Äventyr 29: Kära bloggen, I've been to Hell and back

Måndag 18 juli 2011. Käraste bloggen,
Planerna för den tredje veckan i Norge var surfing. Och du ska veta att vi gjorde verkligen vårt yttersta för att hitta vågor. I Hoddevika var vågorna obefintliga, men vi promenixade iallafall hela stranden för att verkligen inspektera om det inte fanns några vågor någonstans. Men det fanns det inte. Vi brummade vidare till "det närliggande" surf-spotet vid Ervika (2,5 mil vilket bara tog dryga timmen)  och spanade och spanade. Men inte hittade vi något där heller.

Span i Ervika

The big search gick vidare mot Ålesund  där vi utförde den snabbaste sightseeingen som någonsin presterats av en svensk turist. 55 minuter och då var det inklusive matpaus.

Ålesund från ovan

Vi färdades 230 m.u.h  (meter under havet)  för att ta oss ut till ett nytt surfspot Godoy. Inte heller här scorade vi något storslam. Jag måste erkänna, kära bloggen, att jag börjar känna en smygande känsla av surf-helvete. Det eviga sökandet bara fortsätter.
Stranden var fin i Godoy så vi slog läger där. Brassestolarna åkte fram i ett huj och strandhänget infann sig snabbare än du hinner vända blad. Paula och Matias underhöll högljutt hela kvällen och natten. Jag undrar fortfarande om de slutade prata när de gick och la sig eller om det även i sömnen snicksnackade om ditten och datten?!

Brasse - ett måste på roadtripen

Tisdag 19 juli 2011. Älskade bloggen,
Godoy bjussade inte på några vågor idag heller heller, trots att Matias gick runt hela ön med surf-radarblicken påkopplad. Det verkar vara helsikes svårt att hitta surf i Norge. Jag och Paula tog en morgonjogg i den charmiga lilla fiskebyn innan vi packade in våra rastlösa kroppar i bilen och körde Trollstigen till Oppdal för att åtminstone hitta schysst klättring.

Inga troll i sikte på Trollstigen...

Vi slog tidigt nattläger i Ekkerenget, en av Oppdals röda pister. Under kvällen kläcktes flera briljanta idéer, så håll utkik på Designtorget snart om du är nyfiken. Iallafall verkade idéerna väldigt smarta under inflytande av rödtjutet....

Camp Oppdal

Onsdag 20 juli 2011. Finaste bloggen,
Vi hittade till slut till Helvetet och även Övre Helvetet. Klättringen där var superfin med mjuk klippa som var snäll mot fingrarna. Trots det lyckades Paula skära sig under foten, fast det inträffade när hon säkrade Tomas nere på platta marken. Jag opererade på Paula medan hon säkrade vidare. Blodet skvätte och rann och det såg säkert jättedramatiskt ut, men jag försäkrar dig att det inte var någon fara med henne.
Min klättring kändes spänd, jag kunde inte riktigt slappna av och koncentrera mig på tekniken, blev mest en kamp att komma upp. Men det var otroligt vackra omgivningar och efter lite tragglande kändes det bättre. Det var infernaliskt kul iallafall!

Split på väggen i Helvetet

På kvällen bestämde vi oss för att äta lyxmiddag. Vi var alla rätt trötta på pasta och pastasås som i princip är den enda föda som intagits de senaste dagarna. Tacomiddag brassades på stormkök och hade det inte varit så helskottas kallt (nio grader) så hade det varit riktigt trevligt i Oppdals skidbackar.

Koncentrerat hackande av tacogrönsaker

Torsdag 21 juli 2011. Raraste bloggen, 
Vi gilllade Helvetet så pass mycket att vi återvände till Mygghelvetet idag. En galen Kiruna-bo, som bodde i Oppdal, råkade vara där samtidigt som oss och han guidade villigt till några schyssta leder över älven.

Paula visar Matias hur en klättersten ska tas 

Samtidigt som vi klättrade skickade vi två surfsugna löpare till Hoddevika för att se om helgens lovande vågrapport verkligen stämde. Jerry och Anna rapporterade senare på kvällen att den inte stämde. Inte ens deras hund, Susa, lyckades nosa fram några vågor. Det helvetiska letandet efter surf fortsätter alltså.

Fredag 22 juli 2011. Gulligaste bloggen,
Dagen började med en mountainbiketur längs Pilgrimsleden. Det var en aning svårcyklat eftersom det var mest fårhagar och efter den tjugosjätte grinden man måste stanna och kliva av cykeln för att tråckla sig igenom så lessnar man lite. Iallafall jag gör det. Men det var ju söta får.

Se upp för får på Pilgrimleden

Men surfet riste fortfarande i kroppen. Vi ville ut mot kusten igen.Vårt sista hopp stod till Hustadvika utanför Molde. Vi sket fullständigt i den internationella jazzfestivalen som pågick där runt hörnet, vi var fullt fokuserade på att hitta surf.  Vi slöt upp med Jerry, Anna och Susa på resans kanske finaste campingplats. Och kära bloggen, nu ska jag berätta en hemlis. Jag tror att Diesel är kär. Riktigt ordentligt kär i Susa.

Hundpuss, kan Diesels känslor vara besvarade tro?

Lördag 23 juli 2011. Sötaste bloggen,
Detta smått idiotiska letande efter surf i Norge börjar tära på mig. Full orkan och Antarktis-liknande temperaturer gjorde det alldeles för bökigt och stökigt för surf. Suck. Inget idag heller. Istället blev det en brant hike till Trollkirka. Avgrunds-tungt var det att knata uppför, men värt det när vi kröp in i grottan. Vit marmor, eller var det kalksten (?), hade urholkats av de 14 meter höga vattenfallet som föll rakt ner i håligheterna, eller ska jag säga härligheterna? Eller var det porten till helvetet?

Äventyrerska på väg till helvetet?

Söndag 24 juli 2011. Bästaste bloggen,
Idag flippade vi ur helt. Vi tröttnade på allt surf-sökande och bara la ner allt vad surf heter för den här Norgeturen. Vi kände att om vi ska fortsätta såhär kommer vi att hamna i helvetet. Så vi drog till Hell istället för mera klättring.

To Hell!

Hell var, trots sitt namn, inte så hemskt som det låter. Men jag har alltid trott att helvetet ska vara varmt som satan, men Hell var iskallt. Mestadels runt tio grader och regn....