Min typ av medicin!!

Expedition 52: Lyckan är kort...

Så var vi tillbaka där Expeditionen började. Med otur.
Jag fick lite blodad tand förra veckan då paddlingen var så himla härlig och jag tänkte att nu har turen vänt med den här expeditionen! Så jag tänkte, äh jag tar en etapp till! Jobba kan jag ju göra sen...

Så jag begav mig in mot Stockholm för att paddla in i Mälaren mot Uppsala.

Men då blev det motvind från helvetet. Så klart. Enmetersvågor och jag kröp fram fast jag paddlade för fulla muggar. Jag blev nästan överkörd av Birka Princess och fick kryssa mellan andra finlandsfärjor med fara för eget liv. Vågorna sköljde över kajaken och både jag och Äventyrshunden var dyngsura. Jag fick ibland hålla i honom för att han inte skulle halka av kajaken med vågen som slog över.
Det var ingen njutning, det var en kamp. En plåga. Och så vill jag inte ha det när jag är på expedition. Äventyrshunden var dock en klippa och parerade så gott han kunde.

Men efter att ha kollat alla väderleksappar i universum och efter att ha konstaterat att
1) vinden ska inte mojna de närmaste 5 dagarna, inte ens på natten
2) vinden kommer inte ändra riktning de närmaste 5 dagarna

Nästan så en blir överkörd i tältet också av jättefärjorna.... 

Så kastade jag in handduken och vände hemåt. En natt i tält blev det, en väldigt mysig sådan dock.
Men nu grämer jag mig. Tycker mig se att vinden har mojnat och visst blåser det lite från andra hållet nu?
Segerns sötma smakar godare än nederlagets bitterhet.

Äventyrshunden undrar vad som hände
när vi så snart var hemma igen. 

Faaaan, jag var så upplagd för en veckas paddling till och hade sett fram emot att få glida in i Uppsala.
Men nej, den här jävla expeditionen är dödsdömd. Det är tydligen mitt livsprojekt. Expedition 52 och drömmen om att runda Utö. Båda lika ouppnåliga. Kanske när jag fyller 83 kommer jag paddla in i Uppsala med ett leende på läpparna eller kommer jag kunna sträcka armarna i skyn efter att ha få se Utös utsida?

Suck.
Antiklimax....

Nyfiken på Dillingby

Någon eldsjäl har rekat ett nytt hällområde i Dillingby utanför Norrtälje, perfekt för mountainbike. Jag är supersugen på att åka dit och testa!

Kolla in här!

En bok jag sett fram emot!

Anneli Pompes nya bok är efterlängtad! 

Annelie Pompe kommer snart ut med sin bok; Otroligt högt och extremt djupt.
Den här har jag sett fram emot länge, och idag damp den ner i min brevlåda. Sådär lite före den finns ute i handeln, sånt är ju trevligt förstås!

Anneli är en intressant äventyrare i många aspekter, men den största anledningen att jag längtat efter den här boken är att jag gillar Annelies blogg. För den rapar inte bara upp fakta som t ex; nu har jag gått upp på ett jättehögt berg, det var jättejobbigt för det var 7543,5478 meter över havet och det tog 7 dagar, 42 timmar, 3 minuter och 45 sekunder att genomföra....
Nej, så skriver inte Annelie, Hon skriver om hur det KÄNNS.
Hur det känns att vara äventyrare och att uppleva äventyr.
Det gillar jag, en får en känsla av hur det faktiskt var att vara där och göra det som hon gör. Mer sånt i äventyrsvärlden tack! Heja Annelie!
Därför har jag skyhöga förväntningar på den här boken.
Återkommer med recension när jag läst klart!

Äntligen är knäcket ute!

I två år har jag väntat på att det här ska publiceras. Äventyret längs före detta Sala Gysinge Järnväg alltså. I senaste Utemagasinet,, nr 7-2015, kan ni hitta det om ni också vill läsa.
Jag var tvungen att läsa texten igen, hade helt glömt bort vad jag skrivit, var ganska underhållande faktiskt...!

Utemagasinet nr 7-2015 är det ni ska tjacka
om ni vill läsa mitt reportage. 

Den fina avslutningen

Det fina med den här etappens avslutande var att världens bästa grannar skjutsade tillbaka mig MED BÅT så jag kunde hämta bilen där jag ställt den. Och så bjöd de på fika också.
Kan inte bli en finare avslutning på den här etappen på Expedition 52.

Tack kära grannar!! 

Expedition 52: It´s alive!!!

Jag hade bestämt mig för att om vädret var kalas den här veckan skulle jag ut och paddla. Bara Äventyrshunden och jag. Väderprognoserna visade perfekt väder och paddlingssuget slog till med full kraft. Kollade sjökortet och bestämde mig för att paddla i mina egna hemtrakter typ, och tamejtusan om det inte sammanföll med just nästa etapp av den nerlagda Expedition 52!
Expeditionen lever igen!

Äventyrspolare på väg! 

En expedition som för övrigt  bara har kantats av motgångar, målet med att runda Uppland i kajak och mountainbike har varit otursförföljd från start. När jag skulle cykla Upplandsleden (inget jag rekommenderar någon) blev Äventyrshunden sjuk, riktigt sjuk, och kunde inte följa med utan fick ligga på sjukhus istället. Upplandsleden var en kamp rakt igenom, med mygg, kalhyggen, oron för Äventyrshunden och stigar inte lämpliga för cykling.
När det var dags för paddling var Äventyrshunden frisk, men vi möttes av tvåmetersvågor och fick stora självan och flyttade starten för paddlingen rejält söderut. Paddlade en etapp, men äventyrslusten rann ur mig trots att vädret då var helt perfekt. Hade. Bara. Ingen . Lust. Att. Fortsätta. Punkt.
Så expeditionen las ner. Orkade inte tänka på den. Ville bara göra annat. Skita i den.
Men allt sedan dess har den legat i bakhuvudet och malt. Saker som jag inte avslutar har en tendens att göra det. Så jag tänkte att det kanske var dags att avsluta den däringa expeditionen trots allt.

Och vilken paddelvecka jag fick! Helt magisk! Precis sådär som paddling ska vara. En behöver inte kolla väderleksrapporterna en endaste gång, för en vet att en kommer vakna upp till strålande sol, svaga vindar och varma temperaturer både i luft och vatten.

Jag stressade inte alls, det blev mer bad än paddling räknat i timmar. Jag tog inte ens rakaste vägen, utan följde Äventyrshunden nos och mitt hjärta. Och vi bara njöt! Så skööööööönt. Helt bortkopplad från verkligheten och alldeles väldigt levande i nuet.

Lugna vatten är bäst tycker vi båda.
Äventyrshunden sitter längst fram och tar in havsdofterna
medan jag kan paddla med rätt teknik och läsa sjökortet
utan en lång svans som är i vägen. 

När vi inte paddlade busade vi eller
gick långa promenader på någon större ö. 

Och så blev vi bjudna på glass av Lillasyster som råkade vara ute och hälsa
på en kompis i skärgården, just precis där vi var! 

Middagarna tillagade vi tillsammans i skön kvällssol. 

Till havs upptäckte vi nya saker,
en sjöjungfru paddlade vi förbi....

...och ett och annat sjöodjur,
Havsörnar som seglade i skyn fick vi också se. 

Och en herrans massa sandstränder hittade vi! 

Men mest av allt badades det!! 

Etappen avslutades precis utanför huset!

Det är såhär en expedition ska vara, en njutning! Då är det precis som det ska vara!

Nix, inte långt, men gött! 

Hur en paddlar med en Äventyrshund

Såhär kan det se ut när jag och Äventyrshunden paddlar tillsammans.

Klart Lillasyster ska firas!

Idag fyller min Lillasyster år.
Det firar vi med picknick i Österbybruk. 

Och av en händelse var det Eldfest just idag i Österbybruk....

...med fackelsimmare och...

..och storslaget fyrverkeri
ackompanjerat av att sammelsurium
av musik.
Eller vad sägs om
opera, Måns Zelmerlöv,
Bon Jovi och Europe! 

Det gäller att passa på...

....när det är ett uns av sommarväder. Och så har jag lovat mig själv att bli bättre på att utnyttja att jag faktiskt bor i skärgården. Så ikväll började jag göra just det.

Steg 1 är att lura med grannen som har en båt.
Det var inte så jättesvårt faktiskt.
Sandra var också sugen på en sommarkväll till sjöss. 

Medan jag badade så trollade Sandra fram
svingod middagsmat som
"catering Sandras mamma" hade fixat. 

Lite cruising på det och livet kändes rätt najs faktiskt. 

Det verkade som om Äventyrshunden också
var nöjd med hur kvällen utvecklade sig. 

Downside of travelling....

Jahapp, då var en hemma igen efter en månad på resande fot. 

Finland, Norrland, Island och Stockholmianska skärgården har alla bjudit på upplevelser som jag inte riktigt har hunnit smälta än. 

Jag har liksom bara vänt i dörren hemma mellan resorna och bytt väska i princip. 

Nu börjar det tråkiga med själva resandet. Att ta tag i tvättberget som har tornat upp sig. 

Och alla andra vardagssysslor som en inte kan undvika längre. 

Hur är det möjligt att ha så mycket tvätt?
Äger jag ens såhär mycket kläder? 

Andra vardagssysslor, som att rensa ogräs tex,
löser jag lätt genom att markera ut det och skita i det. 

Näe, kanske att jag skiter i vardagssysslor och tvätt ett tag till?
Kanske att jag ska dra iväg på en liten, liten resa till? Bara för att skjuta allt det tråkiga framför mig en liten, liten stund till?

Men lugn i  bussen. Jag ska blogga i kapp först. Jag ska uppdatera facebook och instagram med bilder från resorna. Var bara lugna. Jag har bara njutit av att vara i stunden i en hel månad, utan att vara uppkopplad på internätet över huvudtaget. Det behövs ibland.

Äventyr 14:2015 Jakten på sommaren

Jag huttrade mig igenom en regnig midsommar, jag hackade tänder av köld under finska paddlingsnätter, jag frös mig igenom ett vackert Island. Är månne temat för den här sommaren kyla?

Nej, jag vägrar acceptera faktum.

Ett sista ryck att få känna sommarvibbar måste göras. Kajakerna plockas fram och med mig tar jag Äventyrshunden och Paula. Tillsammans börjar vi jakten på den svenska sommaren.
Vi vill ha nakenbad, varma klipphällar, solbrända näsor, skitiga fötter och sand innanför sport-toppen.

Var ska vi åka för att hitta sommaren tro?

I regnet letade vi efter solen och en schysst sandstrand att tälta på. 

Paula invigde sin nya grillpinne som var sju meter lång
och väldigt avancerad....

Ungefär samtidigt som det gick upp för oss att Paula fyllde år,
kom solen! 

Det firade vi med lunch på Båtshaket på Ålö. 

Lax värdig ett födelsedagsbarn! 

Vi hittade en ö med branta klippor...

...och fin sandstrand där Paula fick "Baywatch-feeling"
och gjorde en väldigt precis härmning av Mitch Bucannon! 

Att gå runt den lilla ön tog tid
eftersom det inte fanns några stigar.
Men desto mer spännande! 

Äventyrshunden chillade på stranden
medan vi andra tog ett kallt dopp. 

Tält är kanske där en sover bäst
kom vi fram till. 

Det ser inte så svårt ut,
men det var svårt att komma ut med vågor stora som minivans
som slog rakt in mot stranden.
Jag och Äventyrshunden kantrade och fick börja om från början.
Äventyrshunden litade på sin något adrenalinstinna matte
och vi tog oss ut på andra försöket.
Dock helt dyngsura och utan kapell.
Paula var för ovanlighetens skull helt torr! 

I stark motvind tog vi oss till Nåttarö...

..där hittade vi en grotta
som en drottning gömt sig i under sin flykt till Danmark
för 500 år sedan. 

En geocach hittade vi också! 

Sen grillade vi halloumiburgare
och eldade oss genom sommarnatten.
Löste världsfreden och en del
andra större och mindre problem. 

Men var är sommaren?
Jakten på sommaren går vidare...
Kommer vi finna den?