Följ med 52 adventures: Härligt hundig höstdag!

Vilken kanondag det har varit idag! Kunde inte ha blivit bättre på något plan! Ett gäng nyfikna hundar med laddade mattar och hussar infann sig klockan 10.00 på Kaserngården på Rindö. Det var en salig blandning mellan boston terrier, engelsk mastiff, chihuahua, shiba och pudlar i alla färger. Och så Äventyrshunden så klart. Några mer nervösa än andra för hur dagen skulle arta sig. Vi knatade iväg mot Rindös djupa skogar och började ganska direkt med en spännande nosutmaning.

Lollo och Tarro tar täten i skogen

Tidigare i morse hade jag och Äventyrshunden (och grannhunden Myra var med på ett hörn också) lagt ett spår till var och en av deltagarna med en liten överraskning i slutet som de skulle få ta med sig hem om de hittade den. Många var de ägare som tvivlade på om det här verkligen skulle funka. Men alla blev de glatt överrumplade av sina hundars förmågor. Samtliga hundar hittade sin överraskning och fick ta med sig sin nya leksak hem!

Musse har precis hittat det hon var ute efter!
Foto. Emma Hammar

Ägarna kunde andas ut och som genom ett trollslag släppte spänningen i gruppen och det började snackas om det mesta mellan himmel och jord i det långa ledet som ringlade genom skogen. Vi promenerade ner till stranden vid Grenadjären för lite rast och vila. Solen sken och glittrade i vattenbrynet, fleecetröjorna åkte av och solglasögonen på. Någon var sugen på att bada, men det var väl egentligen bara lilla Chica som faktiskt var modig nog att hoppa i och hämta pinnen som flöt ute på fjärden.

Alice tar igen sig med husse i skuggan

Gänget passade på att fråga hundcoachen Emma om det mesta som hade med hundar att göra under lunchpausen. Emma svarade glatt på frågorna, men det är ytterst tveksamt om hon hann tugga emellanåt eller om hon svalde sin lunch hel?

Malin och John pratar med hundcoachen,
medan Morris spelar oberörd.

Emma från Hundreda svarar på frågor,
medan Zelda som redan har hört allt tusen gånger
längtansfullt spanar ut över havet. 

Men detta är liksom tanken med hundvandringarna. Att få ett tillfälle att fråga ett proffs om allt det där som man undrar över. Och att dessutom kombinera det med den härliga känslan av att vara ute, röra på sig tillsammans med sin hund och få med sig några tips om hur man piffar till vardagspromenaden med olika utmaningar för sig själv och hunden. Det är det som hundvandringarna går ut på!  

Efter lunchen promenerade vi längs havet till befästningen Oscar-Fredriksborg, som en gång i tiden var en strategisk försvarspunkt i Stockholms lås.

Härlig vandring längs med vattnet förbi borgar och fästningar

När vi vandrade förbi Byviksfortet upptäckte vi att någon (kan ha varit jag och Äventyrshunden) gömt leksaker i borgväggen! Hundarna kopplade på nosen igen, för det som de hittade fick de med sig hem så klart.

Chica på hög höjd för att få tag i skatten! 

Har man inte en borgvägg att gömma leksaker i så går det bra att sticka in små skatter i barken på ett träd också. Vid Rindö IP hittade vi en gammal läktare där deltagarna fick skriva tenta för att se om de lyssnat på den historiska guidningen som 52 adventures bidragit med under turen.

Examen i hundvandring pågår! ;)

Nej rå, det var ingen tenta, vi bad dem fylla i en utvärdering för att vi var nyfikna på vad de tyckte om hundvandringen. Och medan de skrev så tog Emma hand om ett ekipage i taget och tränade på att leta efter matte eller husse i skogen. En rolig övning som än en gång bevisade att hundarna klarade mer än vad ägarna trodde!

Hela gänget! 

En helt fantastisk dag där vädergudarna verkligen var på vår sida. Men det bästa med allt var att se hur hundarna och deras ägare utvecklades under dagen. När vi startade på morgonen så sa fyra hundägare att deras hundar behövde utrymme. Vi stod med stora avstånd emellan och nästan skrek till varann för att höra vad vi sa. I slutet på dagen satt alla tätt intill varann och hundarna brydde sig inte det minsta! Det är det här som är så roligt, att se hur ägare och hundar utvecklas tillsammans! Det är glädje för mig! Jag hoppas att deltagarna kände samma glädje som jag, det såg så ut iallafall när vi skildes åt för dagen.