Efter föreläsningen finns det chans att köpa guideboken "Vandra Roslagsleden" och få den signerad av mig!
Varmt välkomna!
 |
| Grottäventyr är ett av de äventyr som jag berättar om imorgon! |
måndag 30 september 2013
Föreläsning i Norrtälje på tisdag
Tisdag den 1 oktober föreläser jag om mitt äventyrsår på Norrtälje stadsbibliotek kl. 18.30.
söndag 29 september 2013
Words...
We are all gonna die
We don´t get much say of how and when
But we do get to decide how we are going to live....
We don´t get much say of how and when
But we do get to decide how we are going to live....
Score, 3 nya!
Japp, helgens utflykt i trakterna kring Trosa resulterade i besök i 3 nya naturreservat! Tullgarn, Slessberget och Kålsö! Fina var de också!
lördag 28 september 2013
Äventyr 2013:11 Kompakt äventyr under jord
Den här helgens äventyr fanns det egentligen inte tid för, men ändå klämdes det in! För det borde Sofia, Jonas, jag, Äventyrshunden och hans stora kärlek Reka få en eloge!
Efter jobbet på fredag kväll, i ösande hällregn, drog kvintetten till Sofias landställe utanför Trosa, världens ände. Smaka på den sloganen, Världens ände...! Vill man ha det som slogan egentligen?
Men iallafall, sent omsider kom vi fram till stugan på kullen. Mästerkockarna Jonas och Sofia slängde ihop en supergod middag på två minuter och 43 sekunder eftersom alla var superhungriga vid det här laget.
Under middagen uppdagades det att jag, som mer eller mindre bjudit in mig själv till Sofias landställe, inte kollat upp så mycket inför morgondagens äventyr. Jag visste att det skulle finnas en grotta på Mörkö någonstans, det vill säga inte allt för långt från Trosa, och där hade jag tänkt att vi alla skulle krypa lite i grottor och upptäcka underjorden... Men mer än så hade jag inte koll på.
Däremot hade Sofia gjort hemläxan och till och med skrivit ut karta till Berghuset som grottan tydligen hette. Tur man har vänner som kan täcka upp för ens egna svaga sidor.
Det uppenbarades också att Sofia har en liten släng av klaustrofobi och inte heller är jätteförtjust i spindlar... Kanske inte helt kompatibelt med grottkrypning, men Sofia är inne en period där hon utmanar sig själv och över kommer det mesta av sina rädslor. Så hon kunde lika gärna fortsätta på samma spår.
Lördagsmorgonen gryr och tillsammans med Äventyrshunden hinner jag ta en snabbtitt på omgivningarna, som får mycket väl godkänt, innan vi lite ovigt hoppar in i bilen.
Jonas kartläser och Sofia räcerkör och chanserna att köra vilse är minimala vilket jag påpekar från baksätet;
-Det är lite roligt att vara vilse ju....
Jag ska senare få äta upp mitt uttalande....
Men allt flyter galant och flera naturreservat passerar revy innan vi står på parkeringen där vandringen mot grottan kan börja.
Någonstans längs grusvägen tappar ledningsgruppen fokus och vi missar stigen som leder in i skogen och transporterar en raka vägen till grottan.
En stund senare, ungefär när Sofia inser att vi inte har fått med oss någon matsäck, kommer kartchefen på att vi nog har gått fel.
Vi klättrar upp på ett litet berg i hopp om att det är grottans tak, men det är det inte. Dock har ledningsgruppen tillgång till internet på toppen och googlar fram att grottan inte alls ligger där vi är.
Utan någon överläggning alls tas beslutet att klampa rakt genom spenaten i hopp om att hitta stigen som ska ta oss till grottan.
Det råder dock lite oenighet åt vilket håll sällskapet ska ta vägen.
Hundarna är taggade till tusen att vi vandrar offroad och far som pingpongbollar åt alla håll och kanter. Sofia är hungrig och blöt om fötterna, men än så länge orkar hon hålla humöret på topp. Ett tag är vi nog lite vilse. Fast ingen vill erkänna det egentligen. Jonas joggar i förväg och scoutar efter grottan. Plötsligt hör vi från Jonas:
-Här är den!
En brun och en grå skugga susar förbi mina fötter och hundarna är på plats vid grottan innan Sofia har hunnit säga ostmacka.
Spänningen stiger och Sofia fibblar nervöst med sin dragkedja. Inifrån grottan hör vi barnskratt och strax därefter kryper en glad sexåring med sin morfar ut ur grottan.
Barnets uppenbarelse tar udden av Sofias nervositet och hon kryper faktiskt först in i grottan för att utforska underjorden.
Grottan är inte jättestor, den är faktiskt väldigt liten i grottsammanhang. Men för oss, just idag, är den alldeles lagom. Vi hänger en stund i grottan och bearbetar Sofia spindelrädsla och Rekas ovilja att ha något över huvudet. Båda två lugnar ner sig efter ett tag.
Jonas har lånat min kamera och Sofia får agera fotomodell. Hon är faktiskt väldigt tålmodig för att vara så hungrig som hon är nu.
Hungern blir till slut för stor och sällskapet kravlar ut i solljuset igen. Att krypa under jord är spännande, men det är alltid lika skönt att komma ut i dagen igen.
Vi tar stigen tillbaka och det går förvånansvärt fort om man jämför med att forcera obanad terräng i skogen och genom tillfälliga träsk.
Äventyret är över för den här gången. Kompakt var ordet, men oj vad lång helgen blir när man hittar på äventyr, om än även i miniformat!
Efter jobbet på fredag kväll, i ösande hällregn, drog kvintetten till Sofias landställe utanför Trosa, världens ände. Smaka på den sloganen, Världens ände...! Vill man ha det som slogan egentligen?
Men iallafall, sent omsider kom vi fram till stugan på kullen. Mästerkockarna Jonas och Sofia slängde ihop en supergod middag på två minuter och 43 sekunder eftersom alla var superhungriga vid det här laget.
Under middagen uppdagades det att jag, som mer eller mindre bjudit in mig själv till Sofias landställe, inte kollat upp så mycket inför morgondagens äventyr. Jag visste att det skulle finnas en grotta på Mörkö någonstans, det vill säga inte allt för långt från Trosa, och där hade jag tänkt att vi alla skulle krypa lite i grottor och upptäcka underjorden... Men mer än så hade jag inte koll på.
Däremot hade Sofia gjort hemläxan och till och med skrivit ut karta till Berghuset som grottan tydligen hette. Tur man har vänner som kan täcka upp för ens egna svaga sidor.
Det uppenbarades också att Sofia har en liten släng av klaustrofobi och inte heller är jätteförtjust i spindlar... Kanske inte helt kompatibelt med grottkrypning, men Sofia är inne en period där hon utmanar sig själv och över kommer det mesta av sina rädslor. Så hon kunde lika gärna fortsätta på samma spår.
 |
| Utsikt känns okej va?! |
Lördagsmorgonen gryr och tillsammans med Äventyrshunden hinner jag ta en snabbtitt på omgivningarna, som får mycket väl godkänt, innan vi lite ovigt hoppar in i bilen.
Jonas kartläser och Sofia räcerkör och chanserna att köra vilse är minimala vilket jag påpekar från baksätet;
-Det är lite roligt att vara vilse ju....
Jag ska senare få äta upp mitt uttalande....
Men allt flyter galant och flera naturreservat passerar revy innan vi står på parkeringen där vandringen mot grottan kan börja.
 |
| Raska steg mot grottan! |
Någonstans längs grusvägen tappar ledningsgruppen fokus och vi missar stigen som leder in i skogen och transporterar en raka vägen till grottan.
En stund senare, ungefär när Sofia inser att vi inte har fått med oss någon matsäck, kommer kartchefen på att vi nog har gått fel.
 |
| På toppen av berget finns det tillgång till gps.. |
Vi klättrar upp på ett litet berg i hopp om att det är grottans tak, men det är det inte. Dock har ledningsgruppen tillgång till internet på toppen och googlar fram att grottan inte alls ligger där vi är.
Utan någon överläggning alls tas beslutet att klampa rakt genom spenaten i hopp om att hitta stigen som ska ta oss till grottan.
Det råder dock lite oenighet åt vilket håll sällskapet ska ta vägen.
 |
| Vem har rätt? |
Hundarna är taggade till tusen att vi vandrar offroad och far som pingpongbollar åt alla håll och kanter. Sofia är hungrig och blöt om fötterna, men än så länge orkar hon hålla humöret på topp. Ett tag är vi nog lite vilse. Fast ingen vill erkänna det egentligen. Jonas joggar i förväg och scoutar efter grottan. Plötsligt hör vi från Jonas:
-Här är den!
En brun och en grå skugga susar förbi mina fötter och hundarna är på plats vid grottan innan Sofia har hunnit säga ostmacka.
 |
| Taggat gäng på väg in i blockgrottan Bergshuset |
Spänningen stiger och Sofia fibblar nervöst med sin dragkedja. Inifrån grottan hör vi barnskratt och strax därefter kryper en glad sexåring med sin morfar ut ur grottan.
Barnets uppenbarelse tar udden av Sofias nervositet och hon kryper faktiskt först in i grottan för att utforska underjorden.
 |
| Äventyrshunden är Sofia hack i häl! |
Grottan är inte jättestor, den är faktiskt väldigt liten i grottsammanhang. Men för oss, just idag, är den alldeles lagom. Vi hänger en stund i grottan och bearbetar Sofia spindelrädsla och Rekas ovilja att ha något över huvudet. Båda två lugnar ner sig efter ett tag.
 |
| Reka accepterar läget i underjorden. |
 |
| Sofia och Äventyrshunden hänger under jord. |
 |
| Pizza, kaka och russin tänker Sofia på medan hon ler för kameran. |
Hungern blir till slut för stor och sällskapet kravlar ut i solljuset igen. Att krypa under jord är spännande, men det är alltid lika skönt att komma ut i dagen igen.
Vi tar stigen tillbaka och det går förvånansvärt fort om man jämför med att forcera obanad terräng i skogen och genom tillfälliga träsk.
Äventyret är över för den här gången. Kompakt var ordet, men oj vad lång helgen blir när man hittar på äventyr, om än även i miniformat!
torsdag 26 september 2013
En ny torsdagstradition?
Kanske kan det vara så att en ny torsdagstradition har skapats?
Kommer ni ihåg Julie, mitt fadderbarn?
Hennes pappa är för tillfället föräldraledig, och hennes pappa råkar vara min bästa vän, så därför tänkte vi passa på och frilufsa lite tillsammans alla tre. Så i morse drog vi till Ekerö och vandrade en bit på Ekerö-Munsöleden och självklart råkade vi också besöka ett naturreservat! Det blev Huvududdens NR som förärades med ett besök idag.
Den vackra vandringen i höstsolen avslutades med visiter på både Rosenhills musteri och Äppelfabriken. Vid den senare lyxade vi till det med en fika också!
En mycket trevlig dag var det och jag och Julies pappa pratade om att vi borde göra en tradition av det här. Att försöka ses varje torsdag och hitta på något skoj tillsammans... Får se om vi lyckas hålla det i liv... Fortsättning följer....
Kommer ni ihåg Julie, mitt fadderbarn?
 |
| Det här är Julie! |
Hennes pappa är för tillfället föräldraledig, och hennes pappa råkar vara min bästa vän, så därför tänkte vi passa på och frilufsa lite tillsammans alla tre. Så i morse drog vi till Ekerö och vandrade en bit på Ekerö-Munsöleden och självklart råkade vi också besöka ett naturreservat! Det blev Huvududdens NR som förärades med ett besök idag.
Den vackra vandringen i höstsolen avslutades med visiter på både Rosenhills musteri och Äppelfabriken. Vid den senare lyxade vi till det med en fika också!
 |
| Finfin sjönära vandring på Ekerö. |
 |
| Lunchpaus i lingonris och höstsol. |
 |
| Rosenhills musteri.... |
 |
| ...och Äppelfabrikens musteri. |
En mycket trevlig dag var det och jag och Julies pappa pratade om att vi borde göra en tradition av det här. Att försöka ses varje torsdag och hitta på något skoj tillsammans... Får se om vi lyckas hålla det i liv... Fortsättning följer....
onsdag 25 september 2013
tisdag 24 september 2013
Föreläsning 1 oktober i Norrtälje
Tisdag den 1 oktober föreläser jag i Norrtälje om mitt äventyrsår; 52 adventures
Klockan 18.30 är det dags, lokal inte bestämd än.
Ses vi?
Klockan 18.30 är det dags, lokal inte bestämd än.
Ses vi?
måndag 23 september 2013
söndag 22 september 2013
Förberedd för inspiration!
Håller på att förbereda mig för en föreläsning jag ska ha inom sinom tid, om 52 adventures äventyrsår.
Det är en ynnest att få inspirera andra att upptäcka det som jag känner när jag är ute i naturen.
Jag känner ren och skär lycka och dessutom är det totalt stress-och problemfritt! Och en av de bästa sakerna med att föreläsa är när någon kommer fram efteråt och säger att det har blivit inspirerade och tänker minsann ta sig ut och göra det där lilla äventyret som de så länge har gått och grunnat på. Det ger mig en enorm kick, förmodligen samma kick som de som kommer fram efteråt och pratar med mig känner.
Det är en ynnest att få inspirera andra att upptäcka det som jag känner när jag är ute i naturen.
Jag känner ren och skär lycka och dessutom är det totalt stress-och problemfritt! Och en av de bästa sakerna med att föreläsa är när någon kommer fram efteråt och säger att det har blivit inspirerade och tänker minsann ta sig ut och göra det där lilla äventyret som de så länge har gått och grunnat på. Det ger mig en enorm kick, förmodligen samma kick som de som kommer fram efteråt och pratar med mig känner.
 |
| Äventyrshunden assisterar (?) vid förberedelserna inför föreläsningen. |
lördag 21 september 2013
Fotokonst? Eller konstiga foton?
Idag har jag varit på fotokurs i Gysinge med Sara från Wild Nordic. Sara gillar att fota vilda djur mest och har bland annat fått en bild publicerad i guideboken om Roslagsleden.
En mycket givande dag med en hel del smarta tips, några nya lärdomar och en massa prestationsångest för att jag inte kan ta tillräckligt snygga foton....
 |
| Kurslokalen var det inget fel på! |
En mycket givande dag med en hel del smarta tips, några nya lärdomar och en massa prestationsångest för att jag inte kan ta tillräckligt snygga foton....
 |
| Vid vackra Sevedskvarn i Gysinge hade vi vår bas för dagens fotosession. |
 |
| 14 deltagare kröp omkring i gräset för att hitta den perfekta bilden... |
 |
| Äventyrshunden var ett populärt foto-objekt, inte bara från min sida.... |
 |
| Det var mycket folk vid forsarna, men alla hade inte foto som sin uppgift idag. |
 |
| Sammetslent vatten hittade jag och här försöker jag experimentera med slutartider... |
 |
| Tack vare Sara så kan jag nu liiite mer om fotots ädla konst, men jag inser hur mycket mer det är att lära också! |
 |
| Efter kursen gjorde jag och Äventyrshunden en mini-vandring i Gysinge. |
 |
| Vi gick mestadels längs älven... |
 |
| ..men en del i skogen också! Hur fint som helst! |
fredag 20 september 2013
torsdag 19 september 2013
onsdag 18 september 2013
Upptäckter på hemmaplan
Flera gånger har jag gått förbi stigen. Alltid undrat var den leder. Men aldrig riktigt haft tid att utforska den. Men så idag så var jag på rätt humör och bestämde mig för att se efter var stigen tog vägen.
Och vips så visade det sig att jag och Äventyrshunden har en ny runda vi kan välja på morgonkvisten!
 |
| Hit ledde den! Till världens mysigaste fikaställe i skogen! |
Och vips så visade det sig att jag och Äventyrshunden har en ny runda vi kan välja på morgonkvisten!
tisdag 17 september 2013
Utan ett ord
Ibland förstår man varann utan att säga ett ord. Som idag. Jag och Äventyrshunden har varit ute och vandrat. Vi har inte sagt ett knyst till varann, det behövdes inte. Vi förstod varann ändå. Vi tyckte samma sak. Vi båda gillar att hösten är här.
måndag 16 september 2013
En komiker i en ingenjörs kropp
Så sa hallåan när hon presenterade min kompis Matias som igår var med i programmet "Felix stör en ingenjör".
Ni hittar länken här i några dagar till!
Ni hittar länken här i några dagar till!
söndag 15 september 2013
Bästa stunden på dagen...
... är på morgonen när jag och Äventyrshunden sitter på bryggan efter vårt morgondopp.
Där sitter vi en lång stund och bara spanar ut över vattnet och låter tankarna vandra fritt. Äventyrshunden vädrar in dagens dofter i nosen och blir gärna kliad på ryggen under tiden.
Jag njuter av solen och tiden då dagen inte har kommit igång än. Allt är lugnt och stilla, naturen har inte vaknat än. Ja, det är nog bästa tiden på dagen.
Där sitter vi en lång stund och bara spanar ut över vattnet och låter tankarna vandra fritt. Äventyrshunden vädrar in dagens dofter i nosen och blir gärna kliad på ryggen under tiden.
Jag njuter av solen och tiden då dagen inte har kommit igång än. Allt är lugnt och stilla, naturen har inte vaknat än. Ja, det är nog bästa tiden på dagen.
lördag 14 september 2013
Om att bo i skogen
I senaste numret av Utemagasinet kan du läsa om Thomas som har sålt lägenheten, sagt upp sig på jobbet för att kunna bo i skogen och låta kreativiteten flöda fritt.
I juni träffades vi på Sörmlandsleden under en regnig dag. Ett mycket trevligt möte som resulterade i en artikel i Utemagasinet.
 |
| Lägg till bildtext |
I juni träffades vi på Sörmlandsleden under en regnig dag. Ett mycket trevligt möte som resulterade i en artikel i Utemagasinet.
onsdag 11 september 2013
Morgonbad javisst!
Det här är ju helt otroligt! 11 september och jag morgonbadar! Njuter dessutom av det också!
Hur länge ska den här sommaren fortsätta? Hur länge ska det få vara såhär njutbart att morgonbada? Hoppas ni också passar på att njuta!!
När kommer sista badet för i år äga rum?
Rekordet hittills är 10 oktober, då kom det snö dagen efter. Kommer det rekordet slås i år?
Vågar du utmana mig?
 |
| Sitter till och dinglar med fötterna från bryggan efter badet! |
När kommer sista badet för i år äga rum?
Rekordet hittills är 10 oktober, då kom det snö dagen efter. Kommer det rekordet slås i år?
Vågar du utmana mig?
tisdag 10 september 2013
Dimmigt....
...både i naturen och på hjärnkontoret....!
Har haft ett par intensiva jobbdagar med alldeles för mycket stress så idag är det mest ludd och sudd i huvudet. Jag behöver en paus. Så får det bli. En paus i naturen som är lika suddig som jag idag.
Har haft ett par intensiva jobbdagar med alldeles för mycket stress så idag är det mest ludd och sudd i huvudet. Jag behöver en paus. Så får det bli. En paus i naturen som är lika suddig som jag idag.
 |
| Dimman över sjön ligger tät... |
 |
| ...så tät att inte ens Äventyrshunden hittar sin pinne i vattnet! |
måndag 9 september 2013
Snart dax!
 |
| I Åkersberga centrum hittar man affischer om sig själv! |
 |
| Ett förväntansfullt gäng som snart ska få höra allt och lite till om Roslagsleden! |
Roslagsledsföreläsning idag!
Har ni inget att göra ikväll 18.30 så tycker jag att ni ska komma och lyssna på föreläsning om Roslagsleden på Österåkers bibliotek! Välkomna!
söndag 8 september 2013
Föreläsning om Roslagsleden
Imorgon, måndag 9 september, kommer jag att hålla föreläsning om Roslagsleden på Österåkers bibliotek kl. 18.30!
Jag kommer även ha med mig några exemplar av guideboken "Vandra Roslagsleden" som kommer gå att köpa efter föreläsningen för den som vill. Vill man dessutom ha boken signerad så kan jag givetvis fixa det! :)
Välkomna!
Jag kommer även ha med mig några exemplar av guideboken "Vandra Roslagsleden" som kommer gå att köpa efter föreläsningen för den som vill. Vill man dessutom ha boken signerad så kan jag givetvis fixa det! :)
Välkomna!
lördag 7 september 2013
Den magiska hundvandringen
Jag och Äventyrshunden ligger i soffan och tänker tillbaka på dagen. Vilken fantastisk dag det har varit idag!
Vädret var helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Solen sken och havet glittrade. Alla hundar funkade fint ihop och deras ägare har varit på glatt humör och verkar ha haft väldigt roligt. Susanne och Magic är ett sammansvetsat team och var klockrena instruktörer.
Äventyrshunden har glatt gått i täten för gruppen och varit helt nöjd med att ha Magic i bakhasorna hela dagen. Och jag har bara njutit av att få vara ute med härliga människor och mysiga hundar. Dessutom fick jag ju guida och prata lite historia om framförallt Gustav Vasa, sånt är alltid kul!
Rydboholms slottspark bjöd på vacker vandring under bokar och annan grönska.
Temat för årets hundvandring var Freestyle som Susanne från Freestylehundar och Made to move är väldigt bra på. Hon visade trixiga övningar, men även lättare för dem som behövde. Alla hundar jobbade på fint och i slutet av vandringen vet jag inte vilka som var tröttast, hundarna eller deras ägare?!
Jag skulle vilja sammanfatta den här dagen som magisk, dels för att Magic var vår duktiga intruktörshund och dels för att det händer något magiskt när man vandrar tillsammans. Hundar som tidigare var rädda för andra hundar, gick med i gruppen utan problem. Människor som inte tidigare kände varann kom samman och pratade om ditten och datten, högt och lågt, himmel och helvete, och allt där emellan.
Vandring skapar magi helt enkelt.
En väldigt lyckad dag och frågan är hur man ska toppa det här?
Den som hänger med nästa gång får se!
Stort tack till Djurmagazinet som sponsrat med innehållet i doggiebagen till alla deltagare!
Vädret var helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Solen sken och havet glittrade. Alla hundar funkade fint ihop och deras ägare har varit på glatt humör och verkar ha haft väldigt roligt. Susanne och Magic är ett sammansvetsat team och var klockrena instruktörer.
Äventyrshunden har glatt gått i täten för gruppen och varit helt nöjd med att ha Magic i bakhasorna hela dagen. Och jag har bara njutit av att få vara ute med härliga människor och mysiga hundar. Dessutom fick jag ju guida och prata lite historia om framförallt Gustav Vasa, sånt är alltid kul!
Rydboholms slottspark bjöd på vacker vandring under bokar och annan grönska.
Temat för årets hundvandring var Freestyle som Susanne från Freestylehundar och Made to move är väldigt bra på. Hon visade trixiga övningar, men även lättare för dem som behövde. Alla hundar jobbade på fint och i slutet av vandringen vet jag inte vilka som var tröttast, hundarna eller deras ägare?!
Jag skulle vilja sammanfatta den här dagen som magisk, dels för att Magic var vår duktiga intruktörshund och dels för att det händer något magiskt när man vandrar tillsammans. Hundar som tidigare var rädda för andra hundar, gick med i gruppen utan problem. Människor som inte tidigare kände varann kom samman och pratade om ditten och datten, högt och lågt, himmel och helvete, och allt där emellan.
Vandring skapar magi helt enkelt.
 |
| Susanne och Magic lär ut tricket hopp över träd?! Näe, hopp över ben var det ju... |
 |
| Men Chica tog det på största allvar och försökte så klart hoppa över trädet. Christine borde vara stolt över sin trädklättrande chihuahua! |
 |
| Nikko trasslar på med slalom och löser det snyggt till slut! |
 |
| Bowie lyssnar intensivt på freestyle-instruktionerna tillsammans med matte Angelica. |
 |
| Monica och Uninda tränar trix. |
 |
| Arrac tycker att Emma minsann kan bära honom sista biten till parkeringen, nu när han varit så duktig hela dagen. |
 |
| Äventyrshunden håller koll på freestyle-ekipagen. |
 |
| Efter avslutad vandring fick alla, till och med instruktörshunden, doggiebag med sig hem med massa godsaker! Foto: Susanne Jaczewski |
En väldigt lyckad dag och frågan är hur man ska toppa det här?
Den som hänger med nästa gång får se!
Stort tack till Djurmagazinet som sponsrat med innehållet i doggiebagen till alla deltagare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)