Jag tittade på kartan igår kväll och insåg att platsen där jag och äventyrshunden ska gå på spårläger med Hundreda, ligger väldigt nära en liten sjö som heter Issjön. Jag har passerat platsen miljoner gånger på motorvägen men aldrig riktigt fattat att det legat en sjö här. Nyfikenheten har gjort att jag nu sitter vid sjöns södra ände och betraktar dimman som dansar över den stilla vattenytan. Äventyrshunden sitter bredvid mig och vädrar med nosen i den fuktiga luften. Vi har suttit här en bra stund nu. Bara njutit av att få vara vid den här sjön just nu. I just det här ögonblicket.
 |
| Enkel ute-njutning |
Mina andetag när jag drar in den kalla luften genom näsborrarna är det enda som hörs. Plötsligt inser jag att gryningen äntligen har släppt taget och gett plats för dagen. Jag huttrar till och börjar gå igen. Några upp-och nervända båtar kantar stranden. Tallarna reser sig majestätiskt över mitt huvud. Den taniga vassen sticker trotsigt upp ur den svarta sjön. Det är bara jag och Diesel som rör oss i skogen idag. Allt annat än mina tankar är fullkomligt stilla. Tänk att den här sjön har legat här hela tiden, utan att jag vetat om det. Så nära där jag växt upp och levt halva mitt liv. Jag och äventyrshunden har skogen för oss själva denna tidiga morgon. Just nu har jag inga problem alls i hela världen. Jag är hel. Jag är lycklig. Och att döma av äventyrshundens skuttande på den krusiga stigen känner han likadant.
 |
| Lycklig äventyrshund |
Äventyrshunden är taggad till tusen när jag släpper på honom på hans första spår för dagen. Han piper upphetsat och håller på att hoppa ur pälsen för han är så förväntansfull. Emma och Camilla har gett några korta instruktioner som jag inte alls följer eftersom jag är lika ivrig att komma igång som min hund. De andra deltagarna på spårlägret följer tätt efter oss när vi sätter iväg i skogen. Diesel har nosen mot backen och söker efter de föremål som jag gömt i terrängen. Han älskar det här! Det går ganska bra för mig och Diesel, han hittar de saker som jag gömt och hans glädje över att klara av uppgiften smittar av sig på mig.
 |
| Emma och Camilla från Hundreda stöttar och peppar alla ekipage till framgång i spårarbetet.. |
Vi fortsätter med ett teoripass där alla ekipage får goda råd hur de ska komma vidare i sin träning.
Vi är alla här för att vi gillar att umgås med våra hundar och för att vi älskar utmaningar och att utveckla oss själva tillsammans med våra hundar.
 |
| Camilla hjälper Diesel med träningen |
Utmaningarna i spårträningen fortsätter och varje gång tror jag att detta är för svårt för Diesel, men varje gång överraskar han mig och klarar av det galant. Det är givande att utvecklas tillsammans.
Solen tittar fram en stund sista dagen och värmer mina frusna kinder. Diesel öser på och tar ett dygn gammalt spår av bara farten. Fasen, vad härligt det är att få vara ute!
Ibland behöver man inte åka så långt för att få utmaningar. Ibland behöver det inte vara så avancerat för att man ska känna sig lycklig. Ibland är det bara enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.