Murphys lag

"Om något kan gå fel, så kommer det att göra det"
Det är Murphys lag. Det är min dag i ett nötskal.  

5 plusgrader, spöregn och stormvindar. 52 adventures ska ut på guidad MTB-tur med en grupp tjejer. Men man är ju inte gjord av socker (nog för att man är ganska söt ändå), så lite regn ska nog tålas.  

Det mesta preppades för turen igår. Jag hämtade hyrcyklarna till tjejerna och körde dit dem där vi ska starta, hos farbror Bosse. Så himla praktiskt att ha en farbror som bor mitt i bästa MTB-meckat och som dessutom har det största garaget i nejden. Så långt, allt väl.

Här var det hojar!

Jag packade även bilen igår och lastade mina egna hojar (min gamla hoj som reserv ifall någon av hyrcyklarna skulle strula) för att vara så redo på Dagen D som det bara gick. Det vill säga jag behövde mest kliva ur sängen och hoppa i kläderna, samt ta mig till färjan i tid. Även det här lyckades jag med. Men sen....

På färjan, någonstans precis mitt i sundet, inser jag att jag glömt nyckeln till låset som håller fast min hoj i stället!!! GNAAAAAAAAAH! 
Det är helg, så färjorna går inte så ofta som jag behöver just då. Räknar snabbt ut att det kommer ta mig en extra timme att åka fram och tillbaka till ön och hämta nyckel-fanskapet. Kör av färjan, gör en u-sväng och ställer mig kön igen, fast på andra sidan. Räknar lite snabbt igen och inser att det kan gå ändå. RInger till Björn och ber honom åka till farbror Bosse och lasta av cyklarna och kolla att styrena sitter fast och såna viktiga saker. Ringer Lillasyster och ber henne möta mig för att lämna över Äventyrshunden som inte ska få följa med idag. Får en briljant idé och ringer farbrodern och frågar om han kan såga upp låset med något fiffigt verktyg? Och det kan han! Fantastiskt! Rivstartar ur färjekön och piper iväg. Dumpar Äventyrshunden hos Lillasyster och gasar vidare. Bosse står redo när jag anländer, och innan jag ens stängt av motorn har han sågat av låset! Tadaa! 

Farbror Bosse är en hejare på att bryta upp lås!
Näee, han är ingen tjuv, han är en hederlig karl
som råkar ha en massa smarta maskiner i sin verkstad!

Björn anländer och vi snabbkollar alla cyklar, och drar sen iväg för att träffa tjejgänget.De är laddade till max och det blir faktiskt en kanonkul MTB-tur trots regnet, men mer om den i ett senare inlägg. Men man kan väl sammanfatta det hela med att ingen var speciellt torr efter några timmar i skogen.... Men desto gladare! 

Cykelkontroll

Efter avslutad tur lastar vi upp cyklarna på släpet, kör tillbaka dem till uthyrningsfirman, tvättar av dem med iskallt sjövatten (mina fingrar är vid det här laget så stelfrusna att jag knappt kan greppa tvättsvampen). Hämtar mina egna hojar och tvättar av dem (om möjligt ännu kallare fingrar). Lillasyster bjuder på kikärtspannkaka när jag hämtar en yster Äventyrshund. Fingrarna blir varma, men kroppen längtar efter en varm dusch för att återkomma till livet. När jag äntligen parkerat bilen hemmavid, tänker jag att jag bara ska springa ner till båten och ösa ur lite vatten innan jag kravlar in i min efterlängtade dusch. Vid bryggan blir jag stående i säkert två minuter innan jag fattar vad som hänt. 
Naturligtvis har båtskrället slitit sig i stormen. Tänker till i några effektiva sekunder. Nix, når inte båten. Joggar raskt ifatt öns store seglare som jag i ögonvrån ser passera båthuset. Får låna en båtshake, fiskar in båten och förtöjer den i..... Eeeeh, det finns inget att förtöja den i.. Aha, det var så det gick till, bygeln som tamparna var fästa i har släppt från båten. Jahapp, det kunde man ge sig fan på... Kliar mig i huvudet och binder till slut fast båten i årtullarna och några löst hängande remmar. (Det här kommer jag få höra till döddagar om grannarna ser min högst obåtsmannamässiga lösning.) Inte optimalt och ytterst tveksamt om det kommer att hålla över nattens storm. Men nöden har ingen lag. Ber en stilla bön att den kommer ligga kvar imorgon bitti. 

Ja herregud, men vad gör man?

Fullständigt dyblöt och fruktansvärt kall klafsar jag upp till huset. Kliver självklart i en hundbajs (inte Äventyrshundens) och konstaterar bara att det inte skulle förvåna mig ett dugg om det regnar in genom balkongdörrarna också...