Äventyr 23: FörTjust skärgård

Ungefär i höjd med Nyköping tar toarullen slut som jag hade med mig för att snyta mig i. Men det bryr sig inte snoret om. Resten av vägen får jag nöja mig med själva toarullen i hårdpapp och post-it lappar.
I Valdemarsvik stannar jag till för att äta min matsäcks-middag och för att snyta mig ett par tusen gånger. Här är det fint. Kvällen är varm och några segelbåtar ligger i gästhamnen. Det ser harmoniskt ut att luta sig tillbaka i sittbrunnen och lösa korsord eller läsa en god bok som några gör här.

Idylliskt i Valdemarsvik

Men äventyrshunden och jag gör en kort lov genom stan för att sedan dra vidare mot andra breddgrader. I Västervik svänger vi av mot hamnen och snirklar oss vidare mot Gränsö. Turistbyrån har tipsat mig om att här får man bada med hunden. Och mycket riktigt, långt in i skogen hittar vi en kanonfin sandstrand. Jag bestämmer mig raskt för att här blir vårt nattläger. Kvällsdopp och bäddande i bilen går extremt raskt eftersom myggen vill äta upp mig. Somnar på en tusendels sekund när jag lägger huvudet på kudden.

Angenäm sovplats

Morgondoppet är betydligt trevligare utan mygg och morgonpromissen med hunden blir en ren njutning längs de släta klipporna i havsviken. Jag snyter mig en miljon gånger på den halvtimme som promenaden varar. Huvudet hamrar och ögonen snurrar av feberhetta. Men ett par alvedon senare är jag typ redo för Tjust skärgård som är dagens äventyr. I hamnen i Västervik köper vi biljett till Hasselö, där det ska vara fint enligt  damen utan framtänder i biljettluckan. Båten som tar oss ut dit heter "Freden". På en timme har jag snutit slut på den nya toarullen samtidigt som "Freden" har förflyttat oss till en annan värld. Den lugna skärgårdens värld, där tempot är ett annat än i stan. Här är det ingen stress, inte någonstans. Allt får ta sin tid.

Lugnet i skärgården

Jag köper lunch att ta med mig i det söta caféet, snyter mig och trampar iväg på min cykel med Diesel lunkandes bredvid. Vi har bäring mot Hasselö By för att kolla in de pittoreska små husen. Den smala grusvägen är kantad med högt bångstyrigt gräs och fogliga gula blommor. Ängarna breder ut sig och blandas upp med några klipphällar smekta av mossa. Här och där sticker det upp en susande björk eller en svajande tall. Lugnet infinner sig i hjärnan även om min febriga kropp flämtar högt efter andan.

Vacker cykelväg

Hasselö By är jättemysig tills jag nästan cyklar över en svartpolerad huggorm och vänder väldigt raskt på hela vårt ekipage. Fräser ut lite snor och styr kosan söderut och Sladö istället. Naturens karaktären ändras och nu blir det mer tallar som kantar vår väg.

Vacker cykelväg på Sladö

Plötsligt öppnar terrängen upp sig och solen gassar på det heta gruset. Diesel vägrar att gå en meter till utanför skuggan. Han tittar bedjande på mig och tungan hänger nere vid framklorna ungefär. Jag förstår honom, jag skulle inte heller vilja springa i trettio-gradig värme med den pälsen på kroppen. Lösningen blir att han får åka i cykelkorgen! Han finner sig snabbt i situationen och inser fördelarna med att åka med mig, det fläktar i pälsen och han kommer ändå framåt! Han får inte riktigt plats, men han verkar nöjd ändå. Vi stannar till (och jag snyter mig) när vi möter en ensam vandrare och frågar om han inte kan föreviga oss.

Diesel i cykelkorg förevigat av fotograf Leif Sylvan
med äventyrerskans kamera.

Det visar sig att han är fotograf och driver en websida som jobbar med bildspel. Just nu jobbar han med ett projekt som ska beskriva Västerviks kommun i bilder. Så det är inte omöjligt att äventyrerskan alltså kommer att göra reklam för Västervik! (Måste börja ta betalt för mina gig snart...)

Vi lunchar tillsammans vid sjöbodarna och Diesel får en ny bästa kompis i Leif eftersom han bjuder på leverpastej. Havet utanför ligger nästan oroväckande stilla. Han tar flera bilder på oss och vi pratar om ditten och datten och inser snart att vi har många gemensamma nämnare.

Leif; en trevlig prick

Vi skiljs åt när jag och äventyrshunden tar en "strövstig" som det står på skylten runt Sladös sydligaste udde. I hagen som först passeras går några kor och betar med havet som stängsel. Stigen är mysig och går upp och ner över stock och sten. När vi kommer fram till de alldeles släta klipporna på östra sidan så kan varken jag eller Diesel motstå ett bad. Diesel letar snabbt fram sin badboll ur ryggsäcken medan jag klibbar av mig kläderna. Vi plaskar runt länge och busar i vattnet för att kyla ner oss så gott det går.

Skönt med svalka

Stigen fortsätter en bit längs klipporna. Havet och himlen är kusligt stilla. Nästan som att det är lugnet före stormen.  Men det är vackert. Färgerna blir klarare när solen inte gassar så hårt. Stigen leder oss sedan tillbaka till cykeln genom mustig tallskog och dunbollsförsedda ängar. Och nu vill Diesel åka cykelkorg med detsamma! Han har fattat galoppen.

Vi rullar sakta tillbaka mot båtbryggan medan jag snyter mig var femtiofjärde meter. Sandstranden som ligger bredvid bryggan kan vi inte heller motstå så vi tar ett bad till medan vi väntar på båten som ska ta oss tillbaka. "Freden" puttrar sakta genom Tjust skärgård. Vi tar en liten annan väg nu för att plocka upp fler passagerare från andra öar. Det är så in i bängen vackert med de spegelblanka havet. Jäklars, vilket paddelvatten! Hit måste jag ta med mig Papaya (min kajak) och glida runt bland de många små söta öarna med de lena klipporna.

Tillbaka i Västervik letar jag upp en mysig restaurang som ligger på det kullerstensbeklädda torget med utsikt över gästhamnen. Folk skrattar förbi på höga klackar på väg till en fest eller strövar sakta genom stan med barnvagnen i jakt på något gott att äta. Tyvärr är min mat inte lika god som utsikten, men den mättar iallafall. Diesel och jag strövar genom stan när det ringar på min mobil. Det är skepparen som ska ta mig ut till Blå jungfrun som ringer för att meddela att turen är inställd. Det är för många som har hoppat av. Tydligen så KANSKE det ska regna imorgon och det har fått många av mina medpassagerare att dra öronen åt sig. Men va fan! Här har jag trotsat feberdimma och hostattacker à la Djingis Khan och så hoppar de andra av för att det MÖJLIGTVIS, EVENTUELLT, men inte särskilt troligt, ska regna imorgon. Va fasen är alla andra gjorda av socker eller? Skepparen hör min besvikelse och erbjuder sig att bjuda mig på resan nästa gång jag har vägarna förbi. Jag tackar och rådbråkar min hjärna vad jag ska hitta på nu. En känsla av antiklimax infinner sig. Jag åker tillbaka till min strand på Gränsö och inser att det är ju ett naturreservat! Bestämmer mig för att inspireras av  Eva-Marie och jaga NR istället. Hunden och jag undersöker området lite närmare under vår kvällspromenad.

Trappor verkar vara vanligt förekommande i detta naturreservat...

Ringer min personliga Iphone (pojkvän) som får googla fram några naturreservat för imorgon. Han hittar Vindåsen vid havet, det låter bra, det blir morgondagens projekt. Jag somnar till smattret av regnet på biltaket med liten Diesel snarkandes på min arm.

På morgonen strålar solen från en klarblå himmel, värmen är redan kompakt. Men inget Blått fruntimmer kommer att skådas idag för det. Jädra sockerknarkare som skyr det eventuella regnet. Vi såsar oss igenom  morgonen och tar oss tid att leka ordentligt med Diesels nya tyska labradorkompis som har sovit i sin husbil på samma strand som oss.

Det tar ett tag att hitta Vindåsen, men det är värt det när vi väl är där. Det är lika kvävande hett som igår så efter den branta stigningen upp mot utsikten högt över havet och Tjust skärgård, så tar vi oss ett härligt dopp bredvid de till formen klassiska sjöbodarna med långa utskjutande tak.

Diesel badar gärna med sin badboll

Jag snyter mig och konstaterar att det inte blidde något Blå jungfrun den här gången, men att jag ändå fick uppleva Tjust skärgård och där var det riktigt snor-fint!