Äventyr 4:2016 På tur med lite otur i Fjordnorge del 5

Jag har knappt somnat när det är dags att vakna. Klockan är fem och i Ålesund är det bara jag och några festprissar som inte tagit sig hem än som är vakna.

Ålesund skärgård från ovan.

Det är så tidigt att eldarna på skären (firande av Sankt Hans) inte är tända än, det hade varit en mäktig syn att se från ovan.
Allt jag vill är att bara sova, men bredvid mig sitter en, visserligen rar, men alldeles för pratglad amerikansk dam. Hon visar bilder på sin hund som kollar på fiskar i ett akvarium och berättar om sin svärdotter som födde en bebis när hon skulle gå på toa i djungeln på Machu Picchu. Hon visste inte att hon var gravid och önskade mest att hon var 7 kilo lättare. Hon fick sin önskan uppfylld och sin man arresterad av polisen. Men allt det här vill jag inte höra, jag vill bara sova.

I Oslo är mitt flyg försenat. Så klart. När jag till slut lyfter mot Stockholm lutar jag mig mot fönstret och vill bara sova. Men inte heller den här flighten sker i John Blunds tecken. Bredvid mig sitter ett japanskt äldre par som så diskret det nu går sträcker sig över mig och fotar varenda norsk molntuss genom fönstret.

Framme på Arlanda såsar jag genom tullen och funderar allvarligt på hur jag ska klara av att köra hem, om jag nu hittar bilen på långtidsparkeringen det vill säga. (När jag kom hem från Island spenderade jag 2 timmar letandes efter min bil innan jag ringde personalen som fick hjälpa mig att hitta den.)
Jag står och fånstirrar på transportbandet tills det stannar och konstaterar trögt att min väska inte har kommit. "Last bagage on belt" står det på skylten. Och min väska är inte där. Suck, ORKAR INTE.

Kön till att anmäla försvunnet bagage är lika lång som uppförsbacken till Skåla. Jag hinner somna två gånger innan det är min tur.

Som tur är hittar jag bilen direkt på parkeringen, tur det. Annars hade jag ringt till Asgeir och skällt ut honom även fast ingen av dagens händelser var hans fel.

Jag kommer hem helskinnad och två dagar senare kommer även mitt bagage att komma hem. Lukten när jag öppnar väskan med blöta och svettiga kläder som legat där och gosat ihop sig är så långt ifrån angenäm havsdoft man kan komma.
Men är ändå en påminnelse om att Norge-äventyret har varit lyckat! Svettiga kläder brukar vara ett tecken på ett roligt äventyr!

Tack alla för att ni gjorde den här resan minnesvärd!
Norge-vi ses snart igen!

Foto lånat från Asgeir. 

PS. Jag är övertygad om att Asgeirs otur har smittat av sig på mig. Skulle inte förvåna mig om jag nu plötsligt börjar missa färjan hem till min egen ö där jag bor stup i kvarten. Och kanske hade han ett finger med i spelet när min väska försvann....??!