söndag 14 oktober 2012

Äventyr 2012:17 Nirvana för en smygpyroman

Ungefär vid den här tiden varje år gaddar några av Stockholms skärgårds metropoler ihop sig och anordnar en hösthelg med tema Eld. Om man frågar dem som ordnar det här eldiga evenemanget så säger de att syftet är att visa på att skärgården är lika fin på hösten som på sommaren. Men frågar man mig så skulle jag säga att det är för att tillfredsställa allas vårt behov av eldkoma. Och för mig som är lite sådär halvt om halvt smygpyroman så är det här paradiset på jorden en mörk oktoberkväll.


Eldkoma är en lisa för själen!

Jag har bjudit med mig halva tjocka släkten på det här glödheta arrangemanget och vi har valt att besöka Finnhamn som tjuvstartar sin eldhelg lite före alla andra. Släkten fraktas med Vaxholmsbåten och jag, Äventyrshunden och Äventyrsdarling har lovat att möta dem på bryggan när de anländer till ön. Men vi har en lite annorlunda agenda innan vi börjar vår eldhelg.
Det var nämligen hög tid att besöka mitt hemliga smultronställe igen. Jag måste liksom få komma hit minst en gång per år och bara andas. Så därför får vår gula båt Totti ta oss ut på äventyr på det guppiga havet.


Äventyrshunden försöker lägga sig bekvämt tillrätta
på det hårda ankaret i fören...

Vi korsar stora fjärdar, passerar Finlandsfärjor på rad i farleden, girar in i stilla sund och kryssar mellan grynnor markerade med toastolar innan vi når Min ö. Solen bäddar in klipporna i ett mjukt sken och höstlöven lyser i guldgult och orange. Klättertallen breder ut sina tjocka grenar och når nästan ända till eldstaden nu. Det är så vackert att jag får tårar i ögonen.


Min ö, den bästa av dem alla!

Ögonblicket firas med varm choklad och smörgåsar. Darling trollar dessutom fram praliner från Vaxholms choklad! Vi njuter av höstsolen och av att vara nästan ensamma i skärgården. Det är så fridfullt att själen genast saktar ner ett par hekto från vardagsstressen. Darling sträcker ut sig på liggunderlaget och somnar mitt i en mening. Jag och Äventyrshunden strövar runt ön för att insupa det som vi behöver insupa innan vi åker vidare.

Trött och nöjd Darling

Vi når Finnhamn i det vackraste kvällsljuset som hösten kan uppbringa. Tältet slås upp på udden där vi en gång bodde en hel sommar när vi jobbade här. Äventyrshunden hjälper till att fluffa sovsäckar och göra det mysigt inför natten.


Två North Face-bagar med sovmys ska väl räcka?

Vi vandrar runt Lilla Jolpan innan vi styr kosan mot bryggan för att möta resten. Någon har tänt marshaller längs med vägen så det gör inget att mörkret har börjat bädda in Finnhamn i ett stjärnklart dunkel. Äventyrshunden blir alldeles tokigt lyckligt av att så många som han känner kliver av båten. Han tar täten och lotsar släkten till Sliphuset där vi ska äta middag tillsammans med ett hundratal andra som också gillar Finnhamn i höstskrud.

Middag serveras på både krogen och i Sliphuset

Pappa och släkten njuter av en kväll i skärgården

Tomatiserade lammlägg med rostade grönsaker (risotto för vegetarianer)  toppas av en gudomlig äppelpaj  innan det är dags för det som vi kom hit för.Själva elden.


Pappa kliver genom eld för att komma fram till eldshowen!

Vid båthuset är det riggat för eldorado. Det är fullt med folk längs stranden. Klipporna runt naturhamnen är belysta i lyriska färger. I vattnet flyter en eld. Hur det går till har jag ingen aning om. Finnhamns vaktmästare är alldeles sotig i ansiktet, men det får snart sin förklaring när han börjar jonglera med eldklot och blåser eld från händerna och munnen!


Om du ska söka som vaktmästare på Finnhamn
är det bra om du har eldiga meriter i  ditt CV! 

Gitarristen som står på pontonen drar ett långt solo som får oss alla i stämning innan bandet fyller i och showen är i full gång. De blandar underfundiga dikter och hederlig rock ´n´ roll med klassiker om Daggstänkta berg. Allt ackompanjerat av en duktig dansare i reflexer och den eldiga vaktmästaren. Paret framför mig spontandansar till tangon som spelas och från ingenstans börjar en säckpipa ljuda. Personen som får det hela att fungera dyker snart upp på bryggan iklädd kilt och allt. Showen toppas med allsång och körsång i stämmor. Och en hel massa mer eld förstås. En värdig avslutning på en eldshow.


Bandet som fick hela Finnhamn att gunga

Rockpartyt fortsätter i Sliphuset för de som vill. Men jag och släkten promenerar tillbaka genom skärgårdsnatten upplyst av eldar. Släkten dumpas på vandrarhemmet medan Lillasyster följer med till udden där vi hjälper henne att sätta upp sitt tält i mörkret. Efter en sista flukt mot stjärnorna kryper vi in i vårt tält och myser ner oss bland murriga sovsäckar och en gosig Äventyrshund. Kinderna hettar av nattens eldiga spektakel. Hjärtat pumpar varmt blod genom ådrorna. Själen har fått glöd igen. Närmare nirvana än såhär kommer nog inte mitt smygpyromanistiska jag.


Tur för er som missade Finnhamns Eld och Hav
är att resten av skärgården firar det här nästa helg!

2 kommentarer: