måndag 7 november 2011

Äventyr 44: Ett guld-möte i Säfsen


- Hej, jag heter Gunnika och jag är en anonym uteknarkare.

-Välkommen hit till Au.

-Det är första gången jag är på ett sånt här Au-möte…. Jag är bara nyfiken, är det en slump att det heter Au eller är det ett medvetet val att ha den kemiska beteckningen för guld?

-Det kanske har med varann att göra, men berätta varför du är här?

-Jo, men jag har hört att det ska finnas 450 km lagom guppiga mountainbikeleder och 100 km vandringsleder genom vacker fjällskog här, så jag var helt enkelt tvungen att undersöka saken. Dessutom så har jag bombarderats av reklamblad från Säfsen med mycket prisvärda paketerbjudanden och lockande foton så min vilja försvagades och jag kunde inte motstå att komma hit. Dessutom drog jag med mig min pojkvän i skiten. Men han verkar gilla att skita ner sig i leran med en cykel till hjälp, precis som jag. Han passade även på att träna starter med sin nya speedriding-skärm på toppen av Solberget. Jag tror även att min hund har blivit medberoende. Han var överlycklig när vi gick uppåt längs downhill-banorna för att nå bergstoppen och en eventuell startplats för speedridingen. Dimman hängde som ett vått täcke över oss, men vi var lyckliga ändå när vi vandrade i skogen. Det enda vi var lite ledsna över var att downhill-parken var stängd för säsongen….

Startklar?


-Vad jag förstår har du varit ute varenda helg i fyrtiofyra veckor på raken nu? Är det korrekt?

-Eeeh ja…. Jag erkänner att det här äventyrslufsandet i skogen, på bergen och i haven har tagit över mitt liv. Jag kan inte tänka på något annat. Jag vill bara vara utomhus och äventyra. Uppleva den friska luften, smaka på friheten och känna att jag lever på riktigt. Därför kändes det som om Säfsens slogan talade direkt till mig: Säfsen: Fri. Luft. Liv.

Det är som om att en högre makt, starkare än jag själv har tagit över och bestämmer. Men å andra sidan ser jag inga problem med att underkasta mig denna utemakt. Jag trivs utomordentligt bra av att vara ute i naturen! Och här i Säfsen där det finns så fina mountainbikeleder blir jag extra glad i själen. Visserligen är stigarna lite väl leriga och blöta på en del ställen just nu, men det är det som är det fina med äventyrandet, det gör inget om man blir lite lerig, jag får bara känslan av att jag lever på riktigt då.

Mmmm, lera...


-Har du rannsakat dig själv angående det här uteberoendet du har?

-Jag har tänkt på det ur alla möjliga synvinklar, men kan inte komma på något omoraliskt eller oetiskt med detta. Snarare tvärtom. Jag prioriterar att lägga min tid och mina pengar på friluftsliv och äventyrande. Jag är nyfiken och vill upptäcka vad som finns runt kröken. Vad kan vara fel med det? Denna inställning är inget jag vill ta bort ur mitt liv, det är ju jag! Det är ingen karaktärsbrist som behöver rättas till. Jag är ödmjuk inför den jag är.

Jag erkänner att det kan vara en smula fanatiskt ibland när jag ”tvingar” mina vänner att fika ute fast det blåser ispikar och regnar hagel stora som fotbollar, men det finns en charm i det också. Med alla slags väder alltså. Här i Säfsen till exempel har dimman vägrat släppa greppet om oss under hela helgen, men det gör liksom inget. Vi har hyrt en supermysig timmerstuga med kamin, så det är bara att elda sig varm och torr igen när man kommer in efter en dag utomhus.

-Har du reflekterat över om du skadar någon med ditt ständiga driv att vara utomhus?

-Hmmm, skada någon?  Möjligen att min pojkvän får skavsår i öronen av alla äventyr jag tjatar om att det vore kul att göra… Min hund är lika beroende som jag av att vara ute, så där anser jag att jag bara tillgodoser hans och mina behov. Mina vänner kanske tycker det är tråkigt att de inte kan träffa mig så ofta, men å andra sidan kan de ju alltid hänga på när jag drar iväg på äventyr! Det blir ju en form av gottgörning. Om de följer med får de ju umgås med mig OCH vara ute i den härliga naturen OCH få med sig en härlig upplevelse i bagaget! Win-win så att säga. Och min släkt tror jag, och hoppas, att de tycker detta är roligt och att de har en förståelse för att jag måste få göra det här för att må bra.  

Mår lite bra i Säfsens mountianbike-mecka


-Men du har ju varit på en del äventyr själv också?

-Precis, och det borde fler våga ta sig för. Det är så skönt att få tänka sina tankar klart. Att verkligen bena ut vad jag själv tycker och tänker och var jag är på väg. Det är som ett inre uppvaknande och det är ett budskap jag vill förmedla till andra. Våga vara ensam, våga äventyra och våga vara ute och skita ner dig! Det är något som jag tror alla behöver för att få balans i tillvaron. Här i Säfsen finns äventyr som passar alla och uteaktiviteter på alla nivåer, så det går inte att vara missnöjd här.  Jag hoppas att jag kan tillämpa allt jag lärt mig under året och leva som jag lär även i fortsättningen.  Det är guld (Au) värt att vara ute!

Guldtillfälle?!


-Du har just beskrivit de flesta av stegen i de program som vi använder hos Anonyma uteknarkare, men jag är ledsen, du är en uteknarkare i kropp, själ och hjärta. För dig finns ingen bot. 

1 kommentar:

  1. Grattis till ditt beroende! Må du aldrig bli frisk!!

    SvaraRadera