måndag 16 april 2012

Det här med sport

Jag önskar att alla någon gång fick uppleva ett stort sportevenemang egentligen i vilken sport som helst. För det är sådan otroligt härlig och spontan glädje när en hel arena kokar när hemmalaget kliver ut i rampljuset. Det är något som alla borde få vara med om någon gång.

Jag kommer aldrig glömma när jag och Lillasyster var på FriidrottsEM 2006 i Göteborg.
Johan Wissman hade mirukalöst hade tagit sig till final i 200 meter. Ingen hade väl direkt väntat sig det, men Ullevi var fullsatt och laddat till max.
Löparna står och preppar vid starten. Från ingenstans börjar hela Ullevi skandera: "Johan, klapp, klapp, Johan" Och det bara fortsätter, ingen vill sluta. Starten får tas om för att arenan inte kan vara tyst. Så mäktigt! Och det enda jag tänkte på att nu kommer Johan "svenska" ur och snubbla sig genom loppet. Löparna ställer sig i startblocken och äntligen tystnar arenan. Det blir helt knäpptyst. Fantastiskt hur så många människor kan vara så tysta samtidigt!?! När startskottet går EXPLODERAR arenan av jubel. Johan skjuter iväg ur startblocken som en gasell jagad av ett lejon. I kurvan ut på raksträckan inser vi i publiken att Johan ligger på medaljplats! Man kan tro att jublet var på max, men så var det inte. Jublet ökar i styrka och vi alla hjälps åt att skrika in Johan på en silverplats! Det KOOOOOKAR i arenan och alla kramar om varann, skitsamma om man känner varann eller inte! En sån euforisk känsla har jag sällan varit med om!
Jag kan fortfarande få gåshud och glädjetårar i ögonen när jag tänker på det här ögonblicket. Och det känns som om det var igår.

Sport ger härliga känslor! 

PS. Helgens stora sportevenemang gav ungefär likartade känslor, men mer om det i ett annat inlägg....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar