Då var fjällen bokat!

Äntligen! Jag vet att vi var ute i sista sekunden och att få plats någonstans i en fjällstuga över jul skulle bli svårt, kanske till och med omöjligt. Men efter idogt detektivarbete har vi nu hittat ett litet furu-inferno i Funäsdalsfjällen som hade ett acceptabelt pris som inte kommer ruinera oss. Så det är där ni hittar mig och familjen över julveckan. Fast just nu känns det obefogat att åka så långt när det är så mycket snö här hemma!

Tur.....

.....att det här inte är vår enda väg ut!

På topptur...

...ska man inte följa i någon annans spår. För du vet aldrig om den personen tog sig ned helskinnad eller inte. Körde han eller hon ut för ett stup? Då är det inte så smart om du tar samma väg...

Kanske inte så bra att åka skidor här??

Idag har vi kommit till vad jag har med mig när jag går på topptur i fjällen vintertid. Passar väl bra in nu när snön har täckt över lervällingen som rådde för någon vecka sedan.

Självklart har jag med mig matsäck och basutrustningen, men utöver det har jag också:

Stighudar, blir svårt annars att ta sig upp på fjället.

Hälhöjare, numera sitter de fast i telemarksbindningen så jag behöver bara fälla upp dem så sparar jag på knäna i branta uppförsbackar.

Lavinsond, en hopfällbar som blir riktigt lång när den vecklas ut.

Spade, jag har en i plåt som jag hoppas ska tåla att jag skyfflar tung lavinsnö när min bästa kompis behöver komma ut snabbt ur lavinmassorna. (Må det aldrig hända...)

Tranciever,  just min är från tidig stenålder, men jag vet hur den funkar och jag kan använda den och det kanske är viktigare än att ha den senaste tekniken och inte ha en aning om hur den ska brukas??

Lavinsäkerhetsgrejer är A och O att ha med sig på fjället, men det är också av stor vikt att du vet hur du ska använda grejerna du släpar på om lavinen skulle nosa dig i hälarna. Vet du inte det, tycker jag du ska gå en kurs i ämnet. Guiderna i Abisko kan sin sak och där har du även schysst off-pist som faktiskt mestadels är liftburen om du vill värma upp kroppen och knoppen först. Det är lika viktigt att dina kompisar också vet hur de ska hantera situationen om du hamnar underst. Så ta reda på det innan ni drar iväg! Lika vettigt är det att hålla kunskaperna up to date, så repetera oftare än du tror.

Hjälm, behöver inte ens motivera den här punkten tycker jag..

Googles, jäkligt skönt när det blåser småspik och nubb på fjället.

Ryggskydd och knäskydd, eftersom jag åker telis så är knäskydd ett måste och ryggskyddet får hänga med det också!

Tunna och tjocka vantar, de tunnare när jag går uppför för att jag blir så galet varm och de tjocka när jag pausar eller ska åka nerför då jag behöver mer värme på händerna.

Tunn och tjock jacka, samma princip som ovan, tunn jacka så att jag inte blir mer svettig än nödvändigt uppför och sedan en varm dunjacka att dra på i pauserna.

Jag kollar ett extra varv att jag har med mig skavsårstejp i första-förbands-lådan, och allra helst tejpar jag fötterna INNAN jag börjar turen där jag vet att jag brukar få skavsår.

Jag går helst på telemarksskidor för jag tycker det är lättast att släpa på uppför och skönast att åka på nedför. Teleskopstavarna gör att jag kan justera längden på dem beroende på om jag går på skrå eller om jag är på väg upp eller ner.

Ibland om turen kräver det så är rep och stegjärn av godo att ha med.

Det är också viktigt att du kollar av snölagren när du är på väg upp, och gå gärna upp där du tänker åka ner sedan om det är möjligt. Så vet du hur snölagren ser ut. Åk inte alla på samma gång, ha uppsikt på varann och använd ert sunda förnuft i vägvalen så kommer ni få en kanontur!

Topptur på Nya Zealand sommaren 2008

Tycker du att jag glömt något väsentligt? Dela gärna med dig isåfall!

Att följa i någon annans spår

Idag på lunchpromenaden bestämde jag och Äventyrshunden oss för
att lämna de invanda promenadvägarna som vi oftast hamnar på.

Istället följde vi efter någon annans spår
för att se var de skulle leda oss.

Spåren tog oss rakt över en naturlig utställning
om snöns fantastiska tillstånd.

Människospåren försvann plötsligt
och vi kom på oss själva med att följa spåren
efter ett djur istället.

Det måste vara ett väldigt vigt djur vi följde
för spåren skuttade uppför ett isfall.
Men Äventyrshunden och jag är inte dem som ger sig i första taget
så vi klättrade upp för isfallet.
Äventyrshunden klättrade förmodligen lika vigt som djuret vi följde,
medan jag inte tog mig upp fullt lika graciöst. 

Men det var värt att klänga i isfallet för att få se utsikten från toppen!
Och vips hade vi fått oss ett  miniäventyr bara sådär,
 på en helt vanligt lunchpromenad.  

Nu ska jag gå ut!

Vem kan motstå det här?
Foto: Tomas Almbo

Vila i rörelse?

Kan man göra det? Jo, jag tror på det. En av mina grannar har tagit fasta på det iallafall och kommer i vinter att anordna en resa med just det temat. I mitten på februari drar de till Spaninens sydkust Nerja och vandrar, yogar och coachar dig om du vill. Är du sugen på att hänga med hittar du mer information här.
Jag kanske hänger på, ska du?

Men man blir ju nyfiken!

Snyggare teaser än så här blir det nog knappast..... Och så blir jag nyfiken på själva filmen!! Blir inte ni?