fredag 30 december 2016

Det här med att inviga andra...

... i det en älskar att göra mest är inte alltid så lätt. För jag vill så gärna att den jag introducerar i friluftslivet förtrollande värld ska uppskatta det lika mycket som jag gör.

Idag var det premiär för pojkvän att gå på tur på fjället, jag hade lockat med flack och lätt tur och lååååång lunchrast med eld och korvgrillning. Från Ripfjället till Fallmoran var planen.

Äventyrshunden var eld och lågor över dagens äventyr och glömde helt av att hålla sig undan för husses skidor och ett praktfall med åtföljande svanskotedemolering blev resultatet efter bara 50 meters skidande. Åtskilliga ton med choklad, pussar (från både mig och Diesel) och tröstande ord gick åt innan humöret hade stabiliserats på vår premiärist.

Turen gick längs en porlande bäck och fjälllugnet infann sig direkt på mig och Äventyrshunden, och snart även på pojkvän.



En dryg timme senare hade vi lunkat oss fram till Fallmoran, en vacker gammal fäbodplats på fjället. Först fick vi skotta fram eldplatsen och till vår fasa var vedförrådet helt tomt, men vi fann på råd och hittade lite överblivet (?) byggmaterial som vi klöv upp och fick fyr på elden.
Att grilla korv med susande trädkronor omkring en på ett vackert fjäll med dem en gillar mest, de kan få även den mest motvillige att hålla med om att det här med turåkning inte är så dumt ändå...

Eldrök är den bästa parfymen! 

Förhoppningsvis blir det fler turer framöver! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar