Fredagkväll i biltvätten

Sitter i bilen på väg hem efter en skön föreställning med Cirkus Cirkör och mästerverket Knitting Peace. Är sådär lagom disträ och går igenom föreställningen igen och igen i huvudet för att liksom riktigt scanna in den på hårddisken i hjärnkontoret.

Bild lånad från Cirkus Cirkör

Rullar in mot hamnen och med en kvart till godo innan färjan till min lilla skärgårdsö avgår. Tänker att det är ju smart att slå ihjäl tiden med att faktiskt utnyttja den där biltvätten jag köpte förra veckan på Statoil. Skitigare Äventyrsbil har sällan skådats. Puttrar mot macken och  svänger runt till biltvätten. Knappar in koden samtidigt som jag funderar över hur fasen Cirkör-tjejen gjorde när hon klättrade uppför ett rep uppoch nervänd med en boll mellan knäna.
Glider in i biltvätten, glömmer självklart att köra sakta så att avfettningen hinner bespruta bilen, och tänker att man kanske ska spänna upp en slackline hemma i vardagsrummet och träna balansen. Dörrarna stängs bakom mig och jag lutar mig bakåt i sätet för att slumra några minuter med halvslutna ögon. Flätar in fingrarna i Äventyrshundens fluffiga päls och drar en djup suck.
En tanke far genom huvudet som en ilning av obehag. FAAAAN! Takboxen är på och jag köpte inget speciellt tvättprogram för det! GAAAAAH! Hur gör jag nu? Jag kan ju inte gå ut för att trycka på nödstoppen för då blir jag också tvättad. Tvätten kanske känner av att just den här bilen är lite högre än vanliga? Eller? Det finns ju högre bilar än min Äventyrsbil och de använder ju också biltvättar.....? Det borde gå...? Eller? SKIIIIIT också. Svetten rinner längs ryggraden och jag ser Äventyrsbilens liv passera revy för mitt inre. Är det här slutet för Äventyrsbilen?
Plötsligt stannar allt upp och det tjuter högljutt. Det knakar misstänksamt i bakre delen av taxboxen.
Dörrarna öppnas inte. Jag törs inte gå ur bilen. Jag sitter fast i biltvätten. Jag kommer missa färjan.

Jorå, så att, här hängde jag på fredagkvällen...

Jag gräver fram mobilen längst ner i fickan bland ett ton kvitton och googlar fram numret till macken i vars tvätt jag sitter fast. Ringer upp och tar ett djupt andetag. En trött yngling svarar uppgivet och jag vet inte riktigt hur jag ska lägga fram mitt ärende.

-Eeeeh, jag sitter fast i din tvätt tror jag....

Jag hör en ljudlig suck innan ynglingens röst säger:

-Du köpte inget program för takbox va?

-Eeeeh, näääeee, det blev inte så.. Kan du hjälpa mig?

-Hoppas du inte har bråttom, för jag är ensam här och har en massa kunder så  jag kommer ut till dig senare.

-Eeeeh.....

Jag kommer definitivt missa färjan tänker jag och skäms lite för min egen klantighet.
Ynglingen kommer ändå ganska raskt (12 minuter och 41 sekunder efter avslutat samtal) till min undsättning. Han trycker på några knappar och ber mig köra ut ur tvätten och gå in i butiken så länge. Jag lyder omedelbums, kör ut bilen och parkerar den galet snett över de två parkeringsrutorna som finns. Lommar in i butiken och ställer mig i skamvrån bredvid kaffeautomaten och kanelbullarna.
Ynglingen kommer snart in i butiken, ger mig en ny tvättbiljett och förklarar noga att om man har takbox så måste man ha ett SPECIELLT program. Jag vet, vill jag skrika högt, men det blev inte så just den här gången. Okej?!
Just i sådana här tillfällen är det inte fördelaktigt att vara blond, det liksom spär på hela skämskudden på något vis. Underblåser fördomarna.
Jag smyger ut ur butiken med svansen mellan benen, sätter mig i bilen och kör in i tvätten igen.
Det vore ju fan om inte bilen blir ren nu, när den fått 1,5 tvätt till priset av 1.....

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.....