söndag 23 september 2012

Äventyr 2012:16 Grövelsjönska fjäll under fötterna

En intensiv period med skrivande till höger och vänster behövde pausas för att pyssla med något annat. Fjällen i Grövelsjön har imponerat på mig från första stund. Jag var här redan förra året, och blev liksom lite kär direkt i de mjukt rundade fjällen som också då var inramade i sprakande höstfärger. Det känns bra att få komma hit igen. Både jag och Äventyrshunden trivs här. Det finns ett lugn över Grövelsjön. Ingen hets, ingen press. Bara tid att upptäcka naturen på egen hand i sin egen takt.

Grövelsjön firar 75 år som fjällstation och har haft lite olika jippon under veckan som gått. Bland annat har en musiktrio gett konsert på fjället! Jag och Diesel väljer att följa med på den guidade vandringen till Båthusberget vår första dag i Grövelsjön. Guiden Björn med guidehunden Recco lotsar oss säkert genom skogen, uppför branten och vidare över platån. Han berättar om falkar som häckar på den branta bergssidan och fjällrävar som har haft det tufft i år för att lämmlarna har lyst med sin frånvaro.

Båthusberget i höstskrud

Uppe på platån har det snöat under natten och till både min och Diesels glädje har den fått ligga kvar för att locka mig till snöbollskastning utför stupet och Diesel till att rulla sig runt, runt och lite mera runt i snön. Helt plötsligt blir jag väldigt sugen på att åka skidor...!


Häääärligt med snööööö! 

Uppe på platån tar vi lunchrast med utsikt in över Norge och det vackra området Rogen. En flock renar gör oss sällskap och en av renarna är helt snövit. Den är majestätiskt stor med sina väldiga horn. Det är en mäktig känsla att få vara liten i det stora fjällen för en stund.


Utsikt med ren (a) vyer

Det blåser hårt på platån, jag och Diesel fryser så vi skakar trots dunjacka och värmetäcken. Vi joggar vidare mot toppen för att få upp värmen och se om vi kan se några falkar som cirklar över våra huvuden. Men de har nog gett sig av för länge sedan för vi ser inga flaxande vingar i skyn.

Topp-polare

Tempot är lugnt och jag hinner njuta av naturen ordentligt. Diesel får springa lös på slutet av turen när han charmat alla i gruppen. Recco blir avundsjuk och vill också rusa omkring och busa med Diesel. Men är man guidehund har man vissa förpliktelser och måste sköta sitt jobb. Så Recco får vackert promenera i koppel med husse.

Björn och Recco tar täten över stockbron

Solen tittar fram på eftermiddagen och värmer skönt bland orange fjällbjörkar. Dagen avslutas med smarrig middag på fjällstationen och föreläsning om 52 adventures!

Söndagen är bara min och Äventyrshundens. Idag ska vi bara njuta av varandra och fjällen. Vi väljer att gå en kortare tur till Elgåstjörna. En fin sjö som ligger skyddad bland grågröna fjäll från alla sidor. Stigen genom den gula skogen är draperad med guldpengar och det är helt tyst omkring mig. Det är en häftig upplevelse. Denna totala tystnad. Den blir så påtaglig, det går nästan att ta på den.

Guld på stigen

När jag kommer ut ur skogen och kliver över åsen friskar vinden i så håret står rakt ut. Men snart har vi vandrat ner mot sjön och vi är åter i lä. Det blir en lång lunch med utsikt över den lilla sjön som krusar sig emellanåt för vindens krafter. Jag och Äventyrshunden sitter mest och stirrar. Njuter och stirrar lite till.

Lunchmys

Sakta går vi runt sjön med många pauser för bus med fjällrötter och mosshögar. Ingen av oss vill att den här dagen ska ta slut. Jag tittar på kartan och inser att jag vandar i en norsk nationalpark, Femundsmarka!


Norska nationalparker går inte av för hackor...

På vägen hem i bilen stannar vi till för kisspaus igen. Och tamejtusan om det inte råkar vara ett till naturreservat som vi hamnat i, Långfjället! Det blir mer än bara kisspaus, det blir en minivandring för att skogen är så inbjudande. Men vad gör det när målet för dagen var att njuta av varandras sällskap?


Långfjällets naturreservat tål upptäcksfärder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar