Utelunch

Såhär i november när det mest regnar är det lätt att jag bara hamnar i jobb. Fastnar framför datorn och betar av sådant som har blivit liggande. Jag har en tendens att vilja vara utomhus hellre än att beta av gamla surdegar. Men i november springer mitt samvete liksom ikapp mig lite och jag tar tag i iallafall några av listans tråkigaste måsten.

Men så kände jag i morse när jag vaknade att jag saknade att vara utomhus väldans mycket. Kan ha att göra med att jag varit dunderförkyld alldeles för långt tid och liksom inte haft ork att ta mig ut som vanligt.

Äventyrsfeeling! 

Så idag bestämde jag mig för att ta med mig min trogna assistent Äventyrshunden och äta lunchen utomhus. Och som kronan på verket, förlänga hundens lunchpromenad så pass mycket att det kunde kallas för att vi har varit på vandring. Iallafall minivandring. Och gärna på ett ställe i mitt närområde som jag inte upptäckt än. 

Så i morse packades ryggsäcken med lunchmatsäck
och färden gick till Björnö naturreservat. 

Där hittade vi den knotigaste tallen
jag någonsin sett. 

Och fantastisk utsikt från lunchrestaurangen i det fria. 

I solens sista självande strålar för dagen
vandrade vi längs klipporna. 

Vi hann nästan runt Björnö innan det blev mörkt,
men inte riktigt.
Upptäckte dock att det är väldigt spännande
att mörkernavigera utan pannlampa!