Nytt år, nya löften

Ja, så har de då gått ett helt år till sen sist. Herregud, vad tiden springer iväg när en har roligt....

Så mycket som har hänt detta år, så mycket förändringar (bra förändringar!), också så mycket kvar som en vill förändra. Så mycket idéer som har fått luft under vingarna igen, så härligt att få skratta så mycket som jag gjort i år och känna glädje!

Klockan klämtar snart tolv och det är dags att checka av gamla löften. Inför det här året hade jag ett till synes enkelt löfte, men nog så svårt att uppfylla...
Jag skulle bli unfuckwithable, helt in peace med mig själv och fullständigt untouchable av onödigt drama. Låter enkelt eller hur? Och superbra om en klarar av det. Men ack så svårt det var/är!

Det är svårt när känslor svallar och en reagerar som en gör. Det är svårt att ta ett steg tillbaka, ta ett djupt andetag och bara låta allt rinna av en. Svårt att fokusera på det som faktiskt är viktigt i livet, men skitbra att träna på det och bli bra på det så småningom. Det är som med allt annat, ju mer en tränar på det ju bättre blir en!!
Det är svårt att ändra attityd och inse att nästan ingenting blir bättre av att en blir upprörd över småsaker som inte spelar någon roll om hundra år iallafall. Men nyttigt för en själv om en bemästrar det.

Det har varit ett mantra under året, i vissa situationer har det gått bra och ibland mindre bra. Men framförallt har jag gjort val som har gjort att jag har mått bra. Och det är det jag tar med mig från det här årets nyårslöfte. Fokus på det/dem viktiga och fokus på om de val jag gör tar mig dig jag vill vara. I övrigt tränar jag vidare.....

Men nu till årets nyårslöfte, som får bli något mer konkret i år:
2017 vill jag ha tid att ta hand om naturens resurser. 

Åååh, det lät flummigt eller hur? Närå!
Jag vill helt enkelt känna att jag har så mycket tid över att jag har tillräckligt med ro att gå i skogen och plocka blåbär, ta hand om äpplena i pappas trädgård, plocka hallon och jordgubbar och så vidare... Ni hajar, ta tillvara på den goda maten som finns i naturen och faktiskt är gratis. Allt jag behöver är tid att ta hand om det. Och det vill jag känna att jag har nästa år.

Meeeeen utöver det, så har jag ett skyhögt mål också.
2017 vill jag ha tre bokkontrakt! 

Ja, ni läste rätt. 3. TRE. Gaaaah! Nu har jag sagt det rakt ut också. Jo, jag vet kanske helt omöjligt. Men jag tänker om jag siktar på 3 så kanske jag får 1. Och då är jag ändå nöjd... Ni hajar va, sikta högt så är hälften vunnet.
Håll tummarna!!

Gott nytt uteår på er alla!

Det här med att inviga andra...

... i det en älskar att göra mest är inte alltid så lätt. För jag vill så gärna att den jag introducerar i friluftslivet förtrollande värld ska uppskatta det lika mycket som jag gör.

Idag var det premiär för pojkvän att gå på tur på fjället, jag hade lockat med flack och lätt tur och lååååång lunchrast med eld och korvgrillning. Från Ripfjället till Fallmoran var planen.

Äventyrshunden var eld och lågor över dagens äventyr och glömde helt av att hålla sig undan för husses skidor och ett praktfall med åtföljande svanskotedemolering blev resultatet efter bara 50 meters skidande. Åtskilliga ton med choklad, pussar (från både mig och Diesel) och tröstande ord gick åt innan humöret hade stabiliserats på vår premiärist.

Turen gick längs en porlande bäck och fjälllugnet infann sig direkt på mig och Äventyrshunden, och snart även på pojkvän.

En dryg timme senare hade vi lunkat oss fram till Fallmoran, en vacker gammal fäbodplats på fjället. Först fick vi skotta fram eldplatsen och till vår fasa var vedförrådet helt tomt, men vi fann på råd och hittade lite överblivet (?) byggmaterial som vi klöv upp och fick fyr på elden.
Att grilla korv med susande trädkronor omkring en på ett vackert fjäll med dem en gillar mest, de kan få även den mest motvillige att hålla med om att det här med turåkning inte är så dumt ändå...

Eldrök är den bästa parfymen! 

Förhoppningsvis blir det fler turer framöver! 

Det är skillnad.....

....på strumpor och strumpor. Jo, det är sant!

Jag har ju länge varit ett fan av Smartwool, både underställ och strumpor, och nyligen så uppgraderade jag min garderob på just dessa plagg. Jag har haft mitt Smartwool underställ i 6 år nu och använt det större delen av året. Först nu har det blivit små hål på vaderna, men det tror jag att jag kan beskylla Äventyrshunden för eftersom han ständigt ska nafsa mig i vaderna när vi åker skidor eller cyklar..... Understället hade nog hållt ett par år till om det inte varit för Äventyrshundens hörntänder....
Men nu är nytt underställ införskaffat, ett rött och supermjukt, är helt övertygad att det kommer bli en ny trotjänare som är med mig i vårt och torrt lång tid framöver. Redan nu har det seglat upp som favoritplagg som jag mer eller mindre såsar runt i för jämnan.
När jag ändå var i farten blev det några nya sockar också från Smartwool. 
Alltså, jag har ju tänkt att strumpor är strumpor liksom, men det här är något helt annat. Så jääääävla sköna. Smiter åt runt foten, supervarma, men inte svettiga, och dösnygga! Jag lever i dem tjugofyrasju. Vill aldrig ta dem av mig liksom. Möjligtvis när jag ska duscha då rå....

Kamin,, underställ och ullstrumpor,
livet blir inte mycket bättre än så här!
Tack Smartwool! 

Näe, nu ska jag filosofera lite mer om livet här framför brasan. Tjipp på er!