Äventyr 3: Förvirrat i 4H-gården

Äventyr nummer tre rivstartar med ett skutt ur sängen då äventyrerskan inser att hon försovit sig. Med grötskeden i munnen packas matsäcken samtidigt som skidorna vallas på köksbordet med ett irriterat muttrande eftersom underställströjan inte vill bli instoppad i långkalsongerna. Halvvägs nerför trappan klickar det till i den sömnluddiga äventyrs-hjärnan och kartan till Tyresta Nationalpark gör sig påmind. Upp för trappan igen, krånglar med nyckeln i låset, in i lägenheten, och där tittar två frågande isblå ögon på mig inifrån den mörka hallen. Just det ja, hunden! Kopplar upp Diesel och flåsar mig nerför trapporna igen. Stuvar in alla pryttlar i bilen och gasar iväg. Ungefär vid Arlanda inser jag att jag inte fick med mig kartan. Skit också, och min personliga GPS (läs pojkvän) roar sig kungligt i Alperna och har förmodligen ingen större lust att ta emot ett dyrt utlandssamtal från en förvirrad flickvän som undrar var hon ska. Kugghjulen inne i mitt huvud jobbar för högtryck och jag tror mig komma ihåg vad avfarten hette som jag skulle svänga av vid från Nynäsvägen. Jag får chansa på att det är skyltat resten av vägen. Endast två stopp vid godtyckliga bensinmackar resulterar i att jag når mitt mål, Tyresta By! Seger!

Ivrig att komma iväg!

Diesel tycker att det tar en evighet innan jag får på mig pjäxor och skidor, men till slut har jag fått med mig nästan allt och vi är på väg. Håvar in en äldre herre i Stenmarks-mössa och Karhu-skidor från andra sidan 80-talet som ser ut att vara en rutinerad Tyresta-åkare för att fråga åt vilket håll jag ska ta vägen och hur det ser ut i spåren. Det visar sig att det finns endast en slinga som är spårad och den är på cirka 3 km. Det blir många varv, tänker jag, som hade planerat att åka långt idag. Och utanför spåren är heller ingen idé att åka eftersom snön är stenhård och fladdriga längdskidor utan stålkant är inte kontrollerbart där.
Tyresta By är packat av mammor med barnvagnar, pappor med pulkor, barn med snoriga näsor och hästar med lurviga svansar samt diverse andra djur i hagarna intill. Det känns som om jag har hamnat mitt i en 4H-gård! Det var inte såhär jag tänkte mig dagen i nationalparken.

Men nu är jag ändå här så jag stakar iväg i det sliriga spåret, och sakta börjar morgonstressen att lägga sig till ro i magen. Det är ändå skönt att vara ute. Vänster bindning gnisslar lite medan jag glider ut över ängen. Jag skidar förbi en liten sjö med kaveldun som sticker upp ur den snötäckta isen för att sedan gnola vidare in i skogen. Om solen hade varit framme så hade jag nog tyckt att det var ganska fint här, funderar jag medan Diesel inspekterar gärdsgården vi passerar. Den pratglade gubben med Karhu-skidorna hinner ifatt mig, vi stannar till och han berättar om Den Stora Branden som nationalparken råkade ut för 1999.

Näe, inte en fyra i betyg för det här va..?

Efter fjärde varvet på den korta slingan tycker både jag och Diesel att det är dags för fika. Vi hittar en lämplig sten med utsikt över den lilla sjön. Varm choklad och  moster Ingers mjuk-kaka känns som högsta vinsten just nu! Vi tittar på människorna som skidar förbi, den ena vingligare än den andra.

Varm choklad gör susen för både två-och fyrbenta...

Plötsligt händer det ingenting, det blir alldeles tyst och solen bryter igenom och färgar molnen i en vacker rosa nyans. Det känns som om vi precis just nu blev helt ensamma i skogen. Och det är nu äventyrskänslan infinner sig. Diesel och jag njuter av ensamheten och med förnyad energi skidar vi två varv till utan att träffa en endaste människa på hela vägen.

  

Solnedgång i nationalparken.


Nöjd med dagens äventyr letar jag mig vidare med bilen mot Tyresö Slott  och vandrarhemmet där jag tänkt övernatta. Men det visar sig att där är jag inte välkommen med hund, eller jo, om jag hade varit blind så hade hunden fått sova där. Men nu är jag inte blind, bara lite halvdöv, så min tanke att vara lite sådär härligt spontan och bara checka in går om intet. Men det gör inget, vi åker hemåt och passar på att köpa ett nytt kylskåp på rea på vägen hem.