Äventyr 2014:10 Service i Söderhamns skärgård

På väg hem från den norrländska prärien
blev det en miniroadtrip med stopp på Höga kusten.... 

...där naturen alltid slår en med häpnad. 

I Söderhamn tog vi turistbåten Hulda till Storjungfrun.
Färden ut till ön var i klass med den till Gotska Sandön,
dvs väldigt guppig.
Äventyrshunden flög någon meter upp i luften i vågdalarna.
Kapten Per och Sven-Arne levererade dock
förstklassig service och kom med tips och råd om sin kära hemtrakt.
Det byttes telefonnummer och Sven-Arne lovade
att de inte han kan fixa kan hans kusin ordna.
Som turist i Söderhamns skärgård är det inte långt till anpassad service!

På Storjungfrun var inte servicen sämre.
Trots att den är obemannad på personal
så mottogs jag väl av Tina med familj
som visade mig bästa tältplatserna och var väldigt måna om att
jag hade allt jag behövde.
De bjöd in mig att se på VM-finalen i fotboll om jag fick tråkigt i tältet.
Tina är ättling till de estländska bröder som bodde på ön förr
som livnärde sig på sprit-och människosmuggling under andra världskriget.
När kriget var slut var det fisket som gav inkomster. 

Jag vandrade stigen över ön till Toppatall,
den strand som skulle vara fin att tälta på enligt Tina.
Men jag fick se upp var jag satte fötterna
för stigen var översållad med paddor. 

På västra sidan hittade jag en finfin tältplats,
precis där Tina sagt att det skulle vara.
I Söderhamns skärgård hittar man sandstränderna
på västra sidan av öarna, stenbumlingarna på östra och
hällarna på norra sidan.
På södersidor kan det vara lite vad som helst. 

När jag lagade middag med glittrande hav som utsikt
kom Tina och hennes make springandes förbi.
De ville bara se att jag hade hittat en bra plats att tälta på.
Vänligt eller hur?! 

Efter middagen gick jag och Äventyrshunden
runt ön längs de markerade stigarna.
De var inga problem att hitta....

Storjungfrun är en del av en rullstensås,
så emellanåt var det lite knöggligt att vandra. 

På norra sidan hittade vi ett litet kapell.
Nästa söndag skulle det vara gudstjänst tydligen...

Och en fyr hittade vi också.
Nästa söndag skulle det vara fyrvisning.
Verkar som om jag kom fel söndag....

Men sen drog åskvädret in över ön och det var dags att gå tillbaka till tältet. 

Fast först stannade vi till i en godisbod som var öppen! 

Regnet öste ner och det blev becksvart i skogen på nolltid.
Åskan svor och levde om och Äventyrshunden blev rädd.
Jag fick bära honom på axlarna när han inte ville gå längre. 

Tillbaka i tältet tyckte Diesel att han skulle få ligga i sovsäcken
för han hade dragit på sig magsjuka när han under middagen hade rensat
eldstaden på ruttna grillrester.
Det blev en jobbig natt med ett ständigt springande ut och in i tältet
i fullt ösregn med spyande och ynklig hund. 

Men dagen efter sken solen igen.
Jag badade och Diesel vilade sig i form efter nattens kräksjuka. 

Diesel skippade morgonmålet,
men jag var hungrig och lagade frukost.
Eftersom matkärlen inte räckte till
fick jag blanda mjölk i plastpåse
och förvälla havregrynen i en av
Diesels (oanvända) bajspåsar.
Nöden har ingen lag. 

Solen sken och jag passade på att torka
alla dyngblöta kläder sen gårdagen. 

Sen liftade vi tillbaka till fastlandet med sopbåten.
Personalen som hade varit och hämtat sopor i Norrhamn berättade att
Tina med familj hade varit oroliga för mig under nattens hällregn.
Så trevligt med denna mänskliga omtanke! 

Kapten Bengt och Sven-Arne berättade historier om öarna omkring
och jag blir sugen på att besöka detta vackra område igen.
Jo, hit måste jag komma tillbaka.
Jag kan ju bara ringa Sven-Arne eller hans kusin så
kirrar det min resa på bästa sätt!
Service a la Söderhamn!