söndag 20 november 2011

Äventyr 46: En värld full av skatter

Mitt och Darlings lättsamma samtal om ditt och datt tystnar snabbt när gps:en indikerar att vi börjar närma oss målet. Vi fokuserar istället på den lilla knappnålen på displayen som visar var skatten, eller cachen, är gömd. Någonstans i  Knuthöjdsmossens naturreservat i trolska Bergslagen finns den glimrande skatten, det är vi helt säkra på. Spänningen stiger, håret på armarna reser sig och håret på huvudet har blivit elektrifierat av den intensifierade stämningen. Vi smyger sakta närmare skattgömman under största möjliga tystnad.

GPS, skatternas vägvisare

-Jag fattar inte, den ska ju vara här, utropar min Darling och stirrar ännu mer intensivt på gps-displayen ifall han inte har missat någon liten detalj. Jag trampar runt honom i den blöta myrmarken och letar efter något som jag inte har en aning om hur det ser ut. Jag vet inte ens om det är gömt på marken bland skvattrammen eller högt uppe i en tall. Äventyrshunden tycker att den här nya sporten var suverän, han har kopplat på nosen och sonderar glädjefullt terrängen efter något som han heller inte har en aning om vad det är. Vi surfar in på Geocahingens hemsida och läser på lite om det vi letar efter. Det står att en gravt synskadad har hittat cachen för bara ett par veckor sedan(!). Frustrationen stiger, vad fan, hur svårt kan det vara?

Äventyrshunden söker efter skatten
tillsammans med Darling

Det finns olika sorters cacher, den vanligaste är den traditionella cachen där gps-koordinaterna anger den exakta positionen för en låda av varierande storlek. I lådan finns en loggbok och några "skatter". Reglerna säger att man ska  skriva i loggboken och om man tar någon av skatterna ska man lägga i en annan. Men det finns även multi-cacher där den första "skatten" är ledtrådar som leder till nästa som kanske också innehåller ledtrådar som till slut leder till själva cachen. Är man riktigt klurig kan man ge sig på en "Mystery Cache" där man först måste lösa en gåta eller ett pussel för att få tag i koordinaterna. Men det finns mer, mycket mer olika cacher.

Vår tidiga elektriska spänning har nu mer förbytts mot ilsken desperation. Vi letar febrilt och äventyrshunden letar ännu intensivare. Var är den där fördömda skatten? Vi vill ju inte ge upp heller.

-Här är den, jublar Darling och drar fram en plastlåda från underjorden. Äventyrshunden är snabbt framme och nosar på det som vi har letat efter i snart en timme. Haha! Skam den som ger sig! Vi öppnar locket med förväntan om guld och gröna skogar, men hittar bara torra skogsattribut i form av några ekollon och lite annat smått och gott. Vi skriver i loggboken att vi hittat vår första cache och konstaterar att det bara är en miljon femhundra åttiotusen åtta hundra fjorton kvar att hitta i världen! Vi bestämmer oss för att inte ta med oss någon av skatterna, mest för att vi inte har något lika värdefullt att byta med, och vi vill ju inte bryta mot reglerna det första vi gör.

Skatter i olika former

Under fikapausen i den soliga gläntan inser vi att vi redan är beroende av denna högteknologiska skattjakt. Vi har redan börjat söka efter fler cacher via gps som ligger gömda i närheten. När chokladen landat i vår magar far vi vidare mot Hällefors kyrka för att leta reda på nästa skatt. Gps:en pekar mot en övergiven tranformatorstation. Det känns skumt och ser läskigt ut och jag är allmänt skeptisk. Jag tänker på det Sofia brukar säga om att det finns yxmördare med mörkerkikare på just såna här ställen som bara väntar på att hoppa på en när man minst anar det. Men är det skattjakt så är det. Jag tar ett djupt andetag och kryper in efter Darling. Mina ögon vänjer sig sakta vid mörkret. Jag hoppar högt när en duva flaxar upp alldeles intill mig. Hjärtat hamrar i bröstet medan mina ögon sveper över rostiga turbiner som slumrar i mörkret.

Läskig skattgömma

Fågelskit, plastpåsar, rostiga ölburkar, krossat glas och massor av plastlådor hittar vi, men ingen låda som är vår cache. Vi ger upp för den här gången, men vi har definitivt inte gett upp det här med geocaching. Vi retirerar till vår herrgårdssvit, för att ändå fira vår första hittade cache! Som reglerna säger skriver vi om våra upplevelser av cachen även på loggen på internet. Vi är segerrusiga och mycket nöjda med dagens jakt. Gott vin och god mat förgyller känslan av succé.


Högt skattat firande på Hellefors Herrgård

Från och med nu kommer hundpromenaderna få en helt ny dimension, för vi har redan lokaliserat flera skatter längs våra vanliga promenadstråk hemmavid. Tänk att det har funnits så många skatter i världen utan att jag registrerat det förut! Från och med nu kommer all vandring, klättring och mountainbiking  få en annan innebörd. Framtida resor som kommer att företas kommer kryddas med skattjakt. Det kommer finnas ett utmanande mål med ute-upplevelserna och resorna till nya spännande platser. Att resa är att nå ett mål, eller var det så att lyckan inte är målet utan resan dit...?!

3 kommentarer:

  1. Välkommen in i Geocachingens värld - och lite varning för det kan vara beroendeframkallande... Vi har nu sen i vintras inspirerat av dig kört våra egna vardagsäventyr, ofta med geocachingtema. Kolla gärna in vår blogg på http://teamvildmark.blogspot.com

    Tack för inspirationen!
    /Annika

    SvaraRadera
  2. Spännande!!

    Jag är helt säker på att yxmördaren hade snott skatten! Och så satt han och tittade på er och fnissade när ni letade.

    SvaraRadera
  3. Team Vildmark, ni håller fanan högt! Ni är ju proffs i geocachingens värld, där har jag mycket att lära! Vassego för inspirationen och tack för inspirationen tillbaka! :)

    Sofia, jag VET att yxmördaren gapflabbade i det tysta åt oss! :)

    SvaraRadera