Det här med sport

Jag önskar att alla någon gång fick uppleva ett stort sportevenemang egentligen i vilken sport som helst. För det är sådan otroligt härlig och spontan glädje när en hel arena kokar när hemmalaget kliver ut i rampljuset. Det är något som alla borde få vara med om någon gång.

Jag kommer aldrig glömma när jag och Lillasyster var på FriidrottsEM 2006 i Göteborg.
Johan Wissman hade mirukalöst hade tagit sig till final i 200 meter. Ingen hade väl direkt väntat sig det, men Ullevi var fullsatt och laddat till max.
Löparna står och preppar vid starten. Från ingenstans börjar hela Ullevi skandera: "Johan, klapp, klapp, Johan" Och det bara fortsätter, ingen vill sluta. Starten får tas om för att arenan inte kan vara tyst. Så mäktigt! Och det enda jag tänkte på att nu kommer Johan "svenska" ur och snubbla sig genom loppet. Löparna ställer sig i startblocken och äntligen tystnar arenan. Det blir helt knäpptyst. Fantastiskt hur så många människor kan vara så tysta samtidigt!?! När startskottet går EXPLODERAR arenan av jubel. Johan skjuter iväg ur startblocken som en gasell jagad av ett lejon. I kurvan ut på raksträckan inser vi i publiken att Johan ligger på medaljplats! Man kan tro att jublet var på max, men så var det inte. Jublet ökar i styrka och vi alla hjälps åt att skrika in Johan på en silverplats! Det KOOOOOKAR i arenan och alla kramar om varann, skitsamma om man känner varann eller inte! En sån euforisk känsla har jag sällan varit med om!
Jag kan fortfarande få gåshud och glädjetårar i ögonen när jag tänker på det här ögonblicket. Och det känns som om det var igår.

Sport ger härliga känslor! 

PS. Helgens stora sportevenemang gav ungefär likartade känslor, men mer om det i ett annat inlägg....

Lugnet efter regnet

Jag gillar när det regnar, det är mysigt. (Inte om det regnar in genom balkongdörren dock...) Men det är också mysigt precis när det slutar regna för då är naturen så stilla. Det känns som om den behöver tid att vakna på nytt..

Dax att vakna, det har slutat regna nu! 

Strykning i planeringen...

Jag är en tidsoptimist av stor rang. Jag tror alltid att jag ska hinna så mycket mer än vad jag gör. Det beror också på att jag vill göra så mycket roliga saker.... Men nu har jag tagit ett moget och en smula vuxet beslut att stryka min skidtur i Jämtlandstriangeln i slutet på april... Det går liksom inte ihop sig med Fröken Ur. Trist, men ibland måste man vara realist också... Den får stå kvar på "äventyr-att-göra"-listan ett tag till...
Kanske är bra, då har jag mer att längta efter! :)

Diagnostiserad

Japp, då har jag äntligen fått ett svar på vad jag lider av: Prokrastinering
Det vill säga jag är grymt bra på att alltid skjuta upp allt till sista sekunden. Men vissa hävdar att det går att utnyttja denna talang och göra någon slags struktur av det.... Ja, inte vet jag...
Något jag däremot vet är att jag som vanligt har lite allmän panik över att hela tiden ligga efter i planeringen...

Smidig cykeldeal

Jamen, då har man blivit med ny mountainbike då! Min kompis Björn köpte ny hoj förra året, men gjorde misstaget att spatsera i cykelaffärer såhär på vårkanten och drabbades av ett våldsamt habegär till en ny kärra. Varpå förslaget dök upp att jag skulle köpa hans gamla räjser-åk så han fick en anledning att tjacka en ny i år igen. Så därför åkte jag till Järva-fältet och provcyklade i en halvtimme genom spöregnet och leran och blev kär direkt. Slog till där och då i skogen. Men det allra bästa med den här dealen är att det även ingår serverad trerättersmiddag varje tisdag så länge jag lever! Eller? Så uppfattade jag det hela iallafall.... :)

Dessutom lyckades jag bocka av ett till naturreservat! 

Kommenterat

Det har framkommit att det har varit lite bökigt att kommentera på bloggen.... Jag har pillat lite på inställningarna och nu hoppas jag att problemet ska vara löst... Så nu ska det förhoppningsvis bara vara att kommentera av bara sjutton! :)

Äventyr 2012:5 Regnet i Åre

Prognosen ser inte bra ut för helgen. Det ska mest regna. Hela tiden. Faktiskt inte en tillstymmelse till sol någonstans. Det som skulle bli en repris av förra årets magiska bröllopsvecka, ser ut att rinna bort med snön längs fjällets geggiga sidor. Men bara att få komma till Chateaux Anna och bli ompysslad är värt resan hit.

Ändå ett hyfsat glatt gäng...

Bröllopsparet och några av gästerna som var med på bröllopskollot förra året är här även i år. Vi gör ett tappert försök att skida i spöregnet. Men när regnet börjar rinna innanför långkalsongerna och flatljuset minimerar sikten till endast 3,5 cm framför skidspetsarna så dämpas skidsuget något. En lunch hos Bobbo på Hyddan gör sitt bästa för att pigga upp gänget, men efter bara ett blött åk till så blir det våffelmys på Tottvägen. Det är ju ändå trots allt snart våffeldagen, och sånt måste ju firas!

Eftersom regnet står som spön i backen även på lördagen börjar vi lugnt med långfrukost på Åre Bageri. En tradition som lever kvar sen min tid som skibum i Åre på sent 90-tal.

Väl värt varenda krona! 

Efter alldeles för många frallor i magen bestämmer vi oss ändå för att göra ett försök i backen, för nu duggar det ju faktiskt bara. Vi skidar med Anna som trots att hon är gravid i åttonde månaden åker ifrån oss så att det sjunger om det.

Det är hårt att bli ifrånåkt av Anna...!

När till och med VM8:an stänger på grund av hård vind (full storm!) ger vi upp, det är liksom inget kul att åka. Till och med äventyrerskan medger att det inte är något vidare skoj att vara ute just nu. Men något som däremot är glädjande är att åkningen känns bättre än förra året. Det var ju lite svajigt då och då, men foten verkar ha repat sig i telemarkssvängen.

Middag på Liten Krog får kompensera för den uteblivna åkningen. Dackan förgyller vår kväll lite extra, och det känns verkligen inte som om det var 7 år sedan vi sågs sist!

Men söndagen då, sista chansen. Jorå, vi skådar solen! Äntligen! Den som väntar på något gott väntar aldrig där länge. Det är manchester i backen och slalomskidor under fötterna. Åre är ändå himla bra ändå!

Skidåkning gör mig glad! 

Det är konstigt det här med Åre. Det kan vara skit, regn och allmänt sunk, men ändå så saknar jag stället sekunden jag lämnar byn. Jag vet inte vad det är, Åre har någon slags själ. En själ som omfamnar en och håller en kvar i ett kärleksaktigt grepp. Åre är är alltid Åre. Punkt.