Äventyr 2: Svart snor

Årets andra äventyr genererade träningsvärk i underarmarna, några smideskrokar, svart snor och en felkörning. Lillasyster och jag hade det så trevligt i bilen på vägen till Långsand att vi, trots karta och kompass i näven, ändå svängde åt fel håll och höll på att hamna någon helt annanstans.
En u-sväng och och två distinkta högersvängar rättade till misstaget och vi kom fram dit vi skulle vara denna dag.

I ett slumrande litet sommarstugesamhälle längs med Gävles fina sandstrandskust stegar vi in i Lars-Erik Sundins dalablå kök. Invid den sprakande öppna spisen bjuds vi på ostmacka och den största kopp te vi någonsin druckit. Medan vi sakta sörplar i oss teet berättar Lars-Erik om Rustik Smide som han driver i sitt garage. 2006 tröttnade han på att springa i ekorrhjulet och avslutade sitt chefsjobb och började, så att säga, smida andra planer. Idag försörjer han sig på att hålla kurser i smide och sälja sina alster på konsthantverks-mässor runt om i landet.
     -Till sommaren kommer mina gäster även kunna sova över i den nybyggda gäststugan och ta sig ett dopp i den vedeldade badtunnan, säger den något skäggige smeden och kliar sig lite i det rufsiga håret.

När vi kliver in i garaget, eller nej jag menar smedjan, känns det som om någon drar ner en grå rullgardin framför ögonen. Nej, det är inte vi som helt plötsligt ser dåligt, det är damm och sot som virvlar i luften. Smeden förklarar att vi kommer snyta svart snor på grund av det i några dagar, men det är inget farligt. Av det spräckliga golvet syns bara ett par kvadratcentimeter, resten är täckt av verktyg, mer verktyg eller järn i alla dess former. Några gamla ekstubbar bär upp bastanta städ och det är dessa som ska vara våra lekplatser i fyra timmar framöver.  Ässjan är redan igång och efter några snabba instruktioner från smeden är det dags att skapa smideskonst.

Rätt värmning av materialet är halva jobbet i smide,
vilket undertecknad surt fick erfara.

Lillasyster slår skiten ur sin krok.

Det visar sig att lillasyster har talang för det här med smide och på nolltid har hon svängt ihop en tjusig krok. På samma tid har jag misslyckats med värmningen av mitt material två gånger och därmed sabbat atomernas inbördes hackordning. Ingen ordning mellan atomerna, inget smide. Men i andra andningen kommer jag igen och lyckas knacka till en första knagglig krok.



Min buggel-krok till vänster och
lillasysters mer stilfulla krok till höger.

 Med mer ostmacka i magen och taktiksnack i hjärnan återvänder vi till garagesmedjan efter lunch. Nu känns det som om jag börjar fatta grejen. Värm tills järnet är vitt, banka med tung hammare från spetsen och in, vänd 90 grader var tredje slag ungefär, värm igen, upprepa till önskad form. Underarmarna värker och svetten droppar under skyddsglasögonen, men det är roligt. Perfekt sysselsättning om man har aggresioner som behöver ventileras ut.

Smeden kikar över axeln och kommer med tips.

Eftermiddagens examensprov är att göra en ampel att hänga blommor på. När smeden visar vad vi ska åstadkomma tänker jag i mitt stilla sinne att han blivit galen. Jag förstår inte alls hur det där ska gå till. Men efter lagom med eldande, en hel del bankande, lite vridande, och en stor dos koncentration så lägger jag till sista knorren.

Mäktig känsla att kunna vrida järn!

Lillasyster gör sista knorren
med verktyget som kallas just "Knorren".

Och tamejtusan om det inte blev en en riktigt snygg ampel till slut. Jag känner faktiskt att jag inte alls behöver skämmas över min skapelse, tvärtom är jag ganska stolt! Glad i sinnet och uppfylld av hantverkslusta stuvar jag in mig själv och lillasyster i bilen och rullar hemåt. Det gör faktiskt ingenting alls att jag kommer snyta svart snor tre dagar framåt.

Resultatet av fyra timmars slit i smedjan.