Nyår igen!

Jahapp, då har det gått ännu ett år i detta som kallas livet.

Idag är det nyårsafton och i vanlig ordning har jag och Äventyrshunden flytt fältet och försökt hitta lugn och ro långt från nyårsraketer och smällare. Lättare sagt än gjort, men vi gör vårt bästa.

Det är dags att stämma av nyårslöften och blicka framåt inför nästa år. Har jag lyckats klara av det jag lovade mig själv? Well, läs vidare så får du se.

Nyårslöftena inför 2017 kan du läsa här.
För dig som inte orkar klicka vidare drar jag löften i korthet här nedan:
Jag hade två löften för året; ta vara på naturens skafferi och signa 3 (!) bokkontrakt.

Tillåt mig börja med det första: Naturskafferiet. Hur gick det? Käpprätt åt helvete. Jag hade inte det minsta tid att sylta, safta, skörda och plocka bär. Inte ett dyft. Det närmsta jag kom var att palla svärmors äpplen och sätta pojkvännen på att koka äppelmos. Så nej, big failure på den.

Anledningen till att jag misslyckades så kapitalt på första nyårslöftet? Jag var så himskans upptagen med att jaga det andra!

Jag hade satt upp för mig själv att försöka nå tre signade bokkontrakt under 2017, mest för att det var helt skvatt galet och fullständigt ouppnåeligt. Och jag tänkte i mitt stilla sinne, om jag sätter upp ett så skyhögt jävla mål så kommer jag jobba skiten ur mig för att nåt dit. Och OM jag då lyckas med att få ETT kontrakt kommer jag vara supernöjd. Det var lite så mina tankar gick när målet sattes. Sikta högt, kom halvvägs och va glad liksom.

Sååååå, hur gick det då med bokkontrakten då?

Jo, tack ganska bra faktiskt. Över förväntan. Rent ut sagt förbannat bra!

I april signade jag det första kontraktet, Vandra Gästrikeleden, och ingen var gladare än jag. Det här betydde ju massor av utetid under våren tillsammans med världens bästa stigfinnare, Äventyrshunden! Den här boken har legat lite på lurpass ett par år och jag hade gett upp hoppet om att det skulle bli av. Men så föll stjärnorna på plats och alla dominibrickor ramlade i ett svep. Yes! Bok ett! Mitt inofficiella mål var redan uppnått.

Sen gick det trögt under sommaren med anskaffningen av vidare bokkontrakt, mest för att jag var på Gästrikeleden största delen av min vakna tid. Men i september rasslade det till igen i bokpåsen.
Först hörde visserligen förlaget av sig och sa att mina tidigare böcker; Vandra Roslagsleden och Vandra Upplandsleden var slutsålda och en ny upplaga skulle ges ut. Dags att uppdatera alltså!
Sure, det här räknas inte in i själva målbilden om bokkontrakt, men jag nämner det för att det har med böcker att göra och för att jag blir så glad att det är så många som köper boken. Jag hoppas att det betyder att lika många också ger sig ut på leden!

Strax efter detta hörde förlaget av sig igen och frågade om jag ville bidra med lite text och bild till någon annans bok? Klart jag ville!! Så hipp som happ, gav jag mig ut och upptäckte Stockholmsnära vandring för boken Vandring kring Stockholm som kommer ut på Calazo förlag i vår. Tio texter fick jag med i boken. Okej, okej, det är inte ett bokkontrakt, men en liten bit på väg iallafall. Väl?

Men förlaget var inte klara där med mig, strax hörde de av sig igen och frågade om jag ville vara redaktör för en av deras böcker som behövde uppdateras. Jajamän sa jag! Okej, okej, det är inte ett bokkontrakt, men en liten bit på väg iallafall. Väl?

Men nu hade jag nog fastnat på förlagets speed-dial, för nästa gång de hörde av sig frågade de om jag ville göra boken Vandring kring Uppsala för dem. Och klart som fanken att jag ville det! Katjing! Bokkontrakt nummer 2! Tamdaramm!

Kontrakt två signades i november och nu började det liksom brinna lite i knutarna om jag skulle nå målet med tre. Det var ju snubblande nära och jag hade ju redan överträffat mig själv och var visserligen mer än nöjd. Men mycket vill ha mer.
Så samtidigt som jag svettas med att få ihop Gästrikeledsboken, jagar jag mitt tredje kontrakt.
Och ni vet när man outar vad man drömmer om, det är skitläskigt, men det betyder ju också att andra får nys om det och de flesta människor är goda och vill hjälpa. Jo, så är det faktiskt.
En bekant till mig nämnde att hen hade en annan bekant som sysslade med utveckling av vandring i ett annat län. Ett litet oskyldigt samtal ledde till diskussioner och vaga förhandlingar om en bok om vandring på just den leden som hen var involverad i. Lite (läs mycket) tjat på mitt förlag och några lösa boliner senare så är intresset väckt från allas håll. Ja, alltså något kontrakt finns inte. Än.
Meeeeen förlaget har sagt: "vi ser positivt på det här" och varje gång de har sagt det tidigare så har det liksom råkat bli ett kontrakt.  Tekniskt sett är det bara några formaliteter som ska lösas....
Okej, okej, jag ska inte ropa hej förrän jag landat på andra sidan bäcken. Men en liten bit på väg iallafall får man väl ändå säga att det är?

Sååååå, summa summarum. Två bokkontrakt och ett tredje inom räckhåll. Bidrag till någon annans bok och redaktör för någon annans bok. Det måste väl ändå räknas som godkänt? Ska vi säga att jag nådde 2,5 bok av 3?

Jag trodde ju aldrig i min vildaste fantasi att det var möjligt, men ingenting verkar vara omöjligt om en bara ger sig faen på att lyckas. Och det allra bästa med hela kakan är att de två böcker som jag HADE TÄNKT skulle signas bara varit uppe och snuddat vid bokförhandlardiskussionerna. Alltså finns det utrymme för fler böcker....... Hehehe...

Men löftena inför 2018 då. I år kommer jag inte ha några grandiosa mål. Det har slitit på mig och varit hårt jobb att nå tre bokkontrakt. Så 2018 får ha ett generösare mål: jag vill tomglo mer i mitt liv.
För er som inte vet vad tomglo är, det är när en bara sitter ute i naturen och glor planlöst framför sig, utan mening eller mål och bara är. Min Äventyrshund är faktiskt väldigt bra på att tomspana, så jag ska lära mig av honom. Vi ska under 2018 tomglo tillsammans.
Jag kommer ju vara ute i naturen hela året nästan i och med det jobb jag har, och jag älskar mitt jobb och jag älskar att vara ute. Men under 2018 ska jag försöka vara utomhus bara för mig. Där inget foto ska tas, ingen text ska skrivas om mina upplevelser, jag ska bara njuta av att vara ute för min egen skull. Med dem jag tycker om.

Och skulle de ramla in fler bokkontrakt, jaaa, då blir jag så klart extra glad!

Vilse?

Här kommer tips om en podcast om grundkunskaper i naturen som idag kanske har glömts bort... Hur en tänder eld, navigera med karta och kompass med mera... 

Vilse heter podcasten, in och lyssna där poddar finns! Eller klicka på länken här! 

Det här med gemenskap

Nätverket Kvinnliga äventyrare lanserade nyligen en ny hemsida där det  förhoppningsvis är lättare att få en bättre upplevelse  och hitta förebilder och inspiration. 

Och så har Kvinnliga äventyrare blivit med webshop också! Så vill du visa gemenskap med dina systrar i naturen, så kika in där och se vad som finns att köpa, kanske någon julklapp till någon som gillar att vara ute i naturen? 

Där kan du hitta snygga t-shirts, tröjor, mössor, kepsar och tygväskor. Självklart med Kvinnliga Äventyrares logotyp. Besök gärna shopen för att se om du hittar något spännande: Kvinnliga Äventyrare Webbshop.

Tillsammans inspirerar vi fler till äventyr i naturen! 

Stolt över att....

...vara en del av detta nätverk!

Hoppas att vi alla  tillsammans kan inspirera fler till äventyr och friluftsliv i naturen!

Om Roslagledsboken!

Här hittar ni en fin artikel om Roslagsledsboken! Publicerad av Norrtälje tidning. Hitta ditt äventyr på Roslagsleden, vill du ha tips är jag på Wira bruk på lördag och berättar mer om leden. Välkomna!

Ny podcast - kvinnliga äventyrare!

 I höst kommer Kvinnliga äventyrare ta steget ut i etern då det dras igång en podcast.

Varannan tisdag hela hösten, med start 5 september, kommer Emelie (från Mora Kniv) & Angeliqa (från Vandringsbloggen) prata om olika äventyrande i allmänhet och kvinnligt äventyrande i synnerhet. Det kommer förstås att handla om vad äventyr egentligen är och vem som är äventyrare. De kommer också ta upp utomhushygien, kärlek och relationer, hur de upplever trygghet i naturen, vad en egentligen behöver i packningen och tältlivets vett och etikett. För att bara nämna några ämnen! De kommer också intervjua spännande personer och experter som bidrar med ytterligare insikter och tankar.

Dessutom vill de mer än gärna ha din hjälp! De vill höra dina tankar, upplevelser, historier, anekdoter, åsikter och känslor kring de ämnen de ska ta upp. Håll utkik på Kvinnliga äventyrares sida på Facebook. Där lägger de löpande att lägga upp kommande teman, så kasta dig in i diskussionen!

Redan nu finns dessutom ett pilotavsnitt publicerat, där de presenterar sig och vad som komma skall. In och lyssna, ge feedback och förstås - prenumerera så att du inte missar något avsnitt!

Kvinnliga äventyrare podcast

Äventyrshunden tipsar!

Soooooom jag längtat efter att få skriva det här reportaget! Jag har legat på lurpass i flera år och bara inväntat rätt läge, och nu var det plötsligt det!

I senaste numret av Härliga Hund, nr 7-2017, får Äventyrshunden komma till tals och delar med sig av sina bästa äventyrstips inför sommaren. Yihaaa!

Längtar tillbaka till Trollstigen!

Vilken makalös upplevelse det här var! E-bike och ski touring på Trollstigen i Romsdalen. Trollstigen som i vanliga fall besöks av horder av turister var nu folktomt och det var bara vi där.
Sån himla tur att jag ska skriva om reportaget snart och kommer då få uppleva allt igen! Yippie!

Följ dina drömmar...

....är temat på Kvinnliga äventyrares friluftshelg i Åre den 11-13 augusti. Det är Vandringsbloggen och Mora Kniv som arrangerar.
Har du inte planerat semestern än, så boka in i kalendern redan nu!

Här hittar du mer info! 

Gästrikeleden-check!

Då har jag vandrat/cyklat hela landskapsleden i Gästrikland! 27 mil!
Målet var att vara klar innan midsommar och med pojkvännens taxiservice gick det att lösa i grevens tid....

Radarparet på Gästrikeleden

 Jag har en liten tarm kvar som ska vandras från Åmot till Lingbo, men den ska eventuellt dras om i höst så jag väntar med den så jag slipper dubbeljobba....
Har några inplanerade fotosessions i höst med medföljande modeller som jag ser fram emot också, så heeeelt klar är jag inte. Men ändå, firar lite i smyg!

Firar med att vila! 

Överlag tycker jag att det har varit en fin led att vandra, men kanske framförallt att stigcykla. Väl markerad på 90 % av leden och kul med informationsskyltar om kulturen-i-naturen längs vägen.
Södra delen är flackare med dess älvängar, svämskogar och mygg, medan norra delen är björnland med blåbärsris och glesa tallskogar. Trakterna kring Hofors är klart de backigaste!

En fin led som jag gärna rekommenderar till andra. Ut och upptäck den i sommar vetja! 
Eller vänta tills boken är klar så får du matnyttiga tips om det mesta....

Passar på att tacka Äventyrshunden som har funnits vid min sida hela leden och agerat stigfinnare och glädjespridare. Utan honom hade detta inte varit lika roligt!

Nu blir det välbehövlig vila och kanske lite midsommarsemester.

Nu blir det midsommarhäng ett tag.

Nybliven ambassadör för Kvinnliga äventyrare!

Vill bara meddela att jag numera är ambassadör för kvinnliga äventyrare!

Initiativet som startades av Vandringsbloggen och Mora Kniv för att lyfta fram kvinnliga äventyrare och låta inspirationen flöda till fler, har nu växt och vi får se var det här tar vägen i framtiden. 

Det känns jättespännande att få vara en del av detta och bidra med inspiration, glädje och pepp till alla friluftstörstande där ute! Ser fram emot att dela tankar om äventyrande i allmänhet och friluftsliv i synnerhet. 

Hoppas att ni finner inspiration här till mer tid utomhus! 

Norge-en kärlekshistoria

Jag erkänner, jag är kär. Upp över öronen kär. I ett land. Jag är kär i Norge.

Kärlek i Romsdalen.
Foto: Julian Rohn

Detta fantastiska land med sina fjordar, berg, stränder, glaciärer, skogar, älvar, vattenfall. You name it. They have it all!
Precis allt jag vill ha.

Det har gått så långt nu att jag måste få en dos Norge varje år, det har blivit ett beroende. Som orsakar starka abstinensbesvär om jag inte får min Norgenatur-dos.
Så för att jag inte helt skulle balla ur var jag tvungen att åka. Den här gången blev det topptur i Romsdalen. Med några twistar.

För att riktigt tagga till och kickstarta naturdosen blir det miljövänligt resande från Oslo med tåg och vidare från Dombås till Åndalsnes med Rauma line, en av Europas vackraste järnvägslinjer sägs det. Och visst är det sagolikt vackert, jag trodde väl inget annat heller. Sinnena börjar varva ner och hjärnan kopplar bort vardagsstressen på en gång när kvällssolen sänker sig över Romsdalen. Snötäckta toppar och gröna dalar med glittrande älvar utanför tågfönstret. Ro för själen.
En smygande förälskelse för Norge börjar här att pocka på.

Vy över Romsdalen från Rauma line.
Foto: Valentin Rapp

Framme i Åndalsnes tar hotell Aak emot oss med öppna armar. Kanske det mysigaste hotellet jag någonsin bott på. Äkta lodge rakt igenom. Personalen är serviceminded ut i fingerspetsarna. Hotellet är smakfullt inrett med en skön balans mellan mys och modern design.  Utsikten över Romsdalshorn är makalös i kvällssolen. Folket som hänger här är inbitna klättrare eller skidåkare, alla med samma passion för bergen. Och min passion för Norge växer.

Hotell Aak, hotellet för dig som älskar bergen lika mycket som ägarna gör. 

Lördagen kommer med SOL i versaler, varma vindar och pepp bland deltagarna. Med skidorna på ryggen och med elcyklar trampar vi iväg in i Isterdalen för att ta oss an Trollstigen. Vägen är ännu inte öppen för biltrafik, men med elcykel trampar en lätt och ledigt upp de 1,5 milen, utan att ens bli flåsig. För jävla fin uppfinning det där med elcykel....!
Trollstigen besöks varje år av biljoner turister och miljarder bilar, så känslan av att ha Trollstigen för sig själv är magisk. Känslorna för Norge blir starkare och starkare.

Cykling på Trollstigen
Foto: Valentin Rapp

På toppen av Trollstigen åker hudarna på och nu är det dags att börja svettas på riktigt. Om vi haft lite vind på bilvägen upp, hamnar vi i lä nu mellan mäktiga toppar. Svetten lackar men vad gör det när livet är härligt och snön är perfekt sorbet. Någonstans här accepterade jag faktum att jag nog är kär i Norge. På riktigt.

Till topps i Romsdalen.
Foto: Valentin Rapp

Åket ned är precis så skönt som jag föreställt mig när jag hasat fram på mina hudar på vägen upp. Alnestindens vida orörda snöfält smälter under skidorna som sorbet i munnen. Telemark är som att dansa när allt stämmer. En romantisk dans mellan snö och skidor. Kärleken befästs.

Kärleksdans på snö.
Foto: Valentin Rapp

Ett långt kärleksfullt åk senare, sitter jag på cykeln igen och rullar nedför Trollstigen med de andra. Vinden fladdrar i håret och vyerna fladdrar i ögonvrån.

Vår och vinter på samma gång på Trollstigen. 

Hotell Aak välkomnar ett gäng uppspelta skidåkare som gärna vill samtala (läs skryta) om sina äventyr under dagen. Vi träffar andra likasinnade som också gärna vill "samtala" om just sina bravader, och vi förstår varann allihop. Från solbrända läppar studsar samtalen  rytmiskt fram och tillbaka över borden, men när den hemgjorda glassen med karamelliserad krossad vit choklad dukas fram blir det helt tyst. Knäpptyst. Glassen är för god, det går inte att prata samtidigt.. Den ska bara njutas. Min kärlek till Norge är beseglad.

På söndagen har vi vårt första gräl, jag och min nya kärlek Norge. För just idag öser regnet ner och molnen slickar marken. Norge är i vanliga fall färgglatt, men just idag går allt i svartvitt. Jag har en dispyt med Norge om just detta. Det är inte okej att gå från dessa ytterligheter utan att förvarna.
Det blir ett halvhjärtat försök till topptur på Blånebba, där flatljuset eldar på svordomarna i bråket.

Tack och lov för det färgglada skidmodet som råder just nu....
Foto: Valentin Rapp

Dyngsur och förbannad på Norge behöver jag lugna ner mig innan jag sakligt kan lösa konflikten i konversationen med detta land som har allt men ibland inte vill dela med sig av det. Jag är ju redan blöt så en SUP-tur på älven Istra känns faktiskt lockande.
Och det ska visa sig vara precis det jag behöver för att sansa mig. Rogivande flyter jag medströms och har all tid i världen att spana på det branta bergsväggarna som stupar ned i älven och kastar sig rakt ut i fjorden. Grönskan omfamnar mig och kramar mig likt en djungel.
Och vattenfallen. Alla dessa vattenfall som utan minsta eftertanke vräker sig över kanten och rusar mot marken. De bara vågar göra det.
Överallt, var du än är i Norge, så hör du ljudet av vattenfallen. Det är då jag förstår varför jag är kär i Norge. Det är för vattenfallen. Det är aldrig tyst, du hör alltid vatten som lever, leker och vågar.

Mindfulness på en SUP-bräda
Foto: Valentin Rapp

Norge är förlåtet. Kärleken har segrat. Jag är obotligt kär, och lite (mycket) regn kan inte ta död på det.
Vi tar ett snack, jag och Norge, och jag säger förlåt. Norge tar emot min ursäkt. Jag är välkommen tillbaka när jag helst önskar.
Jag är Norge evigt tacksam för att jag får uppleva dess kontraster. Det är det som gör att jag uppskattar de fina stunderna ännu mer. Solen och ensamheten på Trollstigen känns ännu mer spektakulär nu, när jag har söndagens skyfall färskt i minnet.

Turen till Romdalstrappan följande dag i total dimma och fuktiga skogar är en fin upplevelse. Trots att jag inte ser ett smack och regnet letar sig innanför jackan på bråkdelen av en sekund.
Norge ger och Norge tar. Precis som med kärlek.
Norge, du har fått mig på fall.

Norge har fått mig på fall. Jag är kär!
Foto: Petra Rapp

Jag är sanslöst förälskad i dig Norge. När ses vi igen?

Vad är äventyr för mig?

Mora Kniv och Vandringsbloggen genomför just nu en kampanj för att locka fler kvinnliga äventyrare och att inspirera fler kvinnor till friluftsliv! Superbra initiativ som jag gärna vill vara med och bidra till! 
Här väljer jag att dela med mig och hoppas inspirera andra! 

Det bästa äventyren är de som faktiskt blir av!

Äventyr för mig är att få vara ute. Ute där jag känner mig fri. Ute där jag känner att jag kan andas. Ute där jag får ta det lugnt. Ute där jag får röra mig. Ute där jag får uppleva. Ute där jag får göra som jag vill. Ute där jag får elda.

Det spelar inte så stor roll vad jag gör när jag är ute. Paddla, vandra, cykla mountainbike, klättra, åka skidor eller skridskor.... Det viktiga är att komma ut lite grann än att inte komma ut alls.

Just för att få komma ut lite grann istället för inte alls, genomförde jag projektet 52 adventures. Ett litet äventyr varje helg i ett helt år, totalt 52 äventyr på ett år. Jag ville visa att äventyr inte behöver kosta sex månadslöner, utföras jättelångt bort och vara så jobbiga att du kräks.
Jag ville med mitt projekt visa att det är möjligt att ha det lite äventyrligt i vardagen. Jag ville att fler människor skulle se sig omkring i sin närhet och uppleva det som fanns just där. Jag ville uppmana mig och andra att ta vara på de små sakerna som verkligen betyder något. Jag ville ta vara på den tid jag hade. Jag ville ta vara på mig själv. Och jag hoppades att just du skulle bli inspirerad!

Äventyr handlar om att utmana sig själv utifrån sin egen nivå. Att lära känna sig själv och våga lite till sin egen förmåga. Att testa sina gränser och överkomma sina rädslor.
Det var vad 52 adventures handlade om, fast uppdelat på 52 helger. Kryddat med en herrans massa lägereldar! I ständigt sällskap av Äventyrshunden Diesel. 
Och det bästa av allt, de där 52 äventyren blev av!

Mitt 52 adventures-år ledde till att jag bytte karriär och livsstil. Från att bo i staden flyttade jag till en ö i Stockholms skärgård. Jag gick från anställd till att vara egen företagare och styr nu min egen tid. Jag slutade arbeta som doktorand och började skriva om och fotografera friluftsliv och äventyr. Det medförde att jag inte längre satt inomhus på mitt jobb utan fick mer utomhustid även fast jag var på jobbet. Jag föreläser om mitt 52-år, skriver reportage om uteliv och just nu jobbar jag med min tredje bok för Calazo, en bok om Gästrikeleden. Och det viktigaste av allt, jag får vara mer ute! Nästan jämt faktiskt.

Med detta vill jag bara säga att följ era hjärtan, och gör det ni är passionerade för. Det kommer gå bra! Jag ville vara mer ute och genom att faktiskt komma iväg på de där äventyren som jag drömt om så förändrade jag hela mitt liv och får nu vara mer ute!

Så kom ihåg, det bästa äventyren är de som faktiskt blir av! 

Klättring bland träden på Äventyrens Ö

Ibland tar mitt jobb mig till fantastiska platser. Idag var en sån dag när jag fick uppleva Äventyrens Ö i Stockholms skärgård och klättring på tunna vajrar högt uppe bland träden.

Det är bra att prata om sina mål!

Ni minns va, att jag fått bok-kontrakt på Vandra Gästrikeleden?! Och att det bara var 1 av 3 bok-kontrakt som jag har som mål i år att ro i hamn.

Den här veckan har det liksom öppnat sig möjligheter till två böcker till, bara sådär. För att några som visste vad jag drömde om, tänkte på mig och gav mig några hintar....

Meeeen som de säger, inget är klart förrän det är klart. Så håll tummarna nu att jag kan sköta mina kort rätt och få de här kontrakten signade!

1 av 3, check!!

Kommer ni ihåg att jag satte ett skyhögt mål på nyår inför 2017? Inte mindre än tre bok-kontrakt ville jag ha! Yeeesus, så kaxigt att sticka ut hakan, kanske du tänker....
Men jag tänker att om jag satsar högt så kanske jag når hälften. Det vill säga 1,5 bok, och då är jag supernöjd med det.

Och nu har jag bärgat en bok i hamn! Ett bok-kontrakt är klart! YEEES!!!
Det blir en till bok för Calazo, en till vandringsguide, och denna gång blir det Gästrikeleden som står i fokus! Yabbadabbadoo!!

Så vill ni träffa mig i vår/sommar får ni bege er till Gästrikeleden, för det är där jag kommer vara! Älskar när jag får jobba utomhus med min äventyrskompis Äventyrshunden Diesel som assistent! Lycklig!

PS. Med tanke på att det precis har gått fyra månader på det här året, och ett bok-kontrakt är redan klart så finns det ju stor chans (och tid) för att två till ska trilla in! Eller?!

Vårstämning på prylfronten

Då är det vår och dags att hänga en dag med Mandel and friends för att ta reda på vilka uteprylar som gäller, vad är nytt och vad är snyggt? Och framförallt, vad är smart?

Har någon lyckats hitta på något som vi inte visste att vi behövde?

Ja, så var det denna gång! Så enkelt och genialt att jag nästan är sur att jag inte kom på det själv. Scrubba washbag. Tvätta kläder när du är på vandring/roadtrip/paddling/allmänt outdoor-nördar dig! Väger ingenting, hur lätt som helst, och går tydligen snabbt också och ger tydligen bra resultat. Kalas! Please, bring me one!

Scrubba wash bag

Stoppa ner i den vattentäta påsen, i med tvättmedel, gnugga lite, klart!


The only washing machine you will want to carry up a mountain from Scrubba on Vimeo.


Maloja är ett klädmärke som jag starkt diggar, deras retrodesign faller mig helt i smaken! Gillar färgerna och att det är en diskret design som ändå sticker ut. Jag känner mig unik när jag bär deras kläder, och i hemlighet drömmer jag om att få fatt i en Hokksund jacket som jag kan stila mig med i vårsolen! De gör framförallt supersnygga och retro cykelkläder, men har även en streetkollektion som jag främst spanat in mig på.

Maloja retro! Me like! 

En annan sak som Maloja fattat är
att inte alla tjejer vill ha supertajta kläder!
Heja för mer loosefit även för tjejer! 

Prana var också där, det är ett klädmärke som gör färgglada kollektioner som också  har funktion, gillar deras snabbtorkande klänningar i glada mönster. Nu använder jag inte klänningar superofta, men om det skulle hända så skulle jag välja en från Prana.

Prana

Ni som känner mig vet ju att jag är ett stort fan av Ospreys ryggsäckar, för att de är lätta och fullpackade med smarta detaljer.
Deuter var hos Mandel och försökte övertala mig att vara otrogen mot mina ryggsäckar... Det var nästan så att de lyckades. Provade en av deras större vandringssäckar och blev glatt överraskad hur skönt den satt på ryggen och hur många smarta detaljer som den faktiskt hade.. Är lite sugen på att testa Deuter Aircontact 55 nu när jag ska ut på Gästrikeleden och hika hela våren och sommaren... Får se om jag tar beslutet att vara otrogen mot mina Ospreys.... :)

Deuter aircontact

Rippa puder i skärgården, jorå så att....

Det var 5 år sen sist, men idag gick det att pumpa puder i hemmabacken igen! En får passa på när det finns och en får vara nöjd med det som bjuds!