söndag 8 april 2012

Äventyr 2012:5 Regnet i Åre

Prognosen ser inte bra ut för helgen. Det ska mest regna. Hela tiden. Faktiskt inte en tillstymmelse till sol någonstans. Det som skulle bli en repris av förra årets magiska bröllopsvecka, ser ut att rinna bort med snön längs fjällets geggiga sidor. Men bara att få komma till Chateaux Anna och bli ompysslad är värt resan hit.

Ändå ett hyfsat glatt gäng...

Bröllopsparet och några av gästerna som var med på bröllopskollot förra året är här även i år. Vi gör ett tappert försök att skida i spöregnet. Men när regnet börjar rinna innanför långkalsongerna och flatljuset minimerar sikten till endast 3,5 cm framför skidspetsarna så dämpas skidsuget något. En lunch hos Bobbo på Hyddan gör sitt bästa för att pigga upp gänget, men efter bara ett blött åk till så blir det våffelmys på Tottvägen. Det är ju ändå trots allt snart våffeldagen, och sånt måste ju firas!

Eftersom regnet står som spön i backen även på lördagen börjar vi lugnt med långfrukost på Åre Bageri. En tradition som lever kvar sen min tid som skibum i Åre på sent 90-tal.

Väl värt varenda krona! 

Efter alldeles för många frallor i magen bestämmer vi oss ändå för att göra ett försök i backen, för nu duggar det ju faktiskt bara. Vi skidar med Anna som trots att hon är gravid i åttonde månaden åker ifrån oss så att det sjunger om det.

Det är hårt att bli ifrånåkt av Anna...!

När till och med VM8:an stänger på grund av hård vind (full storm!) ger vi upp, det är liksom inget kul att åka. Till och med äventyrerskan medger att det inte är något vidare skoj att vara ute just nu. Men något som däremot är glädjande är att åkningen känns bättre än förra året. Det var ju lite svajigt då och då, men foten verkar ha repat sig i telemarkssvängen.

Middag på Liten Krog får kompensera för den uteblivna åkningen. Dackan förgyller vår kväll lite extra, och det känns verkligen inte som om det var 7 år sedan vi sågs sist!

Men söndagen då, sista chansen. Jorå, vi skådar solen! Äntligen! Den som väntar på något gott väntar aldrig där länge. Det är manchester i backen och slalomskidor under fötterna. Åre är ändå himla bra ändå!

Skidåkning gör mig glad! 

Det är konstigt det här med Åre. Det kan vara skit, regn och allmänt sunk, men ändå så saknar jag stället sekunden jag lämnar byn. Jag vet inte vad det är, Åre har någon slags själ. En själ som omfamnar en och håller en kvar i ett kärleksaktigt grepp. Åre är är alltid Åre. Punkt.

2 kommentarer:

  1. Så sant som du sagt det. Sitter på Sthlm central på väg hem från just Åre och jag saknar det redan. Hade även förmånen att hinna med en fika m härliga Anna på Bahnhof. Kul och inspirerande att läsa din blogg. :)

    SvaraRadera
  2. Som sagt, Åre gör något med en! :) Kul att du gillar bloggen! :)

    SvaraRadera