Äventyr 4:2016 På tur med lite otur i Fjordnorge del 4

Trots den utomordentligt sköna sängen, hade jag svårt att sova. Kunde liksom inte processa alla upplevelser i huvudet så jag kunde få ro i själen. Klockan ringer alldeles för tidigt och det är med nöd och näppe jag får ihop mina grejer i tid till färjan som ska ta oss till dagens vandring.
Asgeir är däremot i god tid!

Färja över Hjörundfjord till dagens vandring på Saksa.

Men det är när vi ska borda färjan som debaklet börjar. Vi blir helt enkelt portade att åka med. Det visar sig att färjan inte går till Leksnes som vi ska till, utan till ett helt annat ställe. Den färja som vi ska åka med går 1,5 timme senare.... Ååååå, det hade varit 1,5 timme till i sängen som jag så hade behövt! Om Asgeir kan läsa sina tidtabeller eller inte låter jag vara osagt.....
Det blir chill på stranden och Simon tar ett morgondopp i fjorden.

Strandliv i Saebo i väntan på färjan.
Foto: Asgeir Blindheim

Så småningom möter vi upp de andra och vi kan börja vår hike på Saksa, berget är döpt så för att det ser ut som en sax om man ser det från ett visst håll. Det är några hundra meter i en modest uppförsbacke på grusväg innan det bär av in i skogen och branten tar i på allvar. Någon vänlig själ har ändå varit vänlig och byggt stentrappor på de värsta tillfällena. Mona berättar att det kallas "duglighånd" där frivilliga ställer upp och bygger vandringsleder. Ungefär som våra städdagar i bostadsrättsföreningar. Jag skulle mycket hellre göra en duglighånd på en vandringsled än vara med på tråkiga städdagar... :)

Duglig vandringsled på Saksa. 

Svetten lackar i den tropiska värmen som är i skogen. När det äntligen planar ut en stund dyker det upp en liten sjö som får fotograferna att gå bananas.

Dani får agera modell vid den pittoreska sjön. 

Några passar på att ta lunch medan kamerorna smattrar.

Lunch with a view on Saksa.

Christine, Mona och Simon den äldre som tog sig an Skåla igår, känner sig lite möra och bestämmer sig för att vända neråt igen. Vi andra fortsätter upp på den luftiga stigen som tar oss till toppen. Det är nästan lika luftigt som via ferratan igår, men utan vajern att hålla i. Tackar de norska duglighånderna som har byggt stentrappa på en del ställen som underlättar färden där en inte behöver kravla upp över lös jord och lösa stenar.

Simon på väg upp i Saksas stentrappor. 

På toppen möter vi ett helt gäng norska jenter som har hurtbullat sig upp för stigen. Efter lite energipåfyllnad kan även jag njuta av utsikten och skriva i toppboken.

Norska hurtbullar som bara äter en kvicklunch och springer ner igen. 

På vägen ner går jag och Simon den yngre och småpratar för att glömma att knäna skriker av smärta och att skavsåren gör sig påminda. Tiden rinner iväg och plötsligt är vi sist kvar på berget när de andra försvinner ner i skogen. Vi lufsar på i vår egen takt, helt lost i samtalet om Red bulls nya mediahus och de sju midsommarblomster som ska plockas och läggas under kudden för att drömma om den vi ska gifta oss med.
När vi släntrar in i den lilla byn Urke där vi tror att bilen och de andra står och väntar på oss, är det inte en kotte där. Alla är puts väck och vi har ingen aning om var vi ska. Vi vet bara att vi har en båt att passa. Jag och Simon börjar gå mot färjan, även om vi i teorin inte kommer hinna eftersom avgångstiden redan har passerat.

Vi travar på och målar upp olika scenarior i våra huvuden. Var ska vi sova i natt till exempel?
Min telefon ringer, det är Asgeir. Han frågar var vi är, varpå jag frågar var han är?
På puben i hamnen är svaret och jag säger att han får genast komma och hämta oss. Tur för Asgeir att han gör det och tur för Asgeir att han bokat en privat båt som väntar på oss.

Än en gång bordar vi en privat båt som tar oss genom en spegelblank Hjörundfjord, genom norska skärgården och in i Ålesund. Självklart sitter jag längst fram och låter fartvinden fladdra i håret. Det är så mycket lyckokänslor som rusar i 180 knyck genom kroppen. Jag kan inte fatta att jag får uppleva detta! Norsk båtluff när det är som bäst!

M/S Genesis tar oss tryggt till Ålesund. 

Inne i Ålesund åker vi förbi ett torn av lastpallar som ungdomarna i Ålesund bygger. Det ska eldas den 23 juni då Norge firar Sankt Hans. En gammal tradition då man förr brände de silltunnor som gått sönder ute på skären. Nu för tiden bränner de annat, men fortfarande tar folket sig ut till skären och öarna för att titta på vårdkasarna.

Osäkrade klättrar kidsen upp och spikar ihop tornet.
Inte helt lagligt, men staden blundar,
för det är ju viktigt att världens största vårdkase finns i Ålesund. 

M/S Genesis gör en lycklig! 

Vi blir avsläppta i hamnen där Tom Skrede möter oss och visar oss till hotellet på kajen. Duschen på hotellet sitter som en smäck innan vi alla beger oss till Zuuma, Norges bästa sushirestaurang. Och än en gång bländar Norge mig med vegetarisk mat, nu en sushivariant. Så väl avvägda smaker som bara smälter i munnen. Matnjutning på hög nivå. Och gänget är så trötta så vi bara fnissar oss genom middagen. Jag skrattar så tårarna sprutar när Andreas och Simon den äldre försöker förstå hur de ska använda pinnarna att äta med.

Pinnproblematik....

Det är med vemod som jag skiljs från mina nya vänner i solnedgången i Ålesunds hamn. Men något säger mig att jag kommer träffa några av dem igen snart. Imorgon måste jag flyga hem med ett alldeles för tidigt flyg när de andra får sova vidare för att senare bestiga Aksla i Ålesund, titta på utsikten och äta god lunch.
Men det är imorgon.

Hurtigrutten på väg in i Ålesund. 

Fortsättning följer....

PS. Asgeir är förlåten för att ha varit försvunnen när vi kom ned för Saksa eftersom han fixat en sån underbar båttur. Han är dock inte förlåten för att jag fick sova 1,5 timme mindre i morse. Hoppas han har en väl genomtänkt plan för att gottgöra mig....:)