Brudgummen gör bruden knäsvag med sina telis-svängar... |
Simon guidar till Åres fluffigaste puder |
Jag och min nyfunne vän Nadine (som tillhör den galnaste men roligaste familj jag någonsin träffat) hade turen att få åka med Chateaux Annas personliga och lokala guide. Så vi fick troligen det bästa av kakan som Åre hade att erbjuda denna dag. Lite hiking blev det, men det var såååååå värt det på vägen ner när superlätta och stora mängder av snö svepte som en våg upp över benen och magen. Jag kan inte förstå hur en så egentligen enkel och banal företeelse kan få hela kroppens alla endorfiner att kick-starta på en och samma gång...?! Jag ville bara åka mer och mer. Tillsammans stretchade vi ut tidsgränsen till max innan vi vände skidspetsarna mot vår gata för att åtminstonde hinna kamma håret och raggarduscha innan bröllopet.
Nadine på väg upp för att ta del av det fina pudret på vägen ner |
Med andan i halsen och det svettiga understället fortfarande på under klänningen sladdar jag in vid Åre Gamla kyrka bara någon minut före brudparet. Den redan perfekta dagen fortsätter och även här vid kyrkan kunde man skåda Åres bredaste leenden. Sveriges sötaste par, och mina bästa vänner, gifter sig och det är så vackert att jag har gråtit bort det mesta av mascaran innan brudparet ens har hunnit fram till altaret. Jag gråter inte mindre heller när Chateaux Anna med tvillingsyster Marie sjunger och spelar dragspel så hela kyrkan värms upp.
Kvällen fortsätter sedan med den roligaste bröllopsfesten som någonsin kommer att upplevas i Åredalen.
Dagen efter tillhandahåller även den magnifik puder-åkning av världsklass. Undertecknads reaktionsförmåga är dock inte i närheten av världsklass efter bröllopsfesten, men trots det så lyckas jag få till några riktigt sköna åk i Åres hemliga skogsrännor.
En veckas intensiv koncentration för att hitta tillbaka till telis-åkningen efter fotleds-brottet har satt sina spår. Socialiserande till långt in på nätterna och konstant mjölksyra i låren samt en hejdundrandes bröllopsfest bidrar också till att söndagen startas med en känsla av att ha blivit överkörd av en ångvält. Kroppen är sliten, men mycket nöjd.
Med nöd och näppe lyckas jag hasa mig runt 5 km-spåret i Åre Björnens längdcenter. Det hade nog gått fortare att krypa runt, men nu är det ett Vasalopp som ska åkas snart. Tur att fjällskogen som omger mig erbjuder ögongodis i form av ett nästan mystiskt snö-landskap.
Mystisk skog i längdspåret, där det när som helst kan dyka upp en liten tomtenisse kanske? |
Det är bara att konstatera att denna vecka inte riktigt blev som jag tänkt. Jag hade ju planer på att göra toppturer vid Storulvån och ta turskidorna till Blåhammaren. Jag skulle träna längd varje kväll i Åre Björnen. Men så blev det inte... Det blev bättre! Jag har träffat massor av underbara människor, åkt puder i Åre och fått uppleva mina bästa vänners bröllop. Jag kan inte begära mer än så. Jag har fått vara med om ett mirakel i Åre.
Vackert så det förslår.. |
Ja, det var en undrens vecka i Åredalen v6! Chateuax Anna med personal hälsar att det blev väldigt tomt i "slottet" och Åredalen efter att bloggarinnan med sällskap (d v s kollogästerna på Tottens byväg) letade sig hemåt. Vi hoppas att vi snart får besök igen! KRAM
SvaraRaderaBloggarinnan längtar tillbaka till slottet och har långtgångna planer att dyka upp någon gång i mars.... :)
SvaraRadera