Havsis+skare+längdskidor=KÄRLEK!

Idag fick jag för mig att testa om havsisen höll att skäjta på,
så jag begav mig till Säbyviken utanför Vaxholm. 

Äventyrshunden var med idag också
och han var den som fick testa om isen bar eller inte.

Men innan vi nådde havsviken
skäjtade vi över en åker
där jag tror att vi hittade vargspår.
Det var alldeles för raka och målmedvetna
för att vara spår av en hund.
Två stycken spår jämte varann,
med rätt storlek på tassarna och långa klomärken.
Har Riala-vargarna begett sig till
skärgården på semester tro? 

Inne i skogen hittade Äventyrshunden spåren
av ett fluffigt djur som fått sätta livet till.
Kanske att vargarna var hungriga och plockade åt sig en hare? 

Jag tog mig en kopp varm choklad
och funderade över saken. 

När jag satt där och filosoferade om vargar,
upptäckte jag att bävern hade varit framme
och  fällt några träd i strandkanten. 

Äventyrshunden och jag fortsatte vår färd
över isen med långa skäjt-skär.
Det var nästan svårt att hålla hastighetsbegränsningen
på 5 knop ibland.... 

För det mesta var det perfekt skare på isen,
men ibland blev det lite knöligare att ta sig fram.

Ibland knorrade det lite väl mycket i isen...

....då valde vi att gå igenom skogen istället.

Till slut hittade vi den ö som vi ville fika på,
 så att vi kunde inta standardäventyrspositionen.
Samma ö som min kusin tappade sin tandborste i havets djup 1985.
Samma ö som var första anhalt när familjen skulle ut på båtsemester
och själva ipackningen av båten tagit för lång tid
med hundar, ungar och stressade föräldrar,
och det inte fanns energi att ta sig längre än rakt över viken från båtklubben.
Samma vik där vår gamla båt "Fuling" ligger på botten,
tryggt vaggad till sömns av havets brus.