söndag 8 april 2012

Äventyr 2012:4 Köpenhamn på danska

Lillasyster har bott i Köpenhamn snart ett halvår utan att jag fått mitt sorgliga arsle att parkera på hennes soffa. Men det ska det bli ändring på nu. Jag sitter och halvsover på flyget på väg till Köpenhamn, bara två timmar försenad och förskräckligt hungrig. Lillasyster har bokat bord på lovordat italiensk restaurang, och det är det jag längtar hett efter just nu. Faktum är att Lillasyster har planerat hela helgen. Jag har bara lämnat några enkla önskningar på vad jag vill pyssla med under helgen; Äta gott, röra på mig, bli inspirerad av danskarnas känsla för design, dricka chai och kanske lite dans sådär på lördagkvällen...

Första önskningen infrias redan när jag landat, italienaren är sagolikt god och maten bara smälter i munnen. Med fulla magar promenixar jag och Lillasyster sedan hemåt genom ett fiskluktande Köpenhamn mot "hotellet", det vill säga Lillasysters lägenhet som hon delar med Solveig, Siv, Sixten, Solveig och de andra silverfiskarna. Kvällen slutar med att Lillasyster och jag fnittrar oss genom natten till gryningen. Vi har ju inte setts på flera månader och det finns en hel del som måste analyseras, diskuteras, skvallras, återberättas och asflabbas åt!

Lördagen är grå men vi trotsar diset och beger oss mot Ströget för design-shopping. Lillasyster letar tråd, tyg och spets som vanligt medan jag spanar efter danska design-idéer till den egna lyan hemma i Sverige. De kan det här med design, danskarna, och det sätter fart på kreativiteten i min lilla hjärna.

Vi och några danskar på Ströget

Något annat de kan, danskarna, är att trängas på Ströget en lördagseftermiddag. Vi ger till slut upp och tar dagens tredje chai-fika på Lagkagehuset. Dagen blir snabbt kväll när man pratar viktigt strunt med Lillasyster, och det är dags att ta sig till kvällens dansföreställning i de gamla Carlsberg-bryggeriet. Men först hänga lite i konstinstallationerna utanför.

Man borde leka mera jämt! 

Söndagen är lika grå som lördagen och Lillasyster måste jobba. Men hon har planerat min dag noga. Jag får låna hennes cykel och får order att bege mig till Valbyparken och leta efter sandstranden som ska finnas där. Det är skönt att glida fram på hojen och göra det som många Köpenhamnare gör en sån här dag.

På rull i Köpenhamn

Jag cyklar och cyklar, säkert flera mil. Jag letar och letar efter stranden, men hittar mest havet.


Havet mitt i stan

Lagom till det börjar regna så vänder jag tillbaka, utan att hitta någon strand. Men vad gör det, jag har cyklat längs havet i två timmar och bara njutit att vara ledig. Lillasyster bjuder på chai och vi går på bio för att se ännu mera dans. Den här gången blir det Pina, och jag blir totalt hänförd. Så vackert!

Koreograf: Pina
(Bil lånad från Pinas hemsida)

Innan jag åker hem  gör jag studiebesök i Lillasysters studio där hon har suttit i ett halvår och sytt miljontals med små stygn. Knåpat och knepat ihop historiska dräkter under Sten-Martins guidning.

Sy, sy, sy...

Det är trevligt att få se Köpenhamn ur en annan synvinkel än just det uppenbara turist-måste-se-sakerna. Det är få förunnat att ha en privat guide så som jag haft. Jag tackar Lillasyster och saknar henne sekunden efter vi skiljs utanför vårt nyblivna stammis-fik, där de säljer Danmarks godaste chai!

(Något jag däremot inte kommer sakna är "The shower from Hell!....)

Japp, det är en dusch detta också,
tro det eller ej...
Även om det mesta vattnet hamnade i hallen..?! 

torsdag 5 april 2012

Glad påsk!

Glad påsk önskar Äventyrshunden och 52 adventures!

Det här med kartor

Sådär då har man skrivit klart en text till tidningen Paddling.... Men för att det skulle bli rätt var jag tvungen att ta fram sjökortet för att se var jag egentligen paddlade förra året... Och då började genast drömmar-nerverna rycka och planerar-tagen satte igång.. Det är något med kartor som gör det där med mig... Nya paddeldrömmar sätts på äventyr-att-göra-listan...! Kul!

onsdag 4 april 2012

Första naturreservatet för i år

Check, då har man besökt första naturreservatet för i år!

Min firande-promiss runt sjön idag fick bonus! 

Undrar hur många naturreservat det blir i år som besöks? Är du också med i naturreservatsjakten? Är du lika ambitiös som Eva-Marie som satsar på 52 i år också?

Det här med att fira...

... när saker och ting går vägen, det är inte jag så bra på. Jag bara springer vidare till nästa grej, nästa projekt liksom. Och när jag väl firar så är det inte så traditionsenligt med champagne, brakfest och balklänning.
Nix, sån är inte jag.

Jag småfirade lite idag att jag överlevde gårdagen. Jag och äventyrshunden stannade till på vägen hem vid en glittrande sjö för att njuta av solskenet och att våren verkar ha kommit trots allt. Så firar jag. Det är ganska trevligt....

Kvalitétstid

Hur firar du dina segrar i livet?

Kölhalad

Jamen, då har man en teknologie licentiat-examen i Datavetenskap med inriktning på Människa-Dator-Interaktion! Herregud, vad fancy-banancy det lät då. Egentligen handlar det om att jag vet lite om hur man styr tåg, eller snarare om människorna som styr tåg.... Men för att komma dit var jag tvungen att bli kölhalad först.

Gårdagen var dagen som jag gått och väntat på OCH fasat för i snart ett halvårs tid. Om jag var nervös inför föreläsningen på Vildmarksmässan, så var det en lätt klapp på njurarna jämfört med att försvara sin licentiat-avhandling. Alltså själva presentationen var jag inte skakig över, utan det var mer opponentens svåra frågor som jag darrade inför. Jag har haft mardrömmar om att jag står där som ett fån inför publiken och inte kan svara på den enklaste vetenskapliga fråga som jag borde ha lärt mig i redan i första klass. Att där och då skulle jag avslöjas som den stora bluff  jag är....

Här står jag och  funderar ut något klyftigt svar
på en klurig fråga jag just fått...
Inte ser jag så värst smart ut väl med blommorna i skrevet?

Hur gick det då? Jo, först blev jag överkörd av en asfaltsvält för att sedan pressas genom en mangel som ett urtvättat lakan.När jag kom ut på andra sidan med endast andan i behåll blev jag sågad vid fotknölarna och publiken fick sopa ihop delarna av mitt trasiga jag och hälla ner dem i soptunnan.

Varför ser opponenten så bitter ut?
Och vad är det jag egentligen försöker säga? 

Nääääe, nu ljög jag. Jag överlevde och det blev en ganska intressant diskussion även om jag stakade och hackade mig på några frågor. Kommer förmodligen få skäll från min handledare för att jag svarade lite galet ibland. Men va fan, jag fick ju äta tåg-tårta sen. Och det var det ju värt!

Jag kan nu se ljuset i tunneln! 

Och inte nog med att jag fick tåg-tårta, jag fick även löneförhöjning! Så nu blir det mer pengar i äventyrskassan! Extravaganta äventyr är numera min melodi.... Eeeeeh.... Pengarna räckte iallafall till tjusig middag med min käraste IT-tekniker på Lingon i Uppsala. Vi lyxade även med en stilla vårpromenad längs Fyrisån utan något som helst prat om saker som borde tas tag i. Bara mys...

Mys i Uppsala

Spontanäventyr!

Det har ju inte bloggats så värst vidare frekvent om just äventyr på den här bloggen på ett tag, men lugn i bussen, det ligger två inlägg på lut om både Köpenhamn-helgen och Åre-helgen. Jag ska bara jaga ifatt min kreativa ådra  först så ska jag nog lyckas knåpa ihop något läsvärt...

Men tills dess, i måndags så blev det ett spontanäventyr! Tadaa!
På lunchen var jag på uppdrag och hämtade en tårta på södra sidan om den stora staden. På vägen hem fick jag ett crazy (!?)  infall och tog jag en annan väg än den jag brukar ta och vips så dök Siggesta Gård upp. Egentligen körde jag förbi, men såg i ögonvrån en skylt om vandringsled.... Tvärnit på äventyrsbilen (som på senare tid mest varit transport-av-småfet-äventyrerska-till-jobbet-fordon) för att undersöka saken. Diesel var genast med på noterna och gick in i sitt alter ego direkt.

Tamejtusan, en vandringsled.
Den måste undersökas! 

Nyfikenheten bubblar ur båda mina och äventyrshundens öron när jag sticker ner handen (inte skägget) i brevlådan för att fiska upp en karta.

Ingen risk att gå vilse.
Inte ens för en äventyrerska
med Sveriges sämsta lokalsinne....

Leden kilar över ängar där solens strålar slickar det torra gräset, för att sedan smita vidare över Roslagsklippor längs havet. Spänger bär oss tryggt över frusna träskmarker. Mörka moln i väster. Vidare in i skogen följer vi pliktskyldigt leden. Röda små stugor med anor från 1600-talet kikar fram mellan glesa tallar. Haglet trummar mot jackans huva. Glada fötter och tassar skuttar över hala träbroar. Blåsipporna bugar sig för det luddiga vår-regnet.

Äventyrs-strapatser i ombytligt aprilväder

Vi följer rådjurens spår djupare in i skogen och jag studerar nyfiket de skyltar som beskriver trakten vi vandrar i.

-Intressant, säger jag till Äventyrshunden när jag läser om att skogen vi står i just nu var åkermark under andra världskriget, han ser ut att nicka underfundigt till svar och återgår sedan till att undersöka myrstacken.

Efter bara några kilometers vandring är vi tillbaka där vi började. Men med en helt annan energi än vid starten. Upplyft av äventyrets makt känns alla vardagsbördor mycket lättare att bära.

På Siggesta Gård finns mycket mer än bara vandring!
Till exempel äventyrsgolf och skogshinderbana! 

Tänk vad lite nyfikenhet kan göra med vardagen...! När var du på spontanäventyr senast?