Idag på lunchpromenaden bestämde jag och Äventyrshunden oss för att lämna de invanda promenadvägarna som vi oftast hamnar på. |
Istället följde vi efter någon annans spår för att se var de skulle leda oss. |
Spåren tog oss rakt över en naturlig utställning om snöns fantastiska tillstånd. |
Människospåren försvann plötsligt och vi kom på oss själva med att följa spåren efter ett djur istället. |
Men det var värt att klänga i isfallet för att få se utsikten från toppen! Och vips hade vi fått oss ett miniäventyr bara sådär, på en helt vanligt lunchpromenad. |
Härligt! Men jag tycker att det är lite orättvist att ni har så mycket snö där nere när vi i Örnsköldsvik endast har så att gräsmattan inte syns!!!
SvaraRaderaJaså!?! Det brukar ju vara tvärtom! Men lugn, det kommer nog snö till er också! :)
SvaraRaderaMen vilken härlig lunchpromenad :o) Ann och jag var ute och gick vid Ullnabacken igår eftermiddag och helt plötsligt så var vi inne på Roslagsleden. Så då pratade vi om dig och din bok (som vi snart vill läsa) och dina strapatser på Roslagsleden. Den här biten var rätt oländig den med. Fram för parollen : Mer folk på Roslagsleden , så kanske den blir mer framkomlig.
SvaraRaderaVad kul att ni hittade förbindelseleden mellan Roslagsleden och Blå leden intill Ullnabacken. JAg cyklade den i höstas och den var riktigt dåligt underhållen, fick punka vid ett skräpupplag och vadade genom knädjupt isvatten ibland. Men utsikten är det inget fel på! Boken kommer i mars, så håll ut! Hälsa Ann!
RaderaVilken härlig utsikt!
SvaraRaderaUtsikten var väl värd att kämpa för! :)
Radera