Äventyr 4:2016 På tur med lite otur i Fjordnorge del 2

Jag vaknar till sälarnas ystra plaskande, i övrigt är allt annat tyst. Havet ligger blankt och solen värmer mina ögonlock. Jag vill inte lämna Vaerlandet Havhotell, jag vill stanna här för alltid och bara chilla. Sitta på balkongen och glo på havet. Komma i fas med livet.

Utsikten från Vaerlandet Havhotell.
Berget är Alden som vi ska bestiga idag. 

Men det är inte det som står på schemat. Det är vandring på Alden, eller den norska hästen, som ska ske idag. Tydligen ser berget ut som en häst om du kommer från havet och är på väg in till Vaerlandet. Ett sätt att veta för sjömännen att de är på väg hem och det är rätt väg att ta mellan grynnorna.

Jag lommar tillbaka nedför den lilla backen och Gry möter upp med stadig frukost. Innan avfärd hinner jag ta ett varv på den interaktiva utställningen om sjöfåglar som finns i samma byggnad som Grys gästhamnskrog.  En trappa upp finns också en utställning om livet på Vaerlandet då och nu.
Gry berättar att de är flest norska gäster som hittar hit för vandring och cykling på broarna som går mellan de 365 öarna i skärgården. 500 personer är bofasta så det finns flera logimöjligheter, restauranger och mataffärer.
En resa till Vaerlandet och Bulandet är en chans att upptäcka det genuina ölivet i Norge, innan alla andra gör det. En hemlig pärla som få utländska gäster vet om.

Där jag trivs bäst, längst fram där jag får uppleva saker först! 

I hamnen bordar vi en av lokalbefolkningens båtar. (Asgeir får sig ett par gliringar om han har koll på båttiderna). Det känns hemtrevligt och äkta att få åka med någon som känner den här skärgården som sin egen ficka. Havet är fullständigt spegelblankt och jag kan inte motstå att sitta längst fram i fören och låta fartvinden fladdra i håret och doften av salt och tång fladdra i näsborrarna. Jag njuter i fulla drag och måste nypa mig i armen igen, jag är ju faktiskt "på jobbet". Klipporna är svarta, vassa och kala. De träd som finns är inplanterade och lokalbefolkningen gör sitt bästa för att bränna ner de få bestånd som finns kvar. Gul mossa klättrar på de svarta klipporna och ger en skarp kontrast till det turkosa havet.
Jag är lyckligt lottad som får uppleva detta.

Båten släpper av oss vid bryggan som ligger vid foten av Alden. Solen värmer och tröjor och långkalsonger åker av. Vi vandrar ungefär hundra meter på platt mark förbi den enda farmen som finns på ön innan det börjar branta på uppför. Pulsen höjs och svetten lackar i pannan. Jag får i bland hålla mig i gräs och rötter för att ta mig upp. Vår lokala guide Astri pekar ut den prickiga orkidén Flekkmarihand och gulliga små blommor i gult som kallas för Maria gullsko eller Tiriltung.
Vi tar snabbt höjd och bakom oss breder den norska arkipelagen ut sig. Utsikten är makalös och det är nästan synd att en måste vandra med ryggen mot allt det vackra för att ta sig upp.

Vandring med utsikt på Alden. 

Det branta övergår i en platå täckt med dunig myrull, och snart går vi på toppattacken. Inte lika brant men svindlade utsikt till toppen. Kamerorna går varma på toppen, toppboken skrivs i, och lunchlaxen smakar gudagott i våra lunchlådor som Gry har fixat till oss.

Alden är en förhållandevis lätt topp att bestiga med norska mått mätt.
Rekordet är 19 minuter och sattes under tävlingen Alden Opp. 

Regnet börjar strila och vi börjar vår färd nedåt igen. Knäna protesterar i nedförslutet men utsikten mildrar smärtan. Det är tur att vi har en egen båt denna gång, för vi blir så klart lite sena ned från Alden trots att Asgeir försöker skynda på oss denna gång. Båten väntar in alla och vi får en rundtur i skärgården. Visserligen i ösregn, men ändå vackert. Här finns fiskehamnar med fiskebåtar stora som mindre Finlandsfärjor, träkyrkor och små skär där du kan hyra stuga för dig själv. Grunda vikar med sandbotten, perfekt för små barn att plaska i. Hit kommer många svenskar och rensar fisk för att tjäna ihop pengar för vinterns skidresor. Svenska jenter är populära här då det finns ett överskott på unga herrar i kommunen. På flera klippor ser jag havsörnar trona i sina majestätiska kroppshyddor. De blickar ut över havet och ser ut att försöka spå vädret där de sitter och klurar.
Astri guidar och berättar att hennes favoritblomma Kystblåstjerne växer i stora bestånd på vissa delar av de små skär vi passerar.

Pittoresk båttur kring Vaerlandet och Bulandet. 

Tillbaka i Vaerlandets Gästhamn möter Gry oss med sitt leende.

Gry, så som jag tänker mig att en typisk öbo är. 

Hon har dukat upp en skaldjursbuffé utan dess like.

Överdådigt! 

Myrorna börjar krypa i Asgeirs brallor under middagen, vi har ju en färja att passa för att ta oss härifrån och vidare till Stryn. Men vi hinner, vi har till och med två  minuter till godo, trots att Asgeir nästan kör vilse på den lilla ön.

Bilfärden till Stryn tar tre timmar och jag tror vi följer Nordfjorden nästan hela tiden, det är vackert, så som det alltid är att köra bil i Norge. Gänget är trött, slitet och svettigt så det är med glädje vi hoppar ur bilen vid Visnes Hotel i Stryn. Bara för att upptäcka att det har blivit ett missförstånd och vi inte har några rum där i natt. Gänget misstänker starkt att Asgeir har något med saken att göra....
Lite synd, för hotellet är mysigt och det känns som att kliva in i någons hem. Hotellet har gamla anor och det klassiska vita tvärgående träbrädorna som är samma som faluröda stugor för oss i Sverige.
Efter lite micklande får vi plats på ett annat hotell i Loen där vi ska vara imorgon och som vi passerade för 45 minuter sedan... Så det är bara att stuva in sina stela ben i bilen igen och köra tillbaka. Väl framme är jag så trött att jag stupar i säng direkt, men så nöjd med dagen.

Vilka vyer dagen har bjudit på! Norge är verkligen vyernas land. Vandringarna går rakt upp och rakt ner, men vyerna är det inget fel på från toppen. Imorgon blir det en annan typ av vandring som gäller, nämligen via ferrata i Loen. Men det är imorgon.

Fortsättning följer...

PS. Asgeir lyckades passa alla färjetider idag och är även förlåten för hotellbokningstrubblet eftersom han lovat att vi får gå på SPA imorgon. :)