Äventyr 4:2016 På tur med lite otur i Fjordnorge del 1

Norges näst största stad Bergen är en av Europas regnigaste städer, men idag möter Bergen med strålande sol och sommartemperatur. Jag känner mig lyckligt lottad när jag tar Floibanen bergbana från Bergens centrum upp till toppen av Flöyen för att beundra utsikten över fjordarnas inlopp från havet. Här finns flera vandringsleder som jag blir sugen på att upptäcka en solig dag som denna. Det gäller bara att pricka in de där soliga dagarna förstås.

Floibanen till toppen av Flöyen. 

Tiden går fort när vädret är vackert, och det blir inte tid till någon vandring idag, inte heller att strosa genom Bryggen eller den lokala fiskmarknaden som Bergen är känt för. Planen är att uppleva en fjordkryssning i kvällssolen längs Fjordkysten, en lyxig middag står på schemat också, vilket min knorrande mage är tacksam för.

Jag är här med en grupp internationella journalister och fotografer från England, Frankrike, Holland, Danmark och Österrike, tillsammans med Visitnorway ska vi få uppleva det bästa av fjordnorge och fjordkusten mellan Bergen och Ålesund. Jag ska skriva en norsk äventyrsguide till kommande sommarnummer i Magasin Frilufstliv så nu är jag här för att uppleva norska vandringsäventyr.

Från vänster: danska Andreas, norgeguiden Asgeir, me,
holländska Reinier & Dani. Saknas på bilden franska Christine,
engelska Simon, österrikiska Simon, norska Mona. 

Våra ciceroner Mona och Asgeir har mött upp i Bergen och det är inte lätt att valla sju nyfikna journalister genom vackra Bergen när det finns en tid att passa.
Alla ska "bara ta ett foto" av något pittoreskt och har miljoner frågor om fiskeindustrin i Bergen, det är liksom ingen som riktigt fattar att det är bråttom till båten som avgår 16.35 från kajen. Inte jag heller, guide Asgeir är lugn som en filbunke, så jag tänker att han har koll på tiden.
Vi strosar förbi Norledbåten (Norges katamaranform av våra Vaxholmsbåtar) som ligger vid kajen med motorerna på. Asgeir slänger några ord till kaptenen och strax efter börjar vi förstå att det är brådis eftersom Asgeir får något stelt i blicken. Sju stycken halv förvirrade journalister halvspringer till bilgaraget där vår packning ligger inlåst. Asgeir minns inte vilken våning han parkerade bilen vilket resulterar i sju stycken totalt förvirrade journalister som sprider ut sig som galna höns i garaget. Reinier skriker högt att han hittat bilen och alla vallfärdar dit, rycker sin väska och galopperar tillbaka mot båten. I hissen som segar sig ner till gatuplanet är klockan 16.31 och hjärtat håller på att hoppa ur bröstet på mig. Hissdörrarna öppnas och alla trycker sig ut samtidigt. Med hundra meter kvar till kajen ser vi vår båt segla iväg med full fräs ut i fjorden och den kommande solnedgången. Jag blir helt ställd, sätter mig rakt upp och ner på kajen med väskan under baken och kan liksom inte fatta det. Bergen flödar i sol och jag hade så sett fram emot att uppleva fjordkryssningen i sol, men det kommer inte hända.
Miljarder tankar snurrar genom huvudet medan jag tittar på ett Bryggen i glittrande sol. Kan vi ta en båttaxi och hinna ikapp båten? Kan vi köra bil en bit för att möta upp båten? Varför gick inte vi på båten och Asgeir fixade med bagaget?

Bryggen i glödande solsken.

Ingen idé att sura, båten har åkt och vi är kvar. Asgeir hävdar att han aldrig har missat en avgång i hela sitt liv. (Det uttalandet kommer han få äta upp resten av den här resan.) Och vid närmare kontroller så var båtens rätta avgångstid 16.30...

Lösningen blir att åka bil till en annan färja som ska ta oss ut till den ö där vi ska övernatta ikväll. Bilturen tar tre gånger så lång tid som båtturen, men den är inte desto mindre vacker för det. Smala krokiga vägar som slingrar sig längs fjordar och sjöar. Ibland hänger sig vägen fast på bergsväggen som stupar ner i fjorden, och det är så smalt att vi får backa till ett bredare ställe om vi råkar få möte. Tror att vi har utsikt över något slags vatten under hela bilresan, tröstar jag mig med när nu fjordkryssningen inte blev som det var tänkt.
I Askvoll möter vi vår lokala guide Marita Solheim från Destinasjonvest och får en chans att sträcka på benen. Jag, Dani, Reinier och Simon den yngre tar en tur runt byn för att hitta lite fjordvyer att fota.

Dani och Rein låtsas att kärlek har uppstått mellan dem på Fjordkysten
för fotografernas skull.
Eller är det äkta kärlek på gång??!

Gliringarna till Asgeir är många, går det verkligen en färja nu och går den dit vi ska? Han tar det med ro och stämningen i gruppen är sammansvetsad. Vi har ju ett gemensamt mål att reta...:)
När färjan så äntligen lämnar fastlandet färdas vi i solnedgången, det är så vackert att jag vill gråta. Doften av hav når min näsborrar och jag njuter i varenda nerv av min kropp.

Fotograf Rein i solnedgången är schysst och delar med sig av sina fotokunskaper. 

Klockan är mitt i natten när vi är framme på Vaerlandet, men midnattssolen vill inte ge sig. På Vaerlandet bjuds vi på varm och himmelskt god soppa i gästhamnen av Gry. Hon driver stället och hon är ett enda stort leende hela hon. Frampå småtimmarna lommar jag, Rein och Simon uppför backen till Vaerlandet Havhotell. På krönet måste jag nypa mig i armen för att verkligen tro att det är sant att vi ska bo här. Stället tar andan ur mig, havet är stilla och himmeln är färgad i rosa. Det är fullkomligt tyst om man inte räknar kamerorna som smattrar i natten.

Andlöst vackert på Vaerlandet. 

Jag vill inte gå och lägga mig, helst vill jag sitta på klipporna hela natten och stirra ut över vattnet, prata med mina nyfunna vänner från Holland och Österrike om livets trivialiteter och viktigheter. Och bara vaggas in i havskoman.

Motvilligt går jag slutligen in till mitt rum och tappar andan igen. Det är så smakfullt inrett med diskreta färger och naturliga material blandat av hårt och mjukt. Tvålen är ekologisk och gjord av tång av Lykkesmia som bor på Vaerlandet. På väggen hänger en tavla i silver föreställande nyfikna får som balanserar på kanten av ett berg, skulle inte förvåna mig om fotografen är lokal. Sängen är så vansinnigt skön och omfamnar mig direkt när jag lägger huvudet på kudden. Det är med utsikt över berget Alden  jag sluter mina ögonlock och drömmarna sakteliga tar över. Balkongdörren är öppen och jag vaggas till sömns av havets stilla ljud. Imorgon ska vi bestiga Alden, även kallat den norska hästen. Men det är i morgon.

Fortsättning följer.....



PS. Asgeir är trots allt förlåten för att han tog oss till den vackra plats till slut.