Härligt skäjtföre...

...i skärgården var det vid den här tiden förra året, men inte i år. Men om min och fotograf Tomas tur till Grinda förra året kan ni läsa om i senaste Utemagasinet!

52 foton 2014:8

Spännande upptäckter i skogen

Av en slump så hittade jag ett översvämmat fort i skogen häromdagen. Jag tyckte det var en superspännande miljö och tänkte att här ska jag ta veckans foto. Hade tusen idéer om hur jag skulle stoppa in en modell i bilden, tyvärr så varken bar eller brast isen så jag vågade inte skicka ut någon modell där jag tänkt. (Min försäkring täcker inte nedkylning och potentiell drunkning, så jag skippade det.)
Utmaningen var att ta en lika spännande bild som jag tyckte att miljön upplevdes när jag var där. Tycker ni att jag lyckades? Känner ni någon spänning i bilderna?

En rostig grind som leder in till vad? 

Törs jag gå på denna?

En modell ville iallafall vara med... 

Vad i..?

Älskling, jag glömde stänga dörren
när jag gick hemifrån?!?

En som var på fotomodellshumör idag... 

Vinterns kap!

I söndags inhandlades en "frutti steel blender" och det var nog det bästa som har inhandlats till det här hushållet på länge.
Smoothies i alla färger och smaker tillverkas på löpande band här hemma och c-vitamin-chocken är ett faktum.

Synd bara att det inte går att ta med sig frutti-mixern när jag ska ut på äventyr i skogen....

För er som gillar att förflytta er långt....

....till fots, till exempelvis i loppet Jättelångt, då man springer från Grisslehamn till Norrtälje, finns det nu ett cykelbart alternativ!
Den 6 september går Jättelångt Mountainbike av stapeln och det blir cykling från Öregrund till Norrtälje, ungefär 13 mil om man inte kör vilse. Men Jättelångt brukar ju ha "felspringningsgaranti" dvs de flesta springer fel väg och mer kilometrar än vad arrangörerna tycker att de ska göra. Undrar om det ingår "felcyklingsgaranti" i MTB-versionen av Jättelångt?

Nu när snön försvunnit är det bara att plocka fram hojen och börja träna då rå....

Den 18 februari...

..så är alltså vintern slut? Dax att stoppa undan skidorna och skridskorna och damma av hojen?

Näe, jag är inte redo för vår än. Jag vill ha VINTER ett tag till!!!

Måndag

Finns alltid någon som har en sämre måndag än en själv....

Hoppsan...

52 foton 2014:7

Ur spår i Roslagen....

...är ett reportage som ni kan hitta i senaste numret av tidningen Friluftsliv. Skidåkning på den gamla banvallen för Roslagsbanan. Det gäller att vara nyfiken för att hitta sina äventyr!

Skrivet av mig, fotat av Tomas och modellat/skidat av familjen Kihlberg och äventyrshunden Diesel.
Ni som inte har tidningen, bli genast medlemmar i Friluftsfrämjandet eller spring till bibblan och läs den. En bra tidning med bra reportage för oss utenördar.

Alla hjärtans dag-firande och reservatsjakt

Idag är det alla hjärtans dag och det firar jag med att lägga några fina naturreservat till samlingen, årets första faktiskt. Min och Äventyrshundens roadtrip längs Norrlandskusten blev succéartad i termer av besökta naturreservat.

I Örnsköldsvik blev det ett besök i Västanåhöjden.

Kring Hudiksvall blev det många reservat när jag besökte Hornslandet, inte mindre än
Kuggörarna, Hölick, Norra Hornslandet, Klibbalsreservatet och Lövsalen fick alla besök av oss.

I Iggesund blev det ett besök i Bodagrottorna som också är naturreservat.

Vackra reservat allihopa! Så himla fint inrättat det här med naturreservat, liksom färdigtänkt för dem som inte hittar så bra på platsen...Sånt gilllar vi!

Äventyr 2014:1 Från fjäll till hav

Efter att helt ha tröttnat på den Stockholmska vintern tyckte jag och Äventyrshunden att det var dags för en spontanresa till snön. Norrut måste den ju finnas, eller?

Sent på söndagen bestämde vi oss att nu får det vara nog, vi drog till Sundsvall utan några som helst större planer. Äventyrshunden var eld och lågor när jag nämnde ordet "äventyr" och svassade runt mig som en orolig hönsmamma ända tills han såg att jag packade ner expeditionsräven.

Regn, nollgradigt och utan vindrutetorkare tog vi oss till Sundsvall där vi övernattade. När morgonen grydde såg vi att det var lika dåligt ställt med snön i det här regionerna. Längre norrut måste vi alltså. Äventyrsbilen fick tuffa vidare mot Örnsköldsvik.

Hängde på låset till Höga Kustens turistbyrå där jag fick tips om uteaktiviteter i området. Dock grusades mina förhoppningar när turistbyråtanten säger att det är den dåligaste vintern i mannaminne även här...

Men utan att börja deppa ihop i förskott så beger jag mig till Nätra fjällskog för en skidtur. Det där med fjällskog lockar mig, och jag vill ta reda på om den känns äkta.
Efter lite sedvanligt irrande hittar vi så entrén till skidparadiset. Knäpper på mig skidorna samtidigt som en skoter svänger in framför värmestugan. Får veta att det faktiskt kommit ett par decimeter snö i natt men att den varma temperaturen och den fuktiga dimman har gjort att det är blytung blötsnö numera.

Blötsnö och dimma är inget
som stoppar en Äventyrshund...

Det är måndag och vi är helt ensamma i skogen, jag och Äventyrshunden. Precis som vi vill ha det.Träden omkring mig har fått tunga rockar av snö och böjer sig in mot mig där jag sakta glider fram på snön. Nästan lite julkänsla parkerar i maggropen. Diesel skuttar ystert omkring mig, men efter ett första försök att gå utanför spåret, ger han upp. Snön är för tung även för en stark liten aussie.
Vi passerar fler fäbodar utefter vår färd och en får bli lunchrastplats.

Trots att det är otroligt välordnat i fäbodarna
är tändstickorna för blöta för att tända en eld med. 

Ute är dimman kompakt och jag ser knappt skidspetsarna framför mig. Den tunga snön och den tilltagande vinden gör vackra snöskulpturer på träd och buskar.
Vi skidar upp till högsta punkten vid Västanå fäbod där du vid klart väder kan skymta Höga kusten-bron. Men idag ser vi knappt att det är två fäbodar intill varann.

Lägg till skymning på dimman
så blir sikten ännu mer begränsad...

Planen att göra en rundtur grusas när spåret slutar vid Västanå. Trettio centimeter blötsnö känns inte aktuellt att spåra i. Mörkret kommer krypande och dimman smyger innanför kläderna på mig. Jag kopplar på Diesels dragsele och vänder skidspetsarna åt samma håll som vi kom ifrån. Det går ruggigt fort tillbaka. Min äventyrshund älskar att dra i full kareta i nedförsbackar (dock mindre förtjust att dra i uppförsbackar). Mörkret är ett faktum och jag ser ingenting. Jag litar på Diesels ögon och gör mitt bästa att balansera på vingliga längdskidor utan stålkant i bäckmörkret. Grenar svischar förbi en hårsmån från mitt ansikte och plötsligt är vi tillbaka vid bilen. Diesel glatt flämtande och jag masserandes mina krampande vader. Men ändå med ett leende på läpparna.

Efter lite stretch från min sida och pinnjakt från Diesels sida, checkar vi in på hotellet i Örnsköldsvik. OS på tv, mat i magen och en mjuk säng gör att jag snart somnat med fjärrkontrollen i handen och Diesel famnen.

Inte alltid lätt att skida längs havsstranden... 

Följande morgon längtar vi båda till havet och jag längtar efter att få se hur Skule nationalpark ser ut på vintern. Vi äntrar den norra entrén och målet för dagen blir Tärnättholmarna.
Någon har skidat före oss en bit på skogsstigen, men snart försvinner spåren och jag bestämmer mig för att följa havslinjen. Snön är dyblöt och snart har jag 4 centimeter vatten i båda pjäxorna. Dimman är kompakt, men känslan är häftig ändå. Vi är ensamma i vildmarken med havet som granne.
Lagom till vi kommer ut på Tärnättholmarna lättar dimman något och jag får utsikt över det vida havet som är fruset i stora issjok. Den häftiga känslan förstärks och vi skidar på isformationerna som havet skapat i strandlinjen. Vi tar lunchpaus på en av holmarna för att njuta av de solstrålar som pressar sig genom dimman.

Det är speciellt med ljuset på havet ändå... 

Lunchmacka och varm choklad värmer själen och jag byter till torra strumpor medan Diesel gräver en grop i sanden som har tinat fram under en tall.

Diesels hundbajspåsar
visar nya användningsområden.
Håller även fötter torra i blötsnö...

Dimman drar in igen och blåsten tilltar, det blir samma väg tillbaka. Det går något lättare nu när jag själv spårat färden hit. Sista biten mot parkeringen är det nedförsbacke och det fladdrar skönt i håret som sticker ut under mössan. Jag är blöt överallt. Svettig inifrån och fuktig av dimman utifrån. Men lycklig. Naturen gör det med mig.

Jag packar in allt i bilen och drar vidare mot Hudiksvall. Jag ska möta Lillasyster som de senaste månaderna har jobbat med att sy scenkläderna åt Glada Hudik-teatern. Imorgon är det premiär på Trollkarlen från OZ, och vi ska gå så klart. Men först kärt återseende av kär syster på hotellet i Hudik och OS på tv! Vi två sportnördar snackar sport långt in på natten.

Trots den sena timmen stiger Lillasyster upp tidigt för att fixa det sista med kostymerna och jag kliver upp för jag vill upptäcka Hudiksvalls natur. Jag har nosat reda på Hornslandet, där gömmer sig ett flertal naturreservat och de ligger vid havet, de kan inte bli en tråkig dag.

Vi börjar i Hölicks naturreservat och ett besök i Hölicksgrottorna får starta min och Äventyrshundens dag.

Ingång till underjorden

Nere i grottan är det svinhalt och Äventyrshunden tvekar länge innan han väljer att lita på mig och låter sig bäras ner. Vi vågar inte krypa så långt, jag hittar inte i mörkret och jag har glömt snöret som sagan lärde mig att man ska binda fast i ingången så att man kan följa det tillbaka ut i ljuset. Vi är snart ute i ljuset igen och följer stigen som leder mot havet.

Ute på tur i Hudiksvall. 

Vi har valt att lämna skidorna, för det verkar var vältrampade stigar. Ett smart drag då det inte är så mycket snö. Havet är öppet här och dimman är lika tät som den varit hela veckan. Men jag får vara ute så jag bryr mig inte. Tallar, sandstränder och klipphällar låter mig ana att jag vintervandrar i ett sommarparadis. Luften är frisk och hela min kropp andas in det som inget lyckopiller i världen kan ersätta.

Vintervandring är inte helt fel faktiskt! 

Lunch intas med utsikt över havet, och innan dagen är slut har vi besökt några fler naturreservat på Hornslandet.

Lunchpaus i det fria

Jag möter Lillasyster för middag och kvällens premiär. Glada Hudik-teatern gör verkligen själ för sitt namn, det är ren glädje på scen. Jag blir varm i själen av skådespelarnas ärliga innerlighet.
Efter föreställningen rullar Lillasyster och jag vidare på premiärfesten och ramlar in sent på hotellet till en sovande Äventyrshund.

Så vackra kostymer som syrran sytt!

Dagen efter åker Lillasyster till Stockholm men jag passar på att undersöka Bodagrottorna när jag ändå är i Iggesund. Halt och jävligt i grottan, men ner ska vi. Äventyrshunden tvekar och väljer till en början att stanna ovan jord medan jag utforskar en liten, liten del av de jättelika underjordiska systemet. Åla, klättra, hasa är melodin i grottkrypningens värld.

Äventyrshunden väljer till slut att följa med
istället för att bli lämnad ensam ovanför. 

När vi kommer ut i ljuset igen är planerna lika vidöppna som mitt sinne. Äventyrsbilen får sakta rulla söderut och i Söderhamn bestämmer jag att det blir ett stopp i Skärså fiskeläger. En sommaridyll som bjuder på vintrig charm och avskildhet just idag.

Skärgårdsmys i Skärså

Äventyrsbilen viker av mot Bollnäs som blir nattens sovdepå. Som brukligt, den här veckan, somnar jag med OS på högsta volym och nöjd Äventyrshund hoprullad i famnen.

När jag vaknar följande morgon för att kolla kartan och dagens möjligheter inser jag att jag inte är långt från Järvsö. Efter några dagar med platt skidåkning längtar jag efter brantare varianter.

Solen skiner i Järvsö och fast jag anländer rätt sent är det folktomt i backen och jag carvar manchester ända till stängningsdags. Det känns lyxigt och vill man kan man ta den lätt rundan och spana på vilda djur på Järvsö Zoo.
Innan jag åker hemåt tar jag och Diesel en tur i längdspåren som den milda vintern har gått hårt åt. Men det räcker åt oss just nu som är svältfödda på snö rent allmänt.
Lill-babs caffär blir sista stoppet innan färden bär hemåt. Och den här gången är det öppet! Äntligen!

Kaffe, affär och museum i ett. 

Den spontana roadtripen lider mot sitt slut. Jag har fått uppleva fjäll, hav och underjorden. Jag har hittat snön, även om den varit blöt så har den iallafall täckt marken. Den har täckt längtan efter snö i mitt hjärta. Dimman har omslutit mig, men själen har bara känt sig tryggt inbäddad i äventyrskänslan.

Ute på vift...

....är jag. Tröttnade helt på "vintern" i Stockholm och tog mitt pick och pack och drog norrut i hopp om att hitta vintern.

Vi hamnade i Örnsköldsvik idag, något mera snö här. Har åkt skidor idag och det gjorde gott för själen.

Imorgon drar jag till Hudiksvall och checkar läget där, vad jag hamnar i slutet på veckan får vi se. Spännande!

Skönt med lite fjällkänsla iallafall,
även om det var en aning dimmigt. 

Första äventyret för i år

Äventyrshunden och jag är ute på årets första äventyr! Inget som är alls planerat, vi åker dit näsan pekar. Spännande!

Sundsvall just ni, vart tar vi vägen imorgon? 

52 foton 2014: 6

Förra veckan fick jag ju inga hurrarop över min brygga, så därför lägger jag upp en brygga igen! :)

Fick rådet att fortsätta att fota i gråvädret och det har det ju verkligen varit trist väder och därmed lågt med fotomotivationen. Den här bilden är nog det bästa jag lyckades prestera den här veckan.

Hmm, måste ta mig i kragen med det här fotandet... Behöver mer människor i bilderna! Någon frivillig som vill vara modell?

Vintertältartips

Jag är så grymt sugen på att vintertälta! Jag längtar verkligen efter att sova utomhus... Tror jag ska ta tag i det så att jag får testa min nya vintersovsäck från Marmot! Kanske en tur i vinterskärgården? Vi får se vad jag hittar på...

Var inne på Friluftsfrämjandets hemsida och skrotade runt lite och hittade några vintertältartips som jag återger här:

1. Se till att du har en varm vinteranpassad sovsäck. (check)
2. Dubbla liggunderlag för att isolera mot markkyla. (ska jag inte glömma)
3. Granris under liggunderlaget kan göra det ännu varmare. (bra tips)
4. Sov med underställ, mössa, sockor, vantar, gärna i ull. (har jag nästan alltid)
5. Var mätt när du går och lägger dig. (ska se till att grilla ordentligt med korv innan läggdags!)

Bild lånad från Friluftsfrämjandet

Minst en gång per vinter...

...måste jag ta mig en tur på Angarnssjöängen. De två senaste åren har det blivit på längdskidor i fantastisk snö, men i år blev det till fots på slaskigt och lerigt underlag. Men lika glad var jag för det. Det är något speciellt med Angarnssjöängen, det är... hemma på något vis.

1012 exemplar Roslagsledsbok!

Japp, så många hade det sålts till den sista december förra året. Fick den första royalty-avstämningen från förlaget nyligen. Äntligen trillar det in några småslantar för boken!

Tack alla ni som köpt boken! Hoppas att ni har funnit inspiration och att ni upptäckt Roslagsleden på nära håll nu.

Har du inte hunnit lägga vantarna på en bok än? Köp den direkt från mig så får du den signerad!
Maila info@52adventures.se så löser vi det!

Inspiration från andra?

När inspirationen tryter hos mig när det kommer till fotandet, så kanske jag ska se till andra? Hur de gör.

Den 22 februari är det Naturfotodagen i Västerås.
Duktiga nordiska fotografer ställer ut och har workshops.

Foto: Hans Strand
En av dem som ska föreläsa och inspirera. 

Kanske kan vara något för att boosta mig och mitt fotande?

52 foton 2014:5

Först tyckte jag att jag fått en fin bild, visade stolt sambon och han gäspade till svar. "Ännu en brygga" var hans kommentar. Nu när jag tittar på den så tycker jag själv att den är rätt tråkig, tyvärr var den typ det finaste som kom ut ur kameran den här veckan. Suck.
Han menar att jag måste ha en plan med mitt fotande. Hmm, han kanske har rätt....

Just nu känns den här fotoutmaningen motig. Presterar inte så bra som jag vill. Det är mycket enklare att skriva än att fota.... Suck igen...

Jag, en solskensfotograf

Jag har kommit fram till att jag är en solskensfotograf. Alltså, att jag tycker det är roligast att fota när ljuset är bra. När man inte behöver mixtra så mycket med kameran. Man bara tar bilden och så är den fin liksom. Solen skiner och naturen glittrar. Då får jag tydligen fotoinspiration.

Fast det är konstigt egentligen. Jag gillar ju att vara ute i alla slags väder och tycker att naturen kan vara vacker fast regnet öser ner. Alla väder har sin charm liksom. Men tydligen gäller inte det i fotograferandet för mig.

Veckans utmaning har varit att försöka fota fast det inte är solsken. Försöka ta en bild som är vacker fast vädret inte är det.

Vet inte om jag lyckades.

Försökte leka lite med slutartiden och få till "suddigt vatten"....
Note to self, ha med stativ nästa gång jag ska göra det...