Den handlar om Karina Hollekim, professionell basehoppare och skidåkare med stora sponsorer som Red bull och The north face i ryggen. Riktigt vass tjej! Under ett fallskärmshopp som var rutin i hennes vardag går något snett med hennes fallskärm och den öppnar inte som den ska. Hon dråsar i backen i 100 knyck och bryter benen på fler ställen än vad som är lönt att räkna. Hon skulle egentligen ha dött.
Hennes kamp tillbaka till ett aktivt liv var betydligt smärtsammare och längre än det var för mig och mitt fotledsbrott, men ändå jag kan känna igen mig i hennes känslor. Hur glad man blir över små, små framsteg som att bara kunna böja lite, lite mer på en tå eller något. Och hur man lär sig att uppskatta små saker i livet som att solen skiner och att fåglarna kvittrar.
Är det verkligen så att människan måste ha varit så nära döden för att uppskatta de små sakerna i livet? Kan vi inte bara göra det ändå, utan att först utsätta oss för fara och nästan dö på kuppen? Är vi så korkade?
(Det roliga var att när jag läst boken färdigt, tänkte jag helt plötsligt på norska...? )
Anyhow, jag blev otroligt inspirerad av hennes levnadsberättelse och jag hoppas du blir det också!
Köp boken för sjutton!
 |
| Den underbara känslan av fruktan, ett måste i allas bokhyllor i år! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.