lördag 27 juni 2015

Huldror i natten

Nytt försök, Äventyrshunden fick slagga i bilen medan jag smög omkring i Domaruddens skogar.
Det är en märklig känsla när 70 personer blir helt tysta fast ingen har bett dem.
Tillsammans gick vi genom skogen ledda av en alf som visade vägen och berättade skogens historier.
Två tonårstjejer hoppar tyst mellan stock och sten.
En liten kille får kexchoklad påfyllning under tystnad.
En gubbe släpper en fis och försöker dölja det med en hostning.
Vid sjön sitter vi alla på liggunderlag och lyssnar på tystnaden när ett barn plötsligt får syn på Huldran på klippan intill.
Vackra älvröster hörs eka över vattnet.
Inga mobiltelefoner eller kameror stör.
En plumsande sten skrämmer slag på de flesta.
En roddbåt knirrar över sjön med en lykta i fören.
Kraxande puckelryggiga väsen väcker oss ur den trolska stämningen.
Vi vandrar förbi älvorna som dansar i natten.
Det är mörkt men månen visar vägen.
Näcken spelar vid lägerplatsen där elden välkomnar oss.
Varm soppa och nybakt bröd gör gott när Ronjas rövarlåt studsar över den spegelblanka vattenytan.
Mörkret lyses upp av lyktor på vår väg tillbaka till civilisationen.
Ögonen har vant sig vid mörkret, men egentligen är det inte riktigt mörkt.
Huldrans röst följer oss tillbaka till bilen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar