Midsommaräventyr till havs! (Och en och annan geocache också)

Glad

midsommar

på er!

PS. Skådat både simmande älg och mink! Rena rama wild life safari detta!

Utelunch

Såhär i november när det mest regnar är det lätt att jag bara hamnar i jobb. Fastnar framför datorn och betar av sådant som har blivit liggande. Jag har en tendens att vilja vara utomhus hellre än att beta av gamla surdegar. Men i november springer mitt samvete liksom ikapp mig lite och jag tar tag i iallafall några av listans tråkigaste måsten.

Men så kände jag i morse när jag vaknade att jag saknade att vara utomhus väldans mycket. Kan ha att göra med att jag varit dunderförkyld alldeles för långt tid och liksom inte haft ork att ta mig ut som vanligt.

Äventyrsfeeling! 

Så idag bestämde jag mig för att ta med mig min trogna assistent Äventyrshunden och äta lunchen utomhus. Och som kronan på verket, förlänga hundens lunchpromenad så pass mycket att det kunde kallas för att vi har varit på vandring. Iallafall minivandring. Och gärna på ett ställe i mitt närområde som jag inte upptäckt än. 

Så i morse packades ryggsäcken med lunchmatsäck
och färden gick till Björnö naturreservat. 

Där hittade vi den knotigaste tallen
jag någonsin sett. 

Och fantastisk utsikt från lunchrestaurangen i det fria. 

I solens sista självande strålar för dagen
vandrade vi längs klipporna. 

Vi hann nästan runt Björnö innan det blev mörkt,
men inte riktigt.
Upptäckte dock att det är väldigt spännande
att mörkernavigera utan pannlampa! 

Äventyr 14:2015 Jakten på sommaren

Jag huttrade mig igenom en regnig midsommar, jag hackade tänder av köld under finska paddlingsnätter, jag frös mig igenom ett vackert Island. Är månne temat för den här sommaren kyla?

Nej, jag vägrar acceptera faktum.

Ett sista ryck att få känna sommarvibbar måste göras. Kajakerna plockas fram och med mig tar jag Äventyrshunden och Paula. Tillsammans börjar vi jakten på den svenska sommaren.
Vi vill ha nakenbad, varma klipphällar, solbrända näsor, skitiga fötter och sand innanför sport-toppen.

Var ska vi åka för att hitta sommaren tro?

I regnet letade vi efter solen och en schysst sandstrand att tälta på. 

Paula invigde sin nya grillpinne som var sju meter lång
och väldigt avancerad....

Ungefär samtidigt som det gick upp för oss att Paula fyllde år,
kom solen! 

Det firade vi med lunch på Båtshaket på Ålö. 

Lax värdig ett födelsedagsbarn! 

Vi hittade en ö med branta klippor...

...och fin sandstrand där Paula fick "Baywatch-feeling"
och gjorde en väldigt precis härmning av Mitch Bucannon! 

Att gå runt den lilla ön tog tid
eftersom det inte fanns några stigar.
Men desto mer spännande! 

Äventyrshunden chillade på stranden
medan vi andra tog ett kallt dopp. 

Tält är kanske där en sover bäst
kom vi fram till. 

Det ser inte så svårt ut,
men det var svårt att komma ut med vågor stora som minivans
som slog rakt in mot stranden.
Jag och Äventyrshunden kantrade och fick börja om från början.
Äventyrshunden litade på sin något adrenalinstinna matte
och vi tog oss ut på andra försöket.
Dock helt dyngsura och utan kapell.
Paula var för ovanlighetens skull helt torr! 

I stark motvind tog vi oss till Nåttarö...

..där hittade vi en grotta
som en drottning gömt sig i under sin flykt till Danmark
för 500 år sedan. 

En geocach hittade vi också! 

Sen grillade vi halloumiburgare
och eldade oss genom sommarnatten.
Löste världsfreden och en del
andra större och mindre problem. 

Men var är sommaren?
Jakten på sommaren går vidare...
Kommer vi finna den?

Äventyr 10:2015 Så långt ifrån Pripps Blå-midsommar en kan komma

Vi tre, 52 adventures, Äventyrshunden och Paula,
hade gett sig fan på att vi skulle ut i skärgården.
Oavsett väder. Med kajaken.
Midsommar ska firas i skärgården. Punkt. 

Paddlingen blev kort och vi kom bara till
Stora killingholmen utanför Grinda.
Vi eldade som galningar för att hålla värmen
laga mat och torka skor.

Det blev mycket filosoferande under tarpen när regnet aldrig
slutade ösa ner.
Vi konstaterade att en aldrig lär sig.
Det är aldrig sådär Pripps Blå vackert på midsommar.
Det är kyla, regn och misär som gäller. Varje år. 

Vi gjorde ett tappert försök att utforska vår miniö
men vätan vann den matchen och vi gav snabbt upp
när skorna flödade över av vatten. 

Istället hamnade vi och Äventyrshunden  i klippstirret.

Regn eller inte, Hushållssysslorna måste skötas. 

För att lätta upp den grå stämningen paddlade vi till Grinda
för att delta i det tappra midsommarfirandet.
De stackars spelmännens instrument kommer inte kunna användas
på ett halvår innan de har torkat ut ordentligt. 

Vi tog ändå en långpromiss på Grinda i ösregnet.
Notera tjockvantarna trots juni månad. 

Sen paddlade vi tillbaka till vår ö.
Och ja, det regnade fortfarande. 

Vi försökte komma i midsommarstämning,
gjorde oss till och grillade lax med fetaostkräm,
toppad med risotto och spöregn. 

Sen sågade vi ved för att hålla värmen
och konstaterade att vi luktade illa.
Sent på midsommarnatten tog vi oss i kragen
och badade i det 11-gradiga vattnet. Hutter!
Det ska badas på midsommar! Punkt. 

Men se, sent på midsommardagen så kom solen ändå!
Vi passade på att torka kläder, tält, sovsäckar, Äventyrshundar...
För skorna fanns dock  ingen räddning. 

Paula tog en tupplur i solen på Stora sandön...

...medan Äventyrshunden och jag upptäckte ön
med de fina sandstränderna på!
Vilken pärla vi paddlade rakt på!
Lite Pripps Blå känsla fick vi allt. 

Först hade vi tänkt att paddla hem, men solen höll oss kvar en natt till.
Vi hittade en äventyrsö där våra tält fick plats bland soptunnorna.

Länge funderade vi om vi skulle våga klättra upp
i den väldigt höga höghöjdsbanan.
Men förnuftet fick bestämma till sist
och vi lät bli. 

Söndagens paddling blev äntligen sådär som en vill att de ska vara.
Bleke på havet och med sol i nyllet.
Närmare än så kom vi inte vår Pripss Blå midsommar. 

Äventyr 7: 2015 En Valborg utan eld

Äventyrshunden och jag kidnappade Lillasyster
och drog till Örskär över Valborg.
Lite för att slippa raketerna som Äventyrshunden så starkt ogillar,
men mest för att vandra, äta gott, njuta och slappa tillsammans. 

Från bryggan där passbåten släppte av oss
fick vi dra vårt bagage till fyren där vi bokat in oss.
Av Äventyrshundens drag-skills syntes intet.

Den gamla fyrvaktarbostaden är numera vandrarhem,
och det var bara vi som kommit på den briljanta idéen att fira Valborg här. 

Det gjorde inget att vi fick Örskär för oss själva...

....vi vandrade längs stränderna utan egentligt mål...

...och njöt av havslukt, vyer och solnedgångar....

...och så funderade vi över exakt hur lång tid
det tagit att plocka ihop den här stenmuren...

...och andra väsentliga saker som ploppar upp i ens huvud
när månen lyser över Örskärs fyr. 

Vi utmanade oss själva i fotokonsten..

....innan vi somnade till havets brus...

...som morgonen efter hade blivit till ett dån och full storm...

...men vi sökte skydd i skogen...

...där vi hittade en insjö som var helt spegelblank
fast havet var i uppror.

En alldeles lagom helg med systrarna blå!