borra i båt?

Jag har hört att det är jättebra att borra hål i båten...Eller?

Det är väl bra att vattnet kan komma in i båten väl?

Båtfixardag när stormen har bedarrat. Men man kan väl inte påstå att det var några ljumma sommarvindar idag inte...

Mera splitsning av rep, i full vinterskrud den 3 juni! 

Äsch, det var väl inte nödvändigt...

....att kalla hit hela det här pådraget bara för att jag ska till järnaffären i Vaxholm och köpa mutter?

Man tackar för uppbackningen, känns tryggt...

Nähä, var det inte för mig? Var det för USA:s utrikesminister Hillary Clintons skull.. Jahaja, jag förstår...

Celebert besök i Vaxholm!

Undrar vad de pratade om, Carl Bildt och Hillary? Det fina vädret i skärgården?

Följ med 52adventures: Mountainbiketur i Roslagen med Multiklubben

Regnet fullkomligen öser ner men det är ändå ett taggat gäng som vi möter på parkeringen vid Max i Arninge. Sju glada tjejer synar oss från topp till tå med nyfikna blickar. Strax börjar frågorna hagla vad vi ska göra. Men jag och guiden Björn har lovat Camilla, en av tjejerna som har arrangerat dagen, att inte avslöja något förrän vi är på plats i skogen. Hemlighetsmakeriet är en del av Multiklubbens regler. De kallar sig så tjejerna, Multiklubben. Fyra gånger per år träffas de för att hitta på roliga saker tillsammans, gärna något som de inte testat förut, och reglerna säger även att man inte får gnälla, det är bara att ösa på och köra så hårt man kan! Härlig inställning tycker jag!

Tjejerna har bokat sin tur genom ResGladh och nu följer de efter oss i sina bilar och jag och Björn hör nästan in i vår bil hur det googlas frenetiskt på 52 adventures (som det står på klibban på min bil). När vi nästan är framme vid platsen där de ska få sina cyklar möter vi två mountainbikecyklister som Björn känner och de hejar friskt. Tjejerna bakom oss vinkar också och verkar ha fattat vad som är på gång. Och mycket riktigt, när de studsar ur bilarna kommer genast frågan om det är cykla vi ska göra. Och det är det ju, hemlighetsmakeriet höll nästan hela vägen. 

Har alla en cykel och en hjälm nu?

Snart följer en virrig, men uppsluppen stund där alla ska få tag i rätt cykel som är inställd efter just deras längd, rätt hjälmstorlek ska få plats på rätt huvud, någon behöver få styret sänkt så att man får plats med gravidmagen, en annan får kramp i höften och en tredje behöver låna ett pannband för mössan får inte plats i hjälmen. Några drar iväg direkt och testar bromsar och växlar, och någon kan inte bestämma vilka byxor som lämpar sig för just den här aktiviteten och byter för tredje gången. Regnet dumpar i stora sjok men ingen verkar bry sig det minsta om det. Skratten ekar över gårdsplanen och det är svårt att få tyst på ysterheten så att Björn kan ge några korta instruktioner vad de ska tänka på när de kör i skogen. Ingen har cyklat mountainbike förut, men trots det och trots att regnet gör det extra halt att cykla idag bestämmer Björn och jag att vi kör den svåra rutten som vi rekade förra veckan. Tjejerna är peppade och vill ha en utmaning, så vi tänker ge dem det! 

Vi cyklar iväg längs grusvägen medan tjejerna bubblar på, snart svänger vi av in i skogen. 

-Ska vi cykla där, undrar någon skeptiskt?

Men eventuella farhågor som fanns är snart bortblåsta, alla satsar friskt utifrån sin egen förmåga. De trixar på längs stigen och kämpar duktigt. Det är lite tystare nu i gruppen, det verkar som om de flesta koncentrerar sig på de hala rötterna och att ta sig förbi de lömska stenarna...

Kö i mountainbikeskogen

Björn stannar och samlar ihop gruppen, ger några råd om hur man tar sig fram på smidigaste sättet. Tjejerna lyssnar och snart är vi på väg igen. 

Björn tipsar och ger råd om MTB

Det går fortare nu, tjejerna har fått in snitsen. De använder kroppen och knoppen, inte bara svänger på styret,  för att ta sig förbi stenar och annat bråte på stigen. De hörs spridda och glada rop från skogen. De verkar tycka att det här var riktigt roligt och att det spöregnar, det har de glömt bort. 

Multiklubben på mountainbike

Leran sprutar från däcken när vi kör på en geggamojastig, och innan vi ger oss ut på de hala stenhällarna blir det vätskepaus. 

Härligt gäng i vätskedepån 

- Man behöver inte oroa sig för att frysa iallafall, ler Camilla och tar en klunk vatten. 

De ångar nästan om tjejerna när de tar sig an den sista biten över hällarna. De gör ett kanonbra jobb och kämpar glatt på fast regnet har gjort det allt annat än lätt. 

Fokus över hällarna

Det är ett blött men nöjt gäng som rullar in på gårdsplanen efter avslutad tur. Två kedjehopp, en vurpa, blöta vantar, leriga ryggar och många skratt är resultatet från dagen. 

Tjejerna byter om till torra kläder och fikar inne i ladan innan de drar vidare på nästa uppdrag för helgen. De andra vet inget ännu, men jag vet att på schemat väntar nu hårda lekar à la Mästarnas Mästare i skärgården utanför Norrtälje. 

Tjejerna är väl värda en fika

Jag och Björn har haft lika kul som tjejerna och det är sant som de säger, en positiv inställning är allt! 

Då kan den regnigaste dagen bli en alldeles utmärkt trevlig dag! 

Mountainbike-guru och guide; Björn

Så till Multiklubben vill jag bara säga: Tusen tack för en härlig tur och för er goa inställning! 

Ett underbart härligt gäng! 

Läs mer på http://bloggan.resgladh.com/

Murphys lag

"Om något kan gå fel, så kommer det att göra det"
Det är Murphys lag. Det är min dag i ett nötskal.  

5 plusgrader, spöregn och stormvindar. 52 adventures ska ut på guidad MTB-tur med en grupp tjejer. Men man är ju inte gjord av socker (nog för att man är ganska söt ändå), så lite regn ska nog tålas.  

Det mesta preppades för turen igår. Jag hämtade hyrcyklarna till tjejerna och körde dit dem där vi ska starta, hos farbror Bosse. Så himla praktiskt att ha en farbror som bor mitt i bästa MTB-meckat och som dessutom har det största garaget i nejden. Så långt, allt väl.

Här var det hojar!

Jag packade även bilen igår och lastade mina egna hojar (min gamla hoj som reserv ifall någon av hyrcyklarna skulle strula) för att vara så redo på Dagen D som det bara gick. Det vill säga jag behövde mest kliva ur sängen och hoppa i kläderna, samt ta mig till färjan i tid. Även det här lyckades jag med. Men sen....

På färjan, någonstans precis mitt i sundet, inser jag att jag glömt nyckeln till låset som håller fast min hoj i stället!!! GNAAAAAAAAAH! 
Det är helg, så färjorna går inte så ofta som jag behöver just då. Räknar snabbt ut att det kommer ta mig en extra timme att åka fram och tillbaka till ön och hämta nyckel-fanskapet. Kör av färjan, gör en u-sväng och ställer mig kön igen, fast på andra sidan. Räknar lite snabbt igen och inser att det kan gå ändå. RInger till Björn och ber honom åka till farbror Bosse och lasta av cyklarna och kolla att styrena sitter fast och såna viktiga saker. Ringer Lillasyster och ber henne möta mig för att lämna över Äventyrshunden som inte ska få följa med idag. Får en briljant idé och ringer farbrodern och frågar om han kan såga upp låset med något fiffigt verktyg? Och det kan han! Fantastiskt! Rivstartar ur färjekön och piper iväg. Dumpar Äventyrshunden hos Lillasyster och gasar vidare. Bosse står redo när jag anländer, och innan jag ens stängt av motorn har han sågat av låset! Tadaa! 

Farbror Bosse är en hejare på att bryta upp lås!
Näee, han är ingen tjuv, han är en hederlig karl
som råkar ha en massa smarta maskiner i sin verkstad!

Björn anländer och vi snabbkollar alla cyklar, och drar sen iväg för att träffa tjejgänget.De är laddade till max och det blir faktiskt en kanonkul MTB-tur trots regnet, men mer om den i ett senare inlägg. Men man kan väl sammanfatta det hela med att ingen var speciellt torr efter några timmar i skogen.... Men desto gladare! 

Cykelkontroll

Efter avslutad tur lastar vi upp cyklarna på släpet, kör tillbaka dem till uthyrningsfirman, tvättar av dem med iskallt sjövatten (mina fingrar är vid det här laget så stelfrusna att jag knappt kan greppa tvättsvampen). Hämtar mina egna hojar och tvättar av dem (om möjligt ännu kallare fingrar). Lillasyster bjuder på kikärtspannkaka när jag hämtar en yster Äventyrshund. Fingrarna blir varma, men kroppen längtar efter en varm dusch för att återkomma till livet. När jag äntligen parkerat bilen hemmavid, tänker jag att jag bara ska springa ner till båten och ösa ur lite vatten innan jag kravlar in i min efterlängtade dusch. Vid bryggan blir jag stående i säkert två minuter innan jag fattar vad som hänt. 
Naturligtvis har båtskrället slitit sig i stormen. Tänker till i några effektiva sekunder. Nix, når inte båten. Joggar raskt ifatt öns store seglare som jag i ögonvrån ser passera båthuset. Får låna en båtshake, fiskar in båten och förtöjer den i..... Eeeeh, det finns inget att förtöja den i.. Aha, det var så det gick till, bygeln som tamparna var fästa i har släppt från båten. Jahapp, det kunde man ge sig fan på... Kliar mig i huvudet och binder till slut fast båten i årtullarna och några löst hängande remmar. (Det här kommer jag få höra till döddagar om grannarna ser min högst obåtsmannamässiga lösning.) Inte optimalt och ytterst tveksamt om det kommer att hålla över nattens storm. Men nöden har ingen lag. Ber en stilla bön att den kommer ligga kvar imorgon bitti. 

Ja herregud, men vad gör man?

Fullständigt dyblöt och fruktansvärt kall klafsar jag upp till huset. Kliver självklart i en hundbajs (inte Äventyrshundens) och konstaterar bara att det inte skulle förvåna mig ett dugg om det regnar in genom balkongdörrarna också... 

Att något som verkade så svårt....

..... i själva verket visade sig vara så lätt! 

Ikväll har jag lärt mig att splitsa rep! Tack och åter tack för youtube! Vad gjorde man innan youtube fanns? Hur lärde sig folk saker då? Snubben i filmen som visar hur man splitsar en ögla gör det på 8 minuter. Jag satt en timme och svor och fattade inte ett jota. Spelade filmen om och om igen. Men så helt plötsligt, så trillade poletten ner och detta är ju busenkelt ju! Trots att jag inte har en så däringa fin splitsnål som gubben i filmen har så tycker jag att jag lyckades rätt bra. Man kommer långt med sax och en vanlig bordskniv. Och ja, jag är satans stolt över mig själv. Det är alltid roligt att lära sig något nytt! Vad det än är! 

Snyggt va?! Bara 3 kvar nu!