Äventyr 10:2015 Så långt ifrån Pripps Blå-midsommar en kan komma

Vi tre, 52 adventures, Äventyrshunden och Paula,
hade gett sig fan på att vi skulle ut i skärgården.
Oavsett väder. Med kajaken.
Midsommar ska firas i skärgården. Punkt. 

Paddlingen blev kort och vi kom bara till
Stora killingholmen utanför Grinda.
Vi eldade som galningar för att hålla värmen
laga mat och torka skor.

Det blev mycket filosoferande under tarpen när regnet aldrig
slutade ösa ner.
Vi konstaterade att en aldrig lär sig.
Det är aldrig sådär Pripps Blå vackert på midsommar.
Det är kyla, regn och misär som gäller. Varje år. 

Vi gjorde ett tappert försök att utforska vår miniö
men vätan vann den matchen och vi gav snabbt upp
när skorna flödade över av vatten. 

Istället hamnade vi och Äventyrshunden  i klippstirret.

Regn eller inte, Hushållssysslorna måste skötas. 

För att lätta upp den grå stämningen paddlade vi till Grinda
för att delta i det tappra midsommarfirandet.
De stackars spelmännens instrument kommer inte kunna användas
på ett halvår innan de har torkat ut ordentligt. 

Vi tog ändå en långpromiss på Grinda i ösregnet.
Notera tjockvantarna trots juni månad. 

Sen paddlade vi tillbaka till vår ö.
Och ja, det regnade fortfarande. 

Vi försökte komma i midsommarstämning,
gjorde oss till och grillade lax med fetaostkräm,
toppad med risotto och spöregn. 

Sen sågade vi ved för att hålla värmen
och konstaterade att vi luktade illa.
Sent på midsommarnatten tog vi oss i kragen
och badade i det 11-gradiga vattnet. Hutter!
Det ska badas på midsommar! Punkt. 

Men se, sent på midsommardagen så kom solen ändå!
Vi passade på att torka kläder, tält, sovsäckar, Äventyrshundar...
För skorna fanns dock  ingen räddning. 

Paula tog en tupplur i solen på Stora sandön...

...medan Äventyrshunden och jag upptäckte ön
med de fina sandstränderna på!
Vilken pärla vi paddlade rakt på!
Lite Pripps Blå känsla fick vi allt. 

Först hade vi tänkt att paddla hem, men solen höll oss kvar en natt till.
Vi hittade en äventyrsö där våra tält fick plats bland soptunnorna.

Länge funderade vi om vi skulle våga klättra upp
i den väldigt höga höghöjdsbanan.
Men förnuftet fick bestämma till sist
och vi lät bli. 

Söndagens paddling blev äntligen sådär som en vill att de ska vara.
Bleke på havet och med sol i nyllet.
Närmare än så kom vi inte vår Pripss Blå midsommar.